Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

En sommar med spel och allvar

Från 2015
Uppdaterad 27.05.2015 14:54.
Sonja Wallin, Anna Sundell, Catarina Korkman och Bernard Lindberg
Bildtext Sonja Wallin, Anna Sundell, Catarina Korkman och Bernard Lindberg står på Finns sommarteaters scen.
Bild: Yle/ Kristina Grönqvist

En rolig sommar och nya kompisar är den främsta orsaken till varför barnskådespelarna på Raseborgs och Finns sommarteatrar är med på scen. Det är ett tidskrävande nöje som kräver mycket ork, mod och tålamod av de medverkande.

Repetitionerna på Raseborgs sommarteaters scen har dragit igång, ungefär en månad innan premiären av Emil i Lönneberga. Ivern är stor.

- Det känns jättehäftigt, tycker Albin Hampf som ska spela Emil. Det är nytt för mig, jag har aldrig varit här förut.

Både Albin Hampf, hemma från Åland, och Ellen Haakana, från Helsingfors, har lång väg ut till Raseborg.

- Jag tycker bättre om att vara ute än inne, så jag tycker det är väldigt roligt, säger Ellen Haakana som i sommar spelar Ida. Jag har varit här förut och tittat på sommarteatern, så jag visste ungefär hur det såg ut redan från tidigare.

- Man måste väl vara positiv med åkandet, ibland är det jobbigt men annars är det roligt, säger Albin Hampf. Ellen Haakana håller med och tillägger att man kan bli väldigt trött efter övningarna.

Under sommaren kommer både Albin och Ellen att bo i trakten, så färderna blir inte så långa då längre. Det finns sådant som är svårt och sådant som är lätt, berättar Albin och Ellen.

- Det svåraste är att veta var man ska komma in på scen, men replikerna är lätta, tycker Albin Hampf.

- Det roligaste är att man får nya vänner och man får ha kul på teatern. Det är roligt att spela teater, menar Ellen Haakana.

Albin Hamf spelar Emil och Ellen Haakana i Raseborgs sommarteaters version av Emil i Lönneberga.
Bildtext Albin Hampf och Ellen Haakana spelar Emil och Ida på Raseborgs sommarteater
Bild: Raseborgs sommarteater/Emilia Nyberg

Att ge sig tid och våga

På Finns sommarteater i Esbo är det en vecka kvar till premiär av LasseMajas detektivbyrå, sommarmysterierna. Stämningen är på topp inför klädprovningen.

-Det bästa med att vara med är att lära känna nya människor och spela teater – allt man gör här är roligt. Man måste våga bjuda på sig själv, säger Sonja Wallin som spelar Maja.

Att hela tiden vara i situationen och lyssna kan ibland bli lite tufft men oftast är det ändå bara kul.

- Det sämsta är att det tar väldigt mycket tid, konstaterar Anna Sundell. Teatern går före allt och då måste man ibland tacka nej till annat.

Bernard Lindberg spelar Lasse. Han tycker det svåraste är att lära sig replikerna, men han ser framemot att tala inför åskådarna.

Sonja Wallin, Bernard Lindberg, Catarina Korkman och Anna Sundell.
Bildtext Sonja Wallin, Bernard Lindberg, Catarina Korkman och Anna Sundell.
Bild: Yle/ Kristina Grönqvist

För att vara med i sommarteatern krävs det att man vågar ställa sig framför en publik.

- I början kan det vara att man inte riktigt vågar, men ju mer man är med personerna som man spelar pjäsen med och lär känna själva pjäsen desto mindre blyg blir man. Sedan vågar man mera, berättar Catarina Korkman.

Det finns mycket att se fram emot då premiären och säsongen närmar sig.

- Det ska bli roligt att visa allt det vi har övat på så länge, säger Anna Sundell.

Teaterveteranen Stig Edsvik spelar polismästare på Finns sommarteaters scen i år. Han tror att skillnaden mellan de mer erfarna skådespelarna och de som är nya på scen närmast ligger i att de yngre inte har samma erfarenhet som de vuxna att falla tillbaka på.

-De har ju mycket att lära sig, men de lär ju så länge de lever, konstaterar Edsvik. Det tar tid att lära sig nya saker och förstå att vissa grejer måste göras på ett visst sätt för att det ska bli bra. Det finns många som är väldigt duktiga, sådana som kanske en vacker dag får detta som yrke, förutspår Edsvik.

En sommar som satte sina spår

Madeleine Forsén uppmuntrades av sin pianolärare att söka till Raseborgs sommarteater. Det är nu 10 år sedan hon stod på sommarteaterns scen i rollen som Annie. Idag minns hon mest känslorna kring det och att det var roligt.

Madeleine Forsén
Bildtext Madeleine Forsén spelade Annie 2005 på Raseborgs sommarteater.
Bild: Madeleine Forsén

- Som barn tror jag man anpassar sig lätt till sin omgivning. Det var i alla fall ett ganska naturligt sammanhang att vara i, då jag som 12-åring var med på scen. Det var inte så överväldigande som jag nu efteråt kan tycka att det skulle ha varit, berättar Forsén.

Madeleine Forsén blev självständigare under sommaren på teatern.

- Det roligaste var att märka hur mycket jag kunde och lägga märke till mina goda sidor, att jag faktiskt kan klara av någonting sådant här, berättar Forsén.

Upplevelsen har påverkat både henne och hennes liv. Madeleine Forsén känner att hon inte är rädd för att prata inför människor, hon uppträder gärna när hon får chansen och hon vet nu att hon klarar av att göra det hon vill göra.

- Det har satt sina spår att vara med om något sådant här som väldigt ung. Jag vet nu att jag är bra på att sjunga och jag kan spela teater och underhålla. Det jag burit med mig är att vara glad över det jag kan, konstaterar Madeleine Forsén.