Familjerådgivaren är en sparringpartner
Efter 26 år som familjerådgivare - och efter att ha träffat omkring 4000 klienter - går Leif Westerlund nu i pension. Sin sista arbetsdag på Vasa kyrkliga samfällighets familjerådgivningsbyrå gör han tisdagen den 16 juni.
- Egentligen är det en liten överraskning för mig själv också att jag landade i det här, säger han om arbetet som kom att utgöra lejonparten av hans yrkesverksamma liv.
Leif studerade teologi med siktet inställt på att bli präst. Då hade han uppfattningen att själavård och samtal inte var hans "grej".
- Därför valde jag också som huvudämne gammaltestamentlig exegetik; jag läste hebreiska och studerade Gamla Testamentet.
Sin prästbana inledde Leif med att arbeta som församlingspräst i Helsingfors ett par år. Sen var han kyrkoherde i Kristinestad i sju år. Familjearbetet fick en allt större roll.
- Sista puffen i den riktningen blev mina fem år på folkhögskolan i Houtskär, där det förstås också var fråga om ungdomar på väg in i vuxenlivet, 16-25-åringar.
Mycket av det som sker i livet känns slumpartat. För Leif kom slumpen i form av att en familjerådgivartjänst blev ledig i Vasa.
- Det här passade på det sättet bra in i familjelivet i och med att äldsta barnet skulle börja i högstadiet och yngsta skulle börja i lågstadiet. Det var ändå en tid av uppbrott och förändring i barnens liv. Så då sökte jag tjänsten - och fick den.
Summa summarum är Leif nöjd över sitt val. Han har trivts mycket i jobbet som familjerådgivare och citerar en äldre kollega, som gick i pension för några år sen:
- Hon sa att hon varje morgon med glädje har öppnat dörren till arbetsplatsen. Det är ett gott betyg och jag kan hålla med, säger Leif.
Vad gör en familjerådgivare?
- För det första är namnet ganska missvisande, säger Westerlund. Det låter som om man skulle komma till oss och få råd om hur man ska leva. Att ge råd är kanske det minsta vi gör!
Ingen kan ge en annan råd om hur han eller hon ska leva sitt liv. Det handlar i stället om att fungera som sparringpartner för en människa som funderar på olika möjligheter i sitt liv, att sortera ut och kanske hitta nya möjligheter.
- Utgångsläget är att den som äger problemet, äger också lösningen. Vi behöver tänka högt för att kunna greppa våra egna tankar och samtidigt som jag gör det så kanske jag börjar skönja en lösning: "ja, men så här kunde jag ju göra".
Enligt Leif Westerlund har tröskeln för att kontakta familjerådgivningen sjunkit. Folk är mer öppna för att ta möjligheten att prata om sin situation, sina känslor och eventuella problem.
- Det finns en större öppenhet och beredskap att prata om det man går och grunnar på. Det är det sunda i dagens sätt att se på livet: att det ska ge någonting, att man ska få ut något av det.
Lärorikt också för rådgivaren
Under sina 26 år som familjerådgivare har Leif i snitt haft 100 klientfall per år. Det kan handla om enskilda personer, par, eller familjer.
Totalt blir det då omkring 4000 personers berättelser han fått ta del av. Genom sina möten med alla de här människorna har Leif lärt sig två saker.
- Det första är att människan egentligen inte har ändrats så mycket. Om man tänker bara 40 år bakåt, så lever vi i ett helt annat samhälle i dag. Men fortfarande blir människan ledsen, hon blir arg, hon blir glad, känner frustration och ilska, känner sig sviken.
- Det här har människan känt i alla tider och vi kommer inte att förändras trots att tekniken och det yttre samhället förändras, säger Westerlund.
Den andra lärdomen han har fått är att ensam är människan inte särskilt fiffig. Men när man sätter sig ner med någon annan så uppstår i det mötet fina och kloka saker.
- Jag brukar säga att ibland har jag hört mig säga nånting riktigt klokt, samtidigt som jag vet att så där klok är jag inte, utan det uppstår i dynamiken, i mötet med klienten.
' /%3E%3C/svg%3E)
