Rivet ur mitt arkiv

Tomas Janssons nya blogg Rivet ur mitt arkiv skall innehålla texter om teater, rockmusik, film, och kanske litet fotboll... allt sådant som han hittar i sitt högst personliga arkiv.

För att konkretisera, här några exempel på ämnen han vill ta upp:

Den brittiska pjäsförfattaren Sarah Kane, hon som dog så ung, henne mötte Tomas Jansson för tjugo år sedan. Det är trettiofem år sedan han helt ex tempore intervjuade den irländska musikern Bono. Tjugo år har förflutit sedan skådespelarna Harriet Abrahamssons och Paul Olins skolpjästurné i finska Norra Karelen. För trettio år sedan var Tomas i Stockholm, hemma hos rockmusikern Thåström…

Intill tidens ände

Han är ambitiös som vanligt Tomas – han tänker sig en ny bloggtext varje månad ända fram till tidens ände. Artikeln skall dessutom gälla någon händelse eller upplevelse som han själv känner starkt för och som firar jämna år just den månaden.

Idén till serien fick Tomas i samband med Yles flytt till nya utrymmen i Åbo, till Logomo på Hampspinnaregatan. Inför flytten har han gått genom gamla inspelningar för att bedöma vad som skulle följa med.

Det var under det arbetet som han insåg att det finns en del saker som han har upplevt som journalist genom åren som kunde vara av allmänt intresse att återvända till. Och redan en första genomgång ledde till en preliminär plan för artiklar ur arkivet ända fram till 2019!

Samlaren Tomas

Men riktigt alla journalister sparar ju inte hela, oredigerade intervjuer så som Tomas Jansson gör. Vad driver honom att arkivera allt material?

- Jag har väl alltid varit intresserad av att följa upp händelser och mänskor, sådär som att hur en konstnär utvecklas eller jämföra vad nån tänkte för tio år sedan med vad den tänker idag. Och för att göra det så måste man ju spara alla intervjuer som man tror att kan vara intressanta också om fem eller femton år.

- Jag har dessutom alltid gärna läst eller lyssnat när andra gör sånt, återvänder till gamla intervjuer. Och jag tror att jag inte är ensam om det, så också därför tänkte jag att det kunde vara intressant att sätta igång med en sådan arkivserie.

Ångesthicka över förlorat

- Men det är ju inte så att jag sparar ”allt”. Som 20+ var jag inte ännu så bra på att spara intervjuer, så det finns nog en hel del spännande som har gått förlorat.

Som?

- Jag vågar inte ens tänka på allt som jag kanske inte kommer att hitta, anteckningarna med mitt samtal med U2s Bono i början av 80-talet har jag inte sett på 30 år. Men jag får väl gräva litet extra nu. I början av veckan hitta jag av en slump ett 20 år gammalt samtal i Tammerfors med teaterlegenden George Tabori, som jag tänkte skriva om i juli. Jag trodde redan det var försvunnet, och i Yle:s arkiv finns det inte kvar. Så jag får nog lära mej att det lönar sej att själv ta vara på originalmaterialet.

Hur känns det att lyssna på någon gammal kär intervju? Som att åka tillbaka i tiden?

- Ja precis just så. Det är ju det fantastiska med radio, att rösten finns bevarad, den mänskans formuleringar och pauser och röst. Det gör att man faktiskt på riktigt kan åka iväg till den intervjuns tid och plats.

Ordning och kaos

Rent konkret hur ser Tomas arkiv ut? Hur har han handgripligen gjort för att skapa systematik när han har sparat sitt material?

- Det ser nog inte så väldigt vettigt ut. Det där med systematik kräver tid, och den har det aldrig funnits tillräckligt av. Så det mesta är huller om buller på gamla kassettband och rullband och dat-kassetter, allt med någon skum liten klisterlapp som ger en vink om innehållet.

Numera bandar vi inte längre på fysiska band, så det Tomas vill spara namnger han som en datafil som är lätt att hitta. Men vad gäller äldre material så blir det nog ett detektivarbete att hitta det han söker, konstaterar han.

- Artiklar från mina tidningsår har jag däremot snyggt arkiverade. Och så har jag ett utförligt arkiv med alla teaterföreställningar som jag har sett, med datum och regissör och allt. Det är snart 1.000 föreställningar, så det sku vara omöjligt att minnas vad och när och var utan ett bra arkiv.

Tomas infallsvinkel är alltså högst personlig.

Gåshud av Bruce

I sin premiärartikel kommer han att utgå från sin upplevelse av Bruce Springsteen under den, som Tomas uttrycker det, mest mytomspunna stadionkonserten i Norden, på Nya Ullevi i Göteborg för trettio år sedan.

Fortfarande får Tomas närapå gåshud när han tänker sig tillbaka till den konserten och det faktum att Springsteen lyckades förvandla en icke-intim stadionmiljö till en helt oförglömlig rockupplevelse.