Patrik fick barn trots sin utvecklingsstörning
När man blir förälder ställs man inför nya utmaningar och krav. Råkar man dessutom vara en person med utvecklingsstörning, ha inlärningssvårigheter eller andra kognitiva svårigheter, blir utmaningarna ännu större.
Med rätt sorts stöd kunde flera omhändertagningar undvikas. Frågorna kring utvecklingsstörning och föräldraskap är mycket laddade fortfarande.
Stolt pappa
Patrik Wallenius jobbar som snickare vid Helsingfors arbetscentral. Han snickrar urnor och kistor och reparerar stadens trasiga möbler. Där har han jobbat i över 20 år och trivs.
Wallenius har en lindrig utvecklingsstörning. Han har svårt med att läsa och skriva men i övrigt klarar han sig bra. Sin hustru träffade han på en folkhögskola på Houtskär. Samma år paret gifte sig, föddes sonen Anders.
- Första gången jag såg honom var det nog fint. Det var roligt att komma ut med barnvagnen när alla tittade på honom. Han var så söt och det är han ännu idag, säger Wallenius.
Idag är sonen Anders 25 år gammal. Det visade sig att också han har en utvecklingsstörning. Han har gått i specialskola och idag bor han på ett boende i Borgå.
Jag har klarat mig ganska bra. Min son tycker om mig. Det är så roligt att ha honom.
Patrik Wallenius
- Han har samma läs- och skrivsvårigheter som jag och så saknar han tidsbegrepp. Men han är social och duktig med att använda telefonen, det är jag och min fru stolta över.
Viktigt med stöd
Patrik Wallenius har fått mycket stöd i sitt föräldraskap. Främst av sin bror och mamma, när hon ännu levde. Deras hjälp har varit ovärderlig. Men i övrigt tycker Wallenius att han klarat sig ganska bra som pappa till Anders.
- Inte tycker jag att jag har haft det så svårt med att vara föräldrar. Jag har klarat mig ganska bra. Min son tycker om mig. Det är så roligt att ha honom.
Mänsklig rättighet att skaffa barn
Enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, har personer med funktionsnedsättning rätt till äktenskap, sexuella relationer och föräldraskap. Men ändå är det här ett tabubelagt ämne. Attityderna i samhället är hårda, menar Pia Mölsä från De Utvecklingsstördas Stödförbund.
- Ännu för tio år sen tillkännagav man inte ens den här gruppen föräldrar. Idag gör man det i större utsträckning men vi har ännu mycket att göra, säger hon.
Man försöker gömma sina brister för att inte bli stämplad som en oduglig förälder.
Pia Mölsä
Rädslan för att mista sitt barn är stark
I Finland lever ungefär 40 000 människor med olika grad av utvecklingsstörning. Man vet inte exakt hur många barn som föds i den här typen av familjer, men man uppskattar att det är kring 700 barn årligen.
På rådgivningen kan det vara svårt att märka om en förälder eller blivande föräldrar har inlärningsproblem som kan påverka föräldraskapet . Man försöker ofta gömma sina brister för att inte bli stämplad som en oduglig förälder. Rädslan för att till och med mista sitt barn är så stark att man inte vågar be om hjälp, menar Mölsä.
I den här diskussionen tas det som en självklarhet att de här personerna inte kan vara föräldrar.
Jon Jakobsson
Vem är en lämplig förälder?
För många personer med utvecklingsstörning kan det vara svårt att föreställa sig vad vardagen med ett barn innebär, säger Jon Jakobsson, fritidskoordinator vid Förbundet De Utvecklingsstördas Väl.
- I den här diskussionen tas det som en självklarhet att de här personerna inte kan vara föräldrar, för så har de blivit tillsagda. För en person med utvecklingsstörning skulle det vara lättare att acceptera det om man själv får komma till den insikten. Vi kan ju inte besluta vem som ska få barn och vem som inte ska det.
Öva med datorstyrd docka
I många andra länder har man kommit betydligt längre med att utarbeta lämpliga metoder för att stöda föräldrar med utvecklingsstörning.
I Sverige och Danmark arbetar man till exempel med en metod där kvinnor som har en utvecklingsstörning kan låna hem en datorstyrd docka för att lära sig mera om ett barns behov. De Utvecklingsstördas Stödförbund i Finland lånar också ut dylika dockor men de är inte förknippade med något utarbetad metod, berättar man på förbundet.
Sakta men säkert ändras attityderna också här menar Pia Mölsä från De Utvecklingsstördas Stödförbund.
- Framför allt hoppas jag att vi alla, oberoende särdrag, i första hand behandlar varandra som människor.
