Är sommarstugan en börda eller en tillgång?
Angelica är en av många arvtagare som kämpar med frågan om vad man ska göra med ett sommarställe man egentligen varken har råd eller tid med.
Angelica ärvde sommarstugan med tillhörande ö av sin farfar. Sedan elva år tillbaka finns ändå Angelicas vardag med familj och hus i Portugal. Mycket talar för att hon borde sälja sommarstugan, men det är ett svårt beslut att fatta.
- Alla ekonomiska argument säger att man borde sälja ön, hyra ut den eller göra något vettigt, men samtidigt är den min länk till Finland. Jag skulle vilja ge min son samma barndomsminnen som jag själv har haft. Ändå vet jag ju inte om han vill ha den när han är vuxen. Än så länge älskar han stället och kallar det till Piratön.
För att hålla stället i något så när skick får Angelica hjälp av en ortsbo. Trots det är det tungt att ansvara för sommarstugan.
- Jag skulle behöva 50 000 euro för att kunna fixa allt som borde fixas, konstaterar hon.
"Solen lyste och vattnet var alltid varmt på sommarstugan"
Kära barndomsminnen och total avkoppling är svåra att ge ifrån sig. Pargasbon Kim Lund och hans syskon har fattat det svåra beslutet att sälja stugan de ärvt. Stugan byggdes på 1960-talet av föräldrarna.
- Det mesta ändrar i livet; jobbet, förhållanden, boningsort, men stugan består. Att besluta sig för att sälja har varit en stor process, säger han.

Generationsskifte på gång
Pargas har flest fritidshus av alla kommuner i Finland med nästan 9000 sommarstugor.
Nu är rekordmånga av dem till salu. Ett aldrig tidigare skådat generationsskifte är på gång. Många i den yngre generationen vill ändå inte ta över sommarstugan och då säljer man det.
Stugor som byggdes på 60- och 70-talen och där ägarna börjar vara för gamla för att underhålla säljs nu. Trots dåliga tider finns det köpare. Skärgårdsmäklarna upplever just nu ett litet uppsving, men fritidshusen ska ha bilväg ända fram, vatten och avlopp, samt el för att de ska falla köparna i smaken.
- Vi har en stor grupp över 50-åringar, som har bostadslånet betalt och där barnen har flyttat ut. Många av dem vill förverkliga sin dröm och om ett fritidsställe att fira pensionärsdagarna på, säger bostadsförmedlaren Barbro Sundell.
Det är svårt att sätta rätt prislapp på en sommarstuga. Mäklarna måste påminna säljaren att deras emotionella band inte har ett ekonomiskt värde. Kim Lund i Pargas känner igen det här.
- För oss är det här stället värt en miljon, men priset är ju bara en bråkdel av det, medger han. Det finns ett emotionellt värde man gärna överför till pengar.
På Caprera samsas generationerna
I Vasa skärgård ligger ön Caprera. Den har funnits i samma släkts ägo i 130 år. I takt med att släkten har vuxit har nya stugor byggts. Mårten Lindholm är förmodligen den sista som har fått bygglov på ön. Trots att ön ligger nära fastlandet, flyttar en stor del av släkten ut till den under sommaren.
- Så fort man kommer hit ut sjunker pulsen, det är nog ett paradis det här, säger Mårten. Fast det är nära till stan är det en annan värld man kommer in i. Man kan koppla av på ett helt annat sätt när man kommer ut till sommarstugan.
Under generationer har kusiner, mostrar, fastrar, släkt och vänner samsats på ön. Karin Kolam har minnen från sin barndom på 1930-talet.
- Jag minns att vi gick och doppade oss på kvällen och var alldeles svettig på natten, man skulle inte tro det en kall dag som i dag, men det var riktigt fina somrar på trettiotalet.
Sen kom kriget. Det var ont om mat och gräsmattorna på ön odlades med potatis och grönsaker.
- Mamma och pappa köpte en karelsk ko som hette Rosa, minns Karin. Mamma hade aldrig mjölkat en ko förr, bara hört en radiokurs hur man gör, så första gången mamma mjölkade blev kon så trött att den lade sig. Vi fick tio liter mjölk om dagen och vi var sju barn.
Vem tar över när de äldre går bort
Valter Sirén hör till den unga generationen, som ska ta över ön en dag. Han är fortfarande tonåring, men vet vad det innebär att hålla igång ett sommarställe.
- Vi får se, säger han. Det kommer att bli många barn här då släkten bara blir större och större. Det kan bli lite trångt om saligheten. Jag är nog intresserad av att fortsätta att ta hand om det här, men det börjar bli lite gammalt. Vi renoverade taket här för några månader sen och trappan ska repareras lite. Det är fullt upp nu.
Karin Kolam vet hur hon vill ha det.
- Att det får fortsätta ungefär som förr, säger hon. Att vi ska umgås i samma sämja och gärna inom samma släkt om det bara är möjligt.
Närbild i Yle Fem, måndag 15.6.2015, kl 20.00.
Sänds även i Yle Fem, tisdag 16.6.2015 kl. 17.25
http://svenska.yle.fi/program/narbild