Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Nils Sundén minns Helenasjukhusets glansdagar

Från 2015
Uppdaterad 19.04.2017 10:37.
Nils Sundén
Bildtext Nils Sundén
Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

Det var med sorg och bedrövelse i sinnet som Nils Sundén i Kristinestad åkte tillbaka hem efter en sväng till sin gamla arbetsplats, Helenasjukhuset. Det gamla sjukhuset har på senare tid blivit utsatt för omfattande skadegörelse.

- Till vilken nytta? De har kastat sönder fönster och dörrarna står öppna. På vintern snöar det in och på sommaren regnar det in. Nej, jag blev riktigt bedrövad då jag såg hur det såg ut där. Riktigt ledsen blev jag, säger Nils Sundén.

Söndrad glasdörr
Bildtext Krossade fönster vid Helenasjukhuset.
Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

Nils Sundén arbetade som mentalvårdare på Helenasjukhuset sedan 1960-talet. Då hade de cirka hundra patienter med olika problem. En del var sängliggande och andra mera rörliga. En del behövde mera hjälp medan andra klarade sig bättre.

Miljön på utsidan runt huset var på den tiden också vacker och välskött. På sommaren var de ofta utomhus om vädret var vackert. På vintern skidade de tillsammans med sina klienter.

Helenasjukhuset
Bildtext Helenasjukhuset
Bild: YLE/Ann-Sofie Långvik

Nils Sundén minns sina gamla patienter med värme.

En hejare på skidor

- Jag minns en liten äldre man som knappt kunde gå inne i korridorerna. Han for framåt med små korta steg och kom nästan inte fot om fot, men då han stod på ett par skidor var han snabbast av dem alla.

Dagarna var rätt lika varandra och då piggade det upp om man skämtade och använde humor. Det gillade klienterna. Men en gång var det riktigt långt ifrån skoj, minns Sundén. Han hade haft vaknatt och en av patienterna steg upp tidigt på morgonen för att gå på toaletten.

- Precis framför wc-dörren föll han ihop. Han andades inte och hjärtat slog inte och jag tänkte "han dog nog nu". Jag började ge hjärtmassage och bäst det var drog han ett djupt andetag och började prata.

De samtalade en stund framför toalettdörren, tills Sundén hjälpte honom tillbaka i sängen. Vad det var som orsakade kollapsen fick Nils Sundén aldrig reda på.

Senare på dagen fördes patienten till det intilliggande kretssjukhuset för undersökning.

- Där gick det så olyckligt att han fick en köttbit i halsen vid lunch och kvävdes. Jag klarade av honom på morgonen, men sedan dog han i sjukhuskorridoren av att han fick maten i halsen.

Snabb övergång till öppen vård

Nils Sundén gick i pension 1998. Ett par år senare stängde Helenasjukhuset. Då gick man mera in för öppen vård. En del av patienterna från Helenasjukhuset flyttade in till kretssjukhuset och den nedlagda BB-avdelningen. Det var inte bara Helenasjukhuset som stängde.

- Det som förundrar mig mest var att man också stängde Nickby sjukhus (i Sibbo). Där hade de över tusen patienter och 600 personer utplacerade i hem i så kallad familjevård. Där var lite flera att lägga bort. Det var nog lite för snabb övergång. Man stängde sjukhusen men öppenvården fungerade inte som det var tänkt. Många kom ut i samhället och inte mådde så bra, tyvärr.

Bara några år innan Helenasjukhuset stängde hade de tre avdelningarna renoverats i tur och ordning och även köket moderniserades för tre miljoner mark.

- Jag förstår mig inte på sådana tankar, att renovera ett kök för tre miljoner mark och sedan stänger man efter en kort tid.

Enda spekulanten drog sig ur

År 2006 sålde staden Kristinestad fastigheten till Neurocity Oy som skulle starta ett sjukhus för barn med neurologiska problem i det gamla Helenasjukhusets fastigheter.

De betalade aldrig för sig, sålde fastigheten vidare till Nordic Property Holdings för en euro och kort därpå gick bägge företagen i konkurs.

Konkursboet vill sälja fastigheten och så sent som 2012 fann en intresserad köpare. En kristinestadsbo hade planer på att starta ett vårdhem för seniorer.

Staden kunde inte förbinda sig att köpa vårdplatser där och affären genomfördes inte. Sedan dess har ingen gett bud på fastigheten.

Sagan är all?

- Jag vet inte varifrån jag fick impulsen att köra dit och titta en dag. Jag blev riktigt ledsen då jag såg hur det såg ut. Då hade jag bara sett övre sidan. Några dagar senare körde jag ner till andra sidan och där var det ännu värre. Där stod garagedörrarna på vid gavel och fönstren var sönderkastade, en våning upp där köket var. Där var klottrat på dörrarna. Ingen ordning. Jag blev riktigt bedrövad då jag tänkte på hur det en gång hade sett ut och hur vi försökte hålla det i skick när vi jobbade där.

Nils Sundén tror inte Helenasjukhusets saga är all. Han har svårt att se att någon skulle vara intresserad av, eller ha råd, att fixa upp byggnaderna.

- Det borde ju vara någons ansvar att inte se efter så inte hela huset slås sönder. Synd på en fin byggnad. Det var ju som sagt inte så länge sedan den blev renoverad, säger Nils Sundén.

Nils Sundén minns Helenasjukhusets glansdagar

11:30