Ingemo Lindroos: Svalt mottagande för Soini i Stockholm

Det är inte till fördel för Margot Wallström att stå och svara på jobbiga frågor tillsammans med sannfinländaren Timo Soini, skriver Nordenkorrespondent Ingemo Lindroos.

Det var märkliga arrangemang som präglade utrikesminister Timo Soinis första officiella besök i Stockholm. Ingen presskoferens ordnades och pressen inbjöds att enbart ta en bild på ministerkollegorna som skakade hand.

Mötet hölls inte i någon av Stockholms otaliga representationsbyggnader som finns att tillgå. I stället hade det rafsats ihop till ett snabbt möte på ett hotell invid Arlanda. Först var budet att Soini kunde svara på några frågor på stående fot efter mötet, men senare ändrades det på grund av alltför stram tidtabell. Soinis plan skulle lyfta en halv timme efter mötet mot Tallinn, där han är på officiellt besök idag.

Wallströms pressekreterare meddelade redan från början att det inte "finns tid" för frågor till ministern. Wallström hade haft en arbetsspäckad dag, på grund av statsbesök från Indien, men efter mötet fanns inte annat inbokat än normalt förberedande arbete. Det skulle alltså ha lyckats, om viljan hade funnits.

Det är nämligen inte så här det brukar gå till. Sverige är av tradition Finlands viktigaste samarbetspartner i utrikespolitiken. När utrikesministerkollegor träffas första gången officiellt, även om de kommer från olika politiska läger, brukar det vara helt andra tongångar.
Jämför när Alexander Stubb blev utnämnd till utrikesminister i april 2008 - Carl Bildt kom till Helsingfors och träffade honom bara ett par timmar efter att Stubb hade utnämnts - de var ju ändå så goda vänner.

I vanliga fall bjuds pressen in för att lyssna på samstämmiga kommentarer om hur viktigt samarbetet är mellan Finland och Sverige, om den gemensamma rösten i EU, om ökat samarbete i försvarsfrågor och så vidare. Man brukar betona likheterna och inte olikheterna.

Kan det vara så att olikheterna mellan Sannfinländarnas Timo Soini och Socialdemokraternas Margot Wallström är så stora att de inte skulle gå att dölja på ett snyggt sätt, om journalister inbjöds för att ställa frågor? Medan Soini står för en värdemässigt konservativ och invandringskritisk politik betonar Wallström uttryckligen en human invandringspolitik med betoning på feminism och världssamvete.

Wallström vill antagligen undvika att svara på jobbiga frågor om till exempel Finlands flyktingpolitik, då relationen till Finland trots allt ska bevaras, på ett sätt som ser hövligt ut. Det kan vara svårt i ett land där Sannfinländarna oftast jämförs med Sverigedemokraterna, som den rödgröna regeringen ständigt markerar ett kallt avståndstagande till.

Senast i måndags uttalade sig Milischia Rezai, nära medarbetare till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, på ett seminarium om demokrati på Finlandsinstitutet. Hon hänvisade till sin sverigefinska bakgrund och sade att hon "skäms över att man i Finland nu har valt in ett parti med rasistiska värderingar i regeringen".

En minister skulle inte uttrycka sig så. Men en minister kan på andra sätt, till exempel genom ett minimalt välkomnande under ett officiellt besök, markera att desto mera värme inte kommer att finnas i den av tradition så viktiga relationen mellan Finland och Sverige.