Vi har betalat miljarder för stabilitet som inte kan mätas

De sex länder som hör till EU:s östliga partnerskapsprogram har en yngre och fattigare befolkning än länderna inom EU. Sammanlagt handlar det om lite mera än 75 miljoner människor.

I partnerskapsländerna finns det en ungefär lika stor andel barn som inom EU medan andelen pensionärer är avsevärt mycket större inom EU.

Det östliga partnerskapet inleddes 2009, de två pådrivande länderna var då Polen och Sverige. Målet med partnerskapet är att skapa stabilitet och välmåga. EU vill ha ett närmare politiskt samarbete och större politisk samsyn med de sex länderna, avsikten är också att integrera dem ekonomiskt i EU-området.

Fri rörlighet är ett mål

Ett gemensamt mål är att invånarna i partnerskapsländerna en dag ska kunna resa visumfritt till EU-länderna. Hittills är det bara Moldavien som har nått så långt och det finns ingen tidtabell för när de övriga länderna kan få visumfrihet.

För att EU ska kunna tänkas tillåta resor utan visum krävs att länderna bland annat har en pålitlig passutgivning och gränsbevakning. EU-medborgare behöver visum bara för resor till Azerbajdzjan och Vitryssland.

Handeln har ökat

Skillnaderna i levnadsstandard mellan EU-länderna och partnerskapsländerna är i genomsnitt mycket stor. En fingervisning om skillnaden ger en jämförelse av bruttonationalprodukten. Den är 27 300 euro i genomsnitt inom EU och bara 3 700 i genomsnitt i partnerskapsländerna.

De officiella uppgifterna ger vid handen att arbetslösheten skulle vara ungefär lika stor på vartdera hållet, men det är i stor utsträckning en statistisk synvilla. En mycket stor del av befolkningen i arbetsför ålder i partnerskapsländerna arbetar utanför hemlandet, de flesta i Ryssland.

Handeln mellan EU och partnerskapsländerna har ökat stadigt sedan 2009 och numera är exporten och importen mellan dem och EU ungefär lika stor. Ukraina är överlägset störst när det gäller handel, men så är landet också störst till både yta och befolkning. Azerbajdzjan är den viktigaste handelspartnern bland partnerskapsländerna då det gäller energi.

Många finländska företag väntar med att etablera sig i de östliga partnerskapsländerna i väntan på att de ska bli mera pålitliga. Då investeringsklimatet i de här länderna blir bättre blir de också mera intressanta för EU, konstaterar handelsrådet Mia Hurtta vid Utrikesministeriet i Finland.

Pappa betalar inte – men det gör EU

Det östliga partnerskapet har hittills kostat EU sammanlagt cirka 3,2 miljarder euro mellan åren 2010 och 2013. I fjol och i år har Ukraina haft en särställning då EU har gett extra stora bidrag på grund av krisen och kriget i landet.

EU betalar men ställer också krav på mottagarländerna. De måste visa upp resultat till exempel då det gäller god förvaltning och mänskliga rättigheter. Partnerskapsländerna gillar inte alltid de krav som EU kommer med men eftersom det handlar om begärliga pengar gör man åtminstone något för att till exempel minska korruptionen eller åstadkomma ett mera oberoende rättsväsende.

Målet för partnerskapet är alltså stabilitet, något som är svårt att mäta. Man kan heller inte veta vad som har förändrats just tack vare partnerskapsprogrammet. De senaste åren har medfört mindre stabilitet som en följd av händelserna i Ukraina och Rysslands aggressiva beteende.

De sex partnerskapsländerna är i olika hög grad intresserade av att integreras i EU. Tre av dem, Georgien, Moldavien och Ukraina har undertecknat ett associationsavtal med EU. Inget partnerskapsland kan inom någon nära framtid räkna med att kunna bli medlem i EU. Det finns inget som tyder på att alla ens vill bli det en dag.

Partnerskapsländerna var alla en gång delar av Sovjetunionen och invånarnas förhållande till Ryssland är fortfarande starkt av traditionella och kulturella skäl. Det gäller till och med för Ukrainas befolkning trots kriget.

Också politiskt balanserar länderna mellan Ryssland och EU. Många gånger handlar det om att försöka få så stor ekonomisk nytta som möjligt av samarbetet. Länderna försöker i någon mån spela ut EU och Ryssland mot varandra för att se vem som ger bättre ekonomisk utdelning och kräver mindre i utbyte för pengarna.