Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Rymdmetal topp 10

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 12:40.
En gitarr i rymden

Är ni beredda, för här kommer den, Metallväktarnas massiva topp 10-lista över alla tiders bästa rymd- och science fictionrelaterade heavylåtar. Eller nåja, min egen högst subjektiva lista. Men vem bryr sig; vi börjar från plats tio och jobbar oss mot toppen.

(Ni som väntar er Europes The Final Countdown kan spara er besväret att scrolla nedåt. Den finns inte med.)

10. White Zombie: Welcome to Planet Motherfucker / Psychoholic Slag (La Sexorcisto: Devil Music, Vol. 1)

Enligt kvantmekanikens hypotes om parallella världar (“many worlds”) kommer allt som kan hända att hända förr eller senare, någonstans. Med andra ord så finns det, eller kommer att finnas, en planet som dess invånare kallar ”Motherfucker”, förr eller senare, någonstans. Och deras president ser ut som Rob Zombie. Jag vet inte om jag vill bo där, men det låter som ett kul ställe för en polterabend.

9. Pantera: Planet Caravan (Far beyond driven)

Ja ja, Black Sabbaths originalversion är the Big Daddy of drogmättad rymd-psykedeli, men Panteras version luktar dessutom av gammal Jack Daniels. Därför denna version och inte Ozzys och grabbarnas.

8. Iron Maiden: To Tame a Land (Piece of Mind)

Iron Maiden-chefen Steve Harris är fysiskt oförmögen att skriva en låt som är under 7 minuter lång. Åtminstone numera. Han är också en bokmal som söker inspiration till sina låtar från dammiga luntor om första världskriget och antikens Grekland. För den här låten har han dessbättre läst en av sci-filitteraturens klassiker, Frank Herberts ”Dune”. Lyckligtvis är låten mycket bättre än David Lynchs usla film på temat (1984).

7. Ayreon: My House on Mars (Universal Migrator I: The Dream Sequencer)

Arjen “Ayreon” Lucassen är heavygenrens allra mest insnöade sci-fi- och vetenskapsnörd. Men på ett bra sätt. Fråga honom vad som helst om strängteori och kvasarer, och han vet svaret. Han är också en låtskrivare och arrangör av Odins nåde. Den massiva dubbel-temaplattan kräver att man offrar ett veckoslut eller två och stänger telefonen, men belöningen är riklig och omedelbar. Ayreons bästa.

Featuring-listan över gästvokalister är en riktig hårdrockens Who’s who. Inklusive Stratovariusmannen Timo Kotipelto och nuvarande Nightwish-vokalisten Floor Jansen. På den här låten sjunger Johan Edlund (Tiamat).

6. Killing Joke: Asteroid (Killing Joke)

Killing Jokes ”comeback”, det självtitulerade albumet från 2003, deras tolfte studioplatta och det första efter en sju års paus, slog ned som en, haha, asteroid. Plattan fick tummen upp av fansen och heavypressen. Det är allmänt känt att Jaz Coleman och japparna har fel i huvudet, men på den här plattan har de dessutom stora, hårda ballar av stål. Och Dave Grohl på trummor. Allt som allt en vinnande kombination.

Och så skrivs det överlag alltför få låtar om supermördarstenar som faller från rymden.

5. Devin Townsend: Ziltoidia Attaxx!!! (Ziltoid the Omniscient)

Vem skulle vinna i ett slagsmål mellan Darth Vader och den kaffesörplande rymdvarelsen Ziltoid the Omniscient? Nå Ziltoid förstås, för han är Allvetande. Skulle han förlora så skulle veta om det på förhand och då skulle han inte slåss.

Den galna kanadensiska metalprofessorn Devin Townsends drogkarusell snurrade på maxhastighet när den här plattan kom ut 2007, och speciellt då den gjordes. Uppföljaren Z2 från i fjol var mera påkostad, nykter och slipad, men den ursprungliga Ziltoidplattan är ett sådant kakofoniskt kosmiskt knark-knaskalas, med vassa melodiska krokar dessutom, att den vinner.

4. Bruce Dickinson: Starchildren (Accident of Birth)

Bruce Dickinson var riktigt ute och cyklade ett tag under sin solokarriär, men med den här plattan från 1997 sprängde han banken. Hela plattan är solitt guld från början till slut, inte en enda dålig låt. En del av äran går till producenten, låtskrivaren och gitarristen Roy Z som vid den här tiden var en riktig trollkarl som sparkade liv i gamla fjärtar som Bruce och Judas Priest-skrikaren Rob Halford.

Bruce Dickinson har alltid haft en förkärlek för fantastik och särskilt sci-fi, och på Accident of Birth tar han ut svängarna rejält. Jo, också faraonernas Egypten finns med på ett hörn. Och naturligtvis Bruces Iron Maiden-kollega Adrian Smith på gitarr.

3. Dawn of a Million Souls (Universal Migrator II: Flight of the Migrator)

Arjen Lucassen igen. Del II av Universal Migrator-sviten innehåller de lite tyngre och mycket mer bombastiska (och längre) låtarna. Det här är hard sci-fi och space opera i musikform, och förbannat bra sådan! Lyssnarvänliga låtar, inte för besynnerligt som Rush och Dream Theater kan vara ibland, plattorna har en röd tråd som löper igenom alltsammans. Lucassen anlitar förstklassiga gästvokalister (på den här låten Russell Allen från Symphony X) och hela gymnasiets fysikbok är förstås inknypplad i det hela.

Det är för plattor som den här som rymden är så vansinnigt stor. De skulle inte rymmas om den var ens lite mindre.

2. Deep Purple: Space Truckin (Machine Head)

Det avslutande spåret på Purples klassiska Machine Head från 1972. Om Black Sabbaths Planet Caravan och den här låten skulle slåss så, tja, de skulle inte slåss. Space Truckin skulle bara sno jointen från den avslocknade Planet Caravan och springa sin väg hysteriskt fnittrande. Den här låten behöver inte motivera sin plats i topp trean, den bara finns där och ingen vågar ifrågasätta det.

Aj jo, och Ian Paice är världens genom tiderna bästa hårdrockstrummis, så är det bara.

Bland artister som har gjort covers på Space Truckin återfinner vi namn som Dream Theater, Arjen Anthony Lucassen’s Star One, Iron Maiden och William Shatner. Jo, kapten James Fucking Kirk har sjungit den här låten. Börjar ni tro redan?

Och på första plats…

är ni beredda?

1. The Gathering: Kevin’s Telescope (Nighttime Birds)

“Vaddå, alla dessa massiva rymdopus-låtar, och så placerar du som etta en anspråkslös liten låt om en åttaårig grabb på sin bakgård med ett teleskop? Har du fel i huvet, människa?!?!”

Hej, det här är min lista! Screw you! Dessutom, The Gathering var under en kort tid det bästa bandet i världen, Anneke van Giersbergen var världens bästa kvinnliga vokalist… Nej förresten, stryk det, hon ÄR världens bästa kvinnliga vokalist. Och det här är bara en så jävla fin liten låt på en annars rätt så bombastisk platta. Bråkar ni med Kevin så kommer jag och hackar er allesammans! Har ni aldrig varit åtta år gamla själva? Sila gnället och lyssna!

Metallväktarna

skivkonvolut Craneium Explore the void

Fem frågor till Craneium

Stoner-bandet Craneium övertygar på debutskiva

Soffe spelar bas i Viper Arms

Skulle inte kunna leva utan metal

Kvinnor måste oftare än män bevisa att de kan spela rock

Emma och Craig vill förändra metallscenen

Upp till kamp mot sexism inom metallmusik

Sexism inom metal bekämpas med bra metal av kvinnor

Kjell Simosas

Vårens hårdaste plattor

En titt på den mörka musikens skivvår.

Lasse Grönroos bokhylla med rockböcker

Biografier jag skulle vilja läsa

Oskrivna biografier Lasse vill läsa.