Drömmar om drakar och källarmonster

I Sanna Tahvanainens liksom Solja Krapu-Kallios nya barnböcker spelar drömda drakar och monster en central roll samtidigt som rollfördelningen barn/vuxen är satt ur spel.

För fyra år sedan debuterade Sanna Tahvanainen som barnboksförfattare med boken Silva och teservisen som fick fötter, en historia om en skör mamma som ofta drabbas av migrän och en dotter som tar på sig vuxenrollen och på olika sätt försöker muntra upp mamman.

En mamma som likt Muminmamman älskar att försvinna in i målningarna/trädgårdstapeterna på väggen …

Frånvarande mor och ansvarstagande barn

I vår är Sanna Tahvanainen aktuell med bilderboken Dröm om drakar som också tar fasta på temat frånvarande mor och ansvarskännande och omhändertagande barn.

Bellas mamma är överarbetad, superstressad och dödstrött – hon är så trött att hon har svårt att sova. Mamma varken hör eller ser Bella för alla siffror och papper som prasslar i sängen. Till råga på allt befinner sig mammas kund/arbetsgivare i Kina och därmed känner sig mamman tvungen att vara vaken och nåbar i realtid mitt i natten hemma i Finland.

När det är läggdags glider mamman undan alla Bellas försök att få mamman i säng (”jag ska bara” och ”alldeles strax” …).

Rollerna mellan barn/vuxen är förbytta, och istället för att läsa godnattsaga eller räkna lamm rabblar mamman upp allt möjligt mindre trevligt som börjar på bokstaven B:

”Budgetunderskott. Balansräkning. Bostadsamortering. Bristsjukdom. Beredskapsövning. Bronkit.”

Men en kväll lurar Bella mamman att drömma om drakar – en gammal och sliten drake med hängande tunga och trötta vingar och näsborrar som sotiga hål, en galet törstig drake och en liten gullig men snorig och slemmig drakunge som hamnat på villovägar men strax blir upplockad av sina föräldrar.

När mamman vaknar från sin drakdröm är det eftermiddag i Kina och mamman kan med gott samvete ta ledigt från jobbet och ägna lite tid åt Bella.

Viktigare rida käpphäst än göra balansräkning

Sanna Tahvanainen sätter fingret på en öm punkt hos många föräldrar där jobbet går före omsorg om barnen och där arbetslivet ställer orimliga krav och/eller förväntningar på arbetstagarnas lojalitet och nåbarhet 24/7.

Drakarna kan tänkas symbolisera olika saker i berättelsen, och man kanske ska akta sig för att dra alltför långtgående slutsatser om dem, men noteras bör att den kinesiska draken i första hand förknippas med vatten och anses symbolisera makt, vishet, fred och harmoni – till skillnad från den västerländska eldsprutande draken.

Kanske drakarna i drömmen lär Bellas mamma att det finns annat som är viktigt här i världen än bokslut och balansräkningar – som att gå ut och rida käpphäst med Bella.

Säg mej, hur kan det komma sej att
en kam inte kommer förbi
alla härvor och fnurror och knutar och ludd
som säkert är flera miljoner,
så ditt huvud ser ut som en trasselsudd
av drömmar och bandmakaroner?

Dröm om drakar är illustrerad av Jenny Lucander, som på samma sätt som den flitiga barnboksillustratören Linda Bondestam kombinerar olika tekniker såsom collage, vattenfärg, blyerts och tusch.

Lucanders detaljerade illustrationer lever ett tacknämligt eget och självständigt liv i förhållande till texterna – här finns många spännande perspektivförskjutningar och vilda skogslandskap som för tankarna till en nestor som Tove Jansson.

Hårtjorv och gnisterbroccolitopp

Den sverigefinska estradpoeten och författaren Solja Krapu-Kallio har i vår gett ut barnboken Vad drömde du om? tillsammans med Sara Gimbergsson (illustrationer).

I Vad drömde du om? träffar vi lilla Li som haft en händelserik drömnatt där hon bl.a. jagat sin kompis Lotta med fjärilshåv över en blomsteräng, simmat luftsim, blivit skrämd av ett källarmonster och räddats från en brand.

Lilla Li redogör för sin äventyrliga dröm samtidigt som mamma försöker bringa ordning och reda i Lis hårburr:

”Säg mej, hur kan det komma sej att
en kam inte kommer förbi
alla härvor och fnurror och knutar och ludd
som säkert är flera miljoner,
så ditt huvud ser ut som en trasselsudd
av drömmar och bandmakaroner?”

Boken är en fröjd att läsa, inte minst tack vare Solja Krapu-Kallios poetiska texter med finurliga rim, nyskapande ord och liknelser – som t.ex. tallen med en kopparglödande stam och gnisterbroccolitopp! – och Sara Gimbergssons fantasifulla teckningar som både understryker element i texten och skenar iväg på egen hand och tillför historien flera lager.

Solja Krapu-Kallios berättelse står stadigt på egna ben, men bär spår och reminiscenser av såväl Barbro Lindgrens klassiska historia om vilda bebin som tillsammans med herr Kanin, herr Giraff och lilla Vild beger sig ut på en äventyrlig båtfärd i badbaljan i köket, som Astrid Lindgrens berättelse om Barbro och hennes hemliga tvillingsyster Ylva-li i Allrakäraste Syster.

På samma sätt som Barbro och Ylva-li leker och tumlar runt i fantasiriket Salikon virvlar bästisarna Li och Lotta runt i drömriket – tills Li är färdig med sin vingliga drömhistoria, mamman lyckats ska ordning och reda i hårtjorvet och man kan höra Lotta väsnas i trappuppgången och det är dags att gå till skolan.