EU-toppmötet i Riga stängde inga dörrar österut

Arbetet med att få ihop en slutdeklaration som alla kunde godkänna tog tid och krävde fingertoppskänsla för formuleringar. Efter några nervösa telefonsamtal i sista stund kunde EU-länderna och Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland komma överens och toppmötet om det östra partnerskapet kunde avslutas utan sura miner.

De svåraste frågorna gällde visumfrihet, möjligheten för partnerskapsländerna att en dag bli EU-medlemmar samt beskrivningen av konflikter som berör staterna i fråga.

Det viktigaste resultatet är det som var klart redan innan mötet började; nämligen att EU och partnerskapsländerna är fasta i sin strävan att uppnå ett närmare samarbete både politiskt och ekonomiskt.

Annektering eller inte

I slutdeklarationen formuleras den ryska annekteringen av Krim som en illegal annektering. Det var svårt att godta för Vitryssland och Armenien som heller inte godkände den formuleringen då ärendet behandlades i FN. Därför fick slutdeklarationen i Riga också en hänvisning just till den FN-resolutionen.

För Azerbajdzjan var det inte lätt att godkänna att läget i Nagorno-Karabach inte kallas annektering. Azerbajdzjan anser nämligen att Nagorno-Karabach är azeriskt och att Armenien har ockuperat det. Slutligen godkände landets president Ilham Alijev, som inte var på plats i Riga, skrivningen efter att ha talat i telefon med ordföranden för Europeiska rådet, Donald Tusk.

Ryssland var inte med – men påverkade starkt

Det fanns ett land som överhuvudtaget inte var en del av toppmötet i Riga men som hela tiden fanns med som en osynlig ande i alla diskussioner. Det landet är naturligtvis Ryssland, som är mycket misstänksamt mot de tidigare Sovjetrepublikernas flirt med EU. Lika osynligt som Ryssland var i mötessalarna är landet i slutdeklarationen som undertecknades av alla deltagarländerna. Inte en enda av de trettio punkterna i deklarationen innehåller ordet Ryssland även om flera av dem har formuleringar som inte kan syfta på något annat land.

Varken EU-medlemskap eller visumfrihet är självklara

Partnerskapsländerna kom till Riga med några förhoppningar som var dömda att grusas. De fick inga löften om något framtida EU-medlemskap och något sådant har EU heller aldrig förespeglat dem. I slutdeklarationen skriver man att medlemsländerna erkänner partnerskapsländernas europeiska strävanden och deras europeiska val.

De tre länder som redan har ett associationsavtal med EU hoppades på utfästelser om visumfrihet med EU, men också den saken tar tid. Visumfriheten är en teknisk fråga, för att få det måste länderna ha en viss nivå bland annat beträffande passutgivning och gränsbevakning.

Det är sannolikt att Georgien når dit redan i år. Efter det går ärendet vidare till Europeiska rådet och EU-parlamentet. Det betyder att georgierna, om allt går vägen, kan få resa utan visum till EU-länder någon gång nästa år. För Ukraina är vägen längre och det är oklart hur kriget i landets östra del påverkar frågan. Självklart gör kriget det inte lättare för Ukraina att få visumfrihet.

Syrliga ryska uttalanden

I Ryssland har några kända politiker redan hunnit uttala sig hånfullt om Ukrainas visumfrihetslängtan. Ordföranden för Federationsrådets kommitté för utrikes ärenden, Sergej Kozatjov, sa att EU visar tecken på dumhet om man vill ge Ukraina visumfrihet men inte Ryssland. Vi kommer med pengar som vi vill slösa i de europeiska butikerna, medan ukrainarna bara kommer för att be om pengar, sa Kozatjov.

Vjatjeslav Nikonov, politisk analytiker och parlamentsmedlem, tolkar resultatet av Riga-mötet som ett bevis på att EU-länderna är besvikna på Ukraina.

Här kan du läsa slutdeklarationen på engelska.