Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Kaj Arnö: Snapsvisan ger nörden råg i ryggen

Från 2015
Uppdaterad 31.01.2020 09:17.
Kaj Arnö
Bildtext Kaj Arnö, företagare
Bild: Emir Uzun

Kultur markerar tillhörighet. Vi lär oss bete oss så som vår viktigaste referensgrupp av oss kräver: Så här gör man; så där gör man inte.

För mig är referensgruppen framom andra Teknologföreningen, grundad 1872, känd för sina tofsmössor, dryckesvisor, studentikosa upptåg och för teknologorkestern Humpsvakar.

Humpsvakar
Bild: X3M/Catariina Salo

Visst har jag andra, för mig viktiga referensgrupper. Jag är europé. Finlandssvensk. I Bayern bosatt Wahl-Münchner och tillika passionerad Nagubo. Företagare. Fritänkare. Paddlare. Men jag är inte primärt fostrad till högkultur. Behärskar tyvärr inget instrument, begriper mig inte på dikter, sjunger hellre än bra. Och är därmed ingen usual suspect att producera åsikter om kultur.

Enligt mitt naturvetenskapliga synsätt finns kulturen till för att få samhället att fungera väl, för att ge individen en identitet och en världsbild att bygga på, att tolka världen enligt. Alltså något mer än enbart underhållning, tidsfördriv och nöje. Något som vi skapar själva, något som utgör grunden för hur vi beter oss.

Bete dig som en teknolog!

En stark kulturell förankring ger en trygg identitet. TF:s grundare Nils Jonathan Wenell tillskrivs citatet läroverket utbildar tjänstemannen, kamratskapen danar medborgaren. Lördagslunchen var det forum där TF drillade oss unga 1980-talsteknologer i skick och fason: hur man skålar, när man är tyst, när man håller låda.

Ve den i publiken som sjunger med i sångledarens solo under "det var en gång jag tänkte att punschen övergiva"! Å andra sidan är det uppenbarligen okej att under en företagsexkursion "vänligen" be värdföretaget om mera snaps genom att unisono skråla "Hur länge ska vi sitta här med tomma glas, på detta jävla skitkalas." Inte uppenbart för en fux, en teknolog som ännu inte fått sin tofsmössa.

Självkänsla och festglädje

"Jag skäms inte för den jag är. Och du ska inte heller skämmas för den du är." Det kanske inte någonsin sades med just de orden på TF, men det efterlevdes. I snapsvisan Vi äro teknologer sjungs Vi alla är noblessen, båd' Karlsson och von Essen. Detta frö till en god självkänsla är en kärna i teknologkulturen; just du kan nå dina mål, av egen kraft, oavsett börd.

Medan jag studerade trodde jag teknologkulturen handlade bara om festande. Och kanske festen, vid sidan av självkänslan, är den andra kärnan. Under mitt yrkesliv som diplomingenjör i IT-branschen har jag fått många tillfällen att tillämpa teknologkulturen utanför Norden, och de tillfällena har utgått från samkväm som har vissa likheter med lördagsluncher eller årsfester: Man sitter vid långa bord, umgås, äter och dricker.

Humpsvakar.
Bildtext Teknologorkestern Humpsvakar
Bild: Yle/Rolf Granqvist

Exempel ett: Nationalsången

Det ännu rätt färska bolaget MySQL AB har 2002 anställt sina första ryska programmerare. Det finns också amerikanska försäljare och diverse andra anställda från Sverige, Tyskland, Finland, Serbien och ett antal andra europeiska länder. De drygt 60 personerna ska träffas i St. Petersburg, och hälften av dem har ännu aldrig mött sina kolleger. Något måste till för att svetsa ihop det heterogena gänget under kvällsmiddagen.

Sången förenar! Javisst, det ska sjungas Helan går och drickas snaps, men den rådige teknologen har högre ambitioner och diktar en ny snapsvisa.

Snaps
Bild: Seppo Sarkkinen

En god dryckesvisa är rolig, vågad utan att vara sårande, fångar det gemensamma, och har en känd melodi så folk kan sjunga med. Men vad är roligt, vågat och gemensamt för en så blandad kompott, och vilken melodi kan alla?

Svaret blev The MySQL National Anthem, sjungen till Sovjets nationalmelodi. The mighty and powerful Open Source database inleds den och ställer en rad efter texten we serve our comrades upp företagets mål att bli börsnoterat. Succé, inte bara bland nordbor vana vid snapsvisor till ryska melodier, utan också bland forna sovjetmedborgare. Lagom fräckt, men inte elakt.

Exempel två: Allsång

Nationalsången gav blodad tand. Vi utlyser sångtävling! Undantagsvis ser vi oss inte som säljare, programmerare eller support-ingenjörer och indelar oss i stället enligt nationalitet, inte avdelning. Kan ni alla uppföra en liten sång, representativ för ert lands kultur, på eget språk?

Allsången blev till en mångårig tradition under företagets sammankomster. Buffliga amerikanska försäljare noterade tidigare osynliga östeuropeiska kodare som framförde smäktande sånger om olycklig kärlek, medan deras egen "99 bottles of beer" inte nådde final. Förbrödring!

Exempel tre: En liten fågel

Den på TF insupta teknologkulturen blev präglande för företagskulturen på MySQL AB, fastän under tio av företagets mot slutet knappt 500 anställda någonsin festat på TF. Då bolaget 2008 köptes upp av ett amerikanskt företag, ville köparföretaget finna en symbol för att det köpta bolagets anställda skulle inse att bolagets särart skulle komma att respekteras.

Inte långt ifrån Disneyworld i Orlando skallade därför Helan går, inklusive preluden med "En liten fågel", ledd av en omusikalisk teknolog som av teknologkulturen förlänats tillräcklig självsäkerhet. Ännu idag är detta illa skorrande framförande på första sidan bland YouTubes många Helan går-varianter, med drygt 30.000 klickar.

Teknologkulturen är världsberömd för sin anspråkslöshet.

Mer om ämnet på Yle Arenan