Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Sju sidor av Alice Cooper

Från 2015
Uppdaterad 03.05.2016 12:09.
Metallväktarna gör comeback. Vi bjuder på någar nostalgibilder.
Bildtext Lasse och Alice.

I år har det gått 50 år sedan Vincent Furnier gav ut sin första singel “Why don´t you love me/Hitch hike” med bandet The Spiders. Inspirerad av The Beatles satsade pastorssonen från Phoenix på en karriär inom rock n’ roll, men det var först i slutet av 60-talet som bandet Alice Cooper började ta form ur askan av bandet The Nazz.

Radioprogrammet på Arenan:

Programmet är inte längre tillgängligt

Bandet som satte skräck i lärare och föräldrar, och allt som oftast publiken, flyttade till Los Angeles där de gjorde sitt bästa för att ta livet av hippiekulturens flower power.

En Spotify-spellista för nybörjare och litet längre hunna:

Sju perioder

Om man ser på Alice Coopers hela karriär märker man att han ofta gjort 2-3 skivor av samma slag innan han bytt stil och gjort någonting annorlunda. Vi kan identifiera sju olika epoker som vi skall ta en kronologisk titt på.

1. Gamla skolan

Mellan åren 1964 och 1970 verkade Alice Cooper i banden The Earwigs, The Spiders och The Nazz, som bytte namn till Alice Cooper. Frank Zappa upptäckte det bisarra bandet som ingen tyckte om och erbjöd dem skivkontrakt.

Bandet Alice Cooper gav ut två psykedeliska skivor; Pretties for you (1969) och Easy action (1970).

Zappa ville att debuten skulle ges ut som en bunt separata singlar i var sin kakburk. Bandet förstod inte det fina med hans idé och röstade ner förslaget. Inte en jävel förstod Alice Coopers musik ändå när debuten kom ut. Dessutom syntes ett par trosor på det idag fullkomligt snälla omslaget och det väckte lite kalabalik.

År 1969 kom den första stora skrällen när bandet fick spela inför 70 000 personer på Toronto rock n’ roll revival-festivalen.

Alice Cooper-bandet minus sångaren backade upp rock and roll-legenden Gene Vincent och spelade senare på kvällen ett hysteriskt gig som slutade med att någon kastade en höna upp på scen som Alice sedan kastade ner i publiken. Både John Lennon och Jim Morrisson myste i kulisserna.

Varifrån hönan egentligen kom och vad som sedan skedde med den är aningen oklart, men bandets favorittrick nådde över nyhetströskeln och nu visste alla vem Alice Cooper var.

En snutt av incidenten finns på video. Hönan syns vid 11'37":

2. Bandet Alice Cooper

1971 släppte bandet sitt tredje album Love it to death och de fick sin första hit med låten “I´m eighteen”. Det var på alla sätt producenten Bob Ezrins förtjänst att bandet slog igenom. Han såg potentialen i det psykedeliska bandet men fick dem att hitta sin rätta linje med elementen av skräck och chockerande scenshower.

En av de allra första musikvideona som gjorts:

Trummisen Neal Smith, basisten Dennis Dunaway och gitarristerna Michael Bruce och Glenn Buxton var tillsammans med sångaren Alice kollektivt bandet Alice Cooper vars karriär gick spikrakt uppåt tills de var på toppen av världen med skivorna Killer (1971), School's out (1972) och Billion dollar babies (1973).

Scenshowerna blev vildare och vildare och publicitetsstunten allt fränare. Avrättningarna genom hängning, elektrisk stol och giljotinen i kombination med en levande boaorm fick den unga publiken att älska bandet medan den äldre generationen fasade.

Den klassiska hängningscenen under Killer-turnén:

Många av de visuella element vi idag ser i vart och vartannat rockband startade här. Orakade män med kajal? Check. Tuffa killar i kvinnokläder? Check. Att kombinera rockmusik med skräckfilmsestetik? Check. Ballonger och såpubblor på scen? Check. Ormar? Check.

Den klassiska eran tärde på relationerna mellan bandmedlemmarna och Bob Ezrin som producerat deras hitskivor hoppade av vid Muscle of love där alla ville vara med och styra.

Resultatet blev ok, men inte lika bra som de senaste skivorna. Sångaren Alice ville dra spektaklet till än mer teatraliska excesser medan bandet ville tona ner det. Skivorna sålde som smör och alla ville synas på bild med de tuffa pojkarna som mamma var rädd för.

Alice Cooper i Finland 1973:

Mitt i virrvarret svajade en konstant salongsberusad Vincent Furnier med en Budweiser i handen och iakttog sitt alter ego Alice Cooper bli större än bandet med samma namn.

De gamla vännerna blev osams och bandet sprack.

3. Solosuccén

Bob Ezrin och Alice Cooper hade planerna klara för nästa skede. De skulle skapa alla tiders Broadway-skräckspektakel vilket resulterade i en av karriärens bästa skivor: Welcome to my nightmare (1975).

Alice anlitade den stenhårda gitarristduon Dick Wagner och Steve Hunter och drog sin enorma liveshow som var den största och mest påkostade i världen för fulla hus vart han än reste. Alice turnerade, och drack, oavbrutet.

Only women bleed är än idag Alices kändaste ballad:

Uppföljaren Goes to hell (1976) fortsatte på samma linje men supandet hade gått så långt att han inte klarade av att turnéra med den skivan. När de följande plattorna Lace & Whiskey (1977) och From the inside (1978) kom ut var Alice ännu ett stort namn men nu var det ändå nedförsbacke.

Sällan har man sett Alice uppenbart berusad på scen men i det här klippet är det tydligt att mannen är både pluffsig och onykter.

Inte Alices stoltaste stund:

Alice Cooper introducerade för en kort tid sitt nya alter ego “inspektör Maurice Escargot”, men den hårdkokta privatdetektiven som dansade med stora kycklingar var ingen hit.

"Maurice Escargot":

Alice fick lova att checka in på ett mentalsjukhus för att bli av med spriten och när han kom ut skrev han tillsammans med Elton Johns hovkompositör Bernie Taupin temaskivan From the inside som är en av pärlorna i diskografin. Turnén The Madhouse Rock var galnare än någonsin men nu syntes det redan på Alice att han inte mådde bra.

Alice live 1979:

4. Vilse med synthar

Till sist sade det stopp. Alice Cooper var en föredetting vars skivor sålde allt sämre och som spelade på allt mindre ställen. Han hade totalt tappat kontrollen över alkoholbruket.

Nu var det inte Alice som brukade alkohol utan alkoholen som brukade Alice. Likväl gjorde han en del roliga, kluriga, till och med bra låtar och skivor under den här synthpop-perioden. På dödens brant, men med glimten i ögat.

Aldrig någonsin har Alice underlåtit sig att bli bitter eller gravallvarlig i sina texter. Flush the fashion (1980), Special forces (1981), Zipper catches skin (1982) och Da Da (1983) är den bortglömda eran.

En pärla till video...

Av de här vill jag lyfta upp framförallt Da Da som är alla hardcore-fans favorit. En riktig tiopoängare som ingen dessvärre köpte.

Alice erkänner i Sam Dunns dokumentär “Super Duper Alice Cooper” att han under de värsta åren började använda droger, vilket han aldrig tidigare sysslat med. Han hade alltid nöjt sig med sprit, närmast öl, men nu började han röka hårda droger.

Kroppen började säga upp avtalet med livet, men tack och lov lyckades han slutgiltigt ge upp spriten och drogerna och nyktrade till.

Hans nya passion blev golf. Som han i och för sig spelat redan på 70-talet men då alltid med en sixpack under armen. Nu kunde han använda båda armarna till att slå iväg golfbollen.

5. Hårdrocks-Alice

Den nyktra Alice låg karriärmässigt på bottnet. I en grop på bottnet. Hårdrocken blev hans räddning. Twisted Sisters sångare Dee Snider var stort fan och bad Alice vara med på deras låt Be chrool to your scuel. I videon har Alice igen sitt klassiska smink kring ögonen.

Alice + Twisted Sister = sant:

Därefter tog det fart igen.

Constrictor var en briljant återkomst, nu som rakryggad mean motherfucker, till skillnad från den gamla svajiga och kusliga killer Alice. Idag låter skivans sound med trummaskinen hemskt, men åtminstone He´s back (the man behind the mask) var en smärre hit här och där.

Nästa skiva Raise your fist and yell var mycket bättre. En verklig hårdrocks-klassiker med alla klassiska element och en ännu blodigare scenshow.

Sedan sprängdes potten då superproducenten och låtskrivaren Desmond Child slog sig ner med Alice och skapade albumet Trash (1989) med monsterhitten Poison som är hans genom tiderna största hitlåt.

Alice var på toppen igen och spelade 1989 för första gången i Finland. Följande skiva Hey Stoopid (1991) var en direkt fortsättning på Trash, men sedan svalnade det i brasan. Kanske det var grunge eller någonting annat, men någon drog sakta i handbromsen.

6. Golf-åren

90-talet är Alice Coopers sämsta period. Helt enkelt därför att han bara gav ut två studioalbum. På The last temptation (1994) flirtade han med grunge och hade folk som Chris Cornell som gäst, men förutom låten Lost in America med sin finurliga text var skivan ganska trist. Det kom ett seriealbum också i samband med skivan.

Golfmonstret slår tillbaka:

Det blev litet liveskivor och ett otal samlingsskivor, många av dem ruskigt dåliga.

7. Äldre statsman i Rock

I början av 2000-talet ryckte Alice Cooper upp sig. Han gjorde två moderna hårdrocksskivor efter varandra, varav Brutal planet (2000) är en mycket mycket bra platta och den efterföljande Dragontown (2001) ganska kass.

Till nästa återupptäckte han det gamla garagerocksoundet från Detroit med skivduon The eyes of Alice Cooper (2003) och Dirty diamonds (2005). Båda två mycket bra och låten Dirty diamonds har blivit en ständigt återkommande låt i hans set.

Under hela 2000-talet har Alice Cooper turnerat flitigt, han har besökt Finland otaliga gånger och släppt en massa boxar, dvd:n och liveskivor som erbjudit ögon- och öronfröjd även för de hårda fansen (såsom undertecknad).

Karriären ligger på en stadig legendnivå där han kan spela i ishallar på egen hand eller värma upp till exempel Iron Maiden på stadionturnéer.

I publiken syns lika mycket tonåringar som pensionärer. Hälften av fansen är kvinnor. Det samma kan man inte säga om till exempel Deep Purple, Scorpions, ZZ Top eller Judas Priest. Det är mest män och medelåldern är långt över 30.

Alice Cooper och Lasse Grönroos i Björneborg 2010
Bildtext Skulle du köpa en begagnad bil av dessa män?

Men kombinationen klassisk skräck, lite sex och cirkuskonster med robotar, boaormar och svettig rock n’ roll attraherar folk över köns- och generationsgränser.

Skivan Along came a spider (2008) var inget vidare och Welcome 2 my nightmare (2011) delade åsikterna trots att det ursprungliga bandets överlevande medlemmar återförenades med Alice på vissa låtar. Bob Ezrin producerade igen.

Tricksen tycks aldrig ta slut. Bland annat spelade det klassiska bandet år 2011 världens första rockkonsert som hologram i 4D...

Hologram-giget:

Nästa skiva är också producerad av Ezrin och då tar Alice sig an covers av sina forna (alla döda) supkompisar: John Lennon, Jimi Hendrix, Jim Morrisson etc.

I väntan på den kan vi avnjuta Alice Cooper som huvudartist på Tuska-festivalen i Helsingfors söndagen den 28 juni 2015.