"Största delen av mitt hjärta finns på Lurens"

Bosse Lindfors, Sitting Bull i årets Lurenspjäs "Annie Mästerskytten" i Lovisa, säger att han är "en dålig människa" i juni när han helt koncentrerar sig på premiären.

- De som har att göra med en upplever en kanske som litet instängd och bortavarande människa.

Avbruten resa jorden runt

Bosse kom med i Lurensgänget år 2001 då han spelade Passepartout i "Jorden runt på 80 dagar". Tyvärr hann Bosse spela rollen bara en gång innan det skedde en olycka:

- Jag stukade foten på slutmetrarna och Tom Pallas gjorde ett jättejobb den gången och lärde sig Passepartoutrollen, som inglunda var liten.

Lurensfamiljen viktigast

Lurens sommarteater och gänget där betyder mycket för Bosse:

- Det är största delen av mitt hjärta. Man jobbar ändå så tokigt mycket med det här. Den familjen som där finns och tar hand om en och som man kan ge sin egen personlighet åt, den är den viktigaste för mej.

Bosse Lindfors har svårt att peka på höjdpunkterna i sin karriär på Lurensscenen:

- Varje år innehåller så otroligt starka, fina minnen. "Spelman på taket", familjeandan som blev där emellan, den lever kvar ännu i denna dag.

En annan pjäs som Bosse minns är "Pelle Svanslös".

- Att få spela tillsammans med min vän Tom Pallas Bill och Bull, det är en sak som jag kommer att komma ihåg hela mitt lliv.

Kinesisk tankekonst

I årets Lurenspjäs "Annie Mästerskytten" spelar Bosse indianhövdingen Sitting Bull.

- Sitting Bull är nog en mycket spännande karaktär. Han var en djup, vis man mycket lik kinesisk tankekonst. Han var rättvis men också humoristisk och extremt lagd för att lära sig av misstag.

Bosses Lurensår

Efter premiären känns det som en lättnad när det bara är fyra föreställningar per vecka, säger Bosse.

- Varje föreställning växer alltid men det är som att vara en stavhoppare, i något skede kommer man inte högre.

Efter sista föreställningen kommer den fasansfulla tiden med flera veckors tomhet. Man tycker att det inte finns något liv mera.

På hösten går diskussionerna heta om följande års pjäs.

- Om vi är trettiofem stycken så finns det åtminstone sjuttio viljor. Bra så, det får heller aldrig bli så flegmatiskt att det bara finns en som kommer med ett önskemål och andra gör blint efter.

På den första träffen på vårvintern säger Bosse att det känns som om lampan igen tänds uppe i huvudet och man snusar vårluften igen.

Östnyländska nyheter

16:39