Peggy Guggenheims gigolobrigad
Peggy Guggenheim hade näsa för det nyaste inom konsten. Och hon föll för intellektuella alkoholister. Hennes unika museum i Venedig har 400.000 besökare per år.
Peggy Guggenheim tillbringade sina sista trettio år i Venedig. Hennes hem i det låga vita palatset, Palazzo Venier dei Leoni, vid Canal Grande var samtidigt konstmuseum. Hon hade näsa för det nyaste i konsten på 1900-talet, både i Europa och i Amerika, och hennes konstsamling är ett unikt snitt ur europeisk 1900-talskonst och amerikansk abstrakt expressionism. Hon hörde till de första som lyfte fram namn som Vassily Kandinsky, Georges Braque, René Magritte, Mark Rothko och Jackson Pollock. Och rik som hon var, kunde hon köpa det hon gillade.

Hennes farbror Solomon Guggenheim grundade sitt eget konstimperium och han såg först Peggy som en konkurrent, rädd att hon skulle dra det ädla namnet Guggenheim i smutsen med ”medioker konst, ja till och med skräp”, men Peggy framhärdade och lyckades skaffa sig en egen profil som konstsamlare och gallerist. Först i slutet av sitt liv lät hon sitt museum i Venedig uppgå i Guggenheimstiftelsen.
Celebriteter vid Canal Grande
År 1949 flyttade Peggy Guggenheim in i sitt låga, aldrig färdigbyggda palats i två våningar. Hon var den exotiska ”amerikanskan med hundarna”, som tog sol naken på det platta taket och höll fester, som fick venetianarna att höja på ögonbrynen. Hennes gästbok kan få en att flämta till, rader av 1900-talsstorheter flimrar förbi: Marc Chagall, Henry Moore, Tennessee Williams, Joseph Losey, Paul Newman, Igor Stravinsky…Som gammal reste hon i Asien, bland annat i sällskap av kompositören John Cage och konstnären Yoko Ono.
Peggy Guggenheim skaffade sig goda medhjälpare, bland dem fanns tidigt Marcel Duchamp, han med ”readymade-konsten”: toalettskålen och torkställningen. Och Peggy var ständigt förälskad i intellektuella alkoholister, författare eller konstnärer. Bland hennes tidiga älskare fanns den unge författaren Samuel Beckett, som hon försåg med champagne och sportbilar.
Hon umgicks med många homosexuella intellektuella, bland dem författaren Truman Capote, som inte pratade gott om henne. Han tyckte hon var en snobb med ”klafsande löständer” och förvånade sig över att också den munklike Samuel Beckett hade hör till hennes ”gigolobrigad.”
Skrek som en katt
I sin självbiografi skriver Peggy Guggenheim om sitt stormiga liv, om hur hon alltid levt med full kraft. Till och med när hon föddes gick det snabbt, skriver hon, och att hon vid födelsen skrek som en katt.
Tidigt miste hon sin far, den rike affärsmannen och kvinnotjusaren Benjamin Guggenheim. Han omkom när Titanic sjönk och blev en mytisk hjälte, som hade räddat kvinnor och barn till livbåtarna, men själv inte tagit emot någon livväst. I stället bad han om en brandy och sa att han ville gå under som en gentleman.
Hela sitt liv saknade hon sin far, skriver hon. Och vid sidan av konsten älskade hon män, gifte sig med ett par av dem, men raden av älskare är lång. Den siste var den vackre unge montören Raoul Gregorich. Också honom försåg hon med sportbilar, han körde för snabbt och omkom i en krasch i början av 1950-talet.
Peggy Guggenheims komplexa personlighet fascinerar. Hennes vänner sa, att hon var mycket känsligare än någon insåg, att hon förklädde sig själv med extravagant beteende för att dölja sin sårbara personlighet.
Begravd i sin trädgård
Palatset hade redan börjat förfalla och fukten komma åt målningarna, när Peggy Guggenheim fördes till sjukhus i Padua år 1979. Med sig hade hon sitt exemplar av Dostojevskijs Bröderna Karamasov, för hon trodde hon skulle vara tvungen att stanna länge på sjukhuset. Hon kom aldrig levande hem till sitt palats vid Canal Grande.
Hon är begravd i sin trädgård tillsammans med sina famnhundar, som kunde heta Cappuchino, Peacock eller Madame Butterfly. Både Peggy Guggenheims och hundarnas namn finns inristade i trädgårdsmuren.
På gamla dar hade hon sagt, att hon inte bara älskade konst utan att hon själv hade blivit ett museum.
Programmet "Kvinnan som älskade konst och skrek som en katt" sänds i Radio Vega den 28.12 kl. 17:10 i Radio Vega och på Arenan