Regissören som tycker om att tänka ordentligt
Han lever sig in i alla karaktärer och leder arbetet. Många saker ska helst hända på samma gång och det är bra när man måste tänka ordentligt. Möt Jan Korander, regissör och skådespelare.
- För mig innebär regi att jag skådespelar eller lever mig in i alla karaktärer, samtidigt som det är en arbetsledningsuppgift som är väldigt intressant.
Korander tycker om då det händer många saker samtidigt omkring honom.
- Då blir man tvungen att tänka och planera riktigt ordentligt. Som skådespelare har man en betydligt mindre tomt att sköta om, så att säga.
Skådespelarfamiljen Korander
Jan Korander borde veta vad han talar om. Efter mer än ett decennium i skådespelarbranschen har han erfarenhet av det mesta.
Det har blivit många teateruppsättningar för den 37 år gamla skådespelaren från Karis och mellan varven har han också medverkat i både film och TV.
Just nu är han tillsammans med sina syskon Willehard och Julia Korander aktuell med TV-serien "Lola uppochner", filmatiseringen av Monika Fagerholms bok med samma namn.
Men det var på Raseborgs sommarteater som allting började.
- Mitt teaterintresse väcktes här på Raseborg när jag var med som statist för första gången. Sedan dess har Raseborg varit en viktig scen för mig och därför är det extra roligt för mig att få vara här och regissera.
Lundéns ersättare
Sedan "Robin Hood" sattes upp på Raseborg år 2010, med Korander i huvudrollen, parkerade kritikerrosade Bobo Lundén på platsen som regissör med ett kontrakt som sträckte sig ända fram tills i år.
Fjolårets föreställning "En midsommarnattsdröm" blev dock Lundéns sista då han valde att avsluta kontraktet ett år i förtid.
Jan Korander som redan hade varit intresserad av regi ett längre tag, valde att söka jobbet som ersättare och gick hem hos styrelsen för Västnyländska Ungdomsringen.
Nio månader och många övningar senare och med en premiär som väntar runt hörnet tycker Korander att det ser bra ut.
- Förberedelserna har gått riktigt bra, vi har ett jättefint gäng som alla jobbar hårt och vi börjar redan ha struktur på saker. Det blir nog en fin premiär.
Ingen nykomling
Det må vara första gången som Korander regisserar en berättelse av Astrid Lindgren, men han är ändå ingen nykomling i hennes värld.
Redan 2002 medverkade han på sommarteatern då "Bröderna Lejonhjärta", en annan av Lindgrens berättelser, lades upp. Då spelade han huvudrollen som den äldre brodern Jonathan.
De första kontakterna med författarinnan fick han dock långt tidigare.
- Hon har varit en del av min och många andras uppväxt och jag brukar också läsa hennes böcker för mina egna barn. Jag tycker att hon på ett fint sätt skildrar karaktärer och händelser.
Yrkesskådespelare
Intresset för skådespeleri och teater är Jan Korander inte ensam om i sin familj.
Både hans lillebror Willehard och lillasyster Julia är också skådespelare och alla tre har gått på Teaterhögskolan.
För Jans del föddes tanken på att bli yrkesskådespelare i samband med amatörteaterföreställningen "Värmlänningarna" i Ekenäs som regisserades av Rosie Westerlund.
Det var Rosie och Roland Näse som kom med den idén. Näse har gjort musik till sommarteatern på Raseborg ett antal gånger och är för tillfället kantor i Hangö svenska församling.
Tanken var helt ny för Korander.
- Jag hade aldrig tänkt på det utan gick istället hästskötarlinjen i Brusaby, men efter att Roland hade planterat fröet i huvudet på mig så började det hända någonting där inne.
Korander valde att försöka sig på inträdesprovet och efter mycket hårt jobb lyckades han också få en plats på skolan.
- Jag gick igenom förhandsuppgifterna samtidigt som jag körde i skogen med hästarna. Läste dikter och tyckte det var hemskt pinsamt att hålla på med sådant.
- Jag kämpade hårt på inträdesprovet och kände mig en aning utanför då jag märkte hur kunniga de andra var. Att de valde att ta in mig var en stor överraskning, men jag är väldigt tacksam för det.
Vill fortsätta regissera
Nu, mer än tio år efter att han blev klar med sin utbildning, har Jan Korander testat på det mesta. När han får frågan vad som har varit roligast funderar han en stund innan han svarar.
- Det svåraste och värsta, men samtidigt det bästa jag har varit med om var då föreställningen "Morbror Vanja" lades upp på Klockriketeatern med Andriy Zholdak som regissör. Det var en hård utmaning.
Efter att han nu har testat både på skådespeleri och regi så menar Korander att han tycker att båda är lika roliga, men han medger att han är väldigt intresserad av regi för stunden. Någon fortsättning utesluter han inte.
- Jag kommer säkert att fortsätta att regissera. Samtidigt som jag regisserar här får jag också många nya idéer inför framtiden.
Han verkar också vara på det klara med vad det är han skulle vilja regissera.
- Helt ärligt skulle jag gärna göra någonting med kungar, prinsessor, häxor och stora slott. Jag har barn i en sådan ålder att de skulle uppskatta det och eftersom jag också lever genom dem så skulle det vara kul med en riktig sagovärld just nu.
Känner ingen press
"Emil i Lönneberga" spelades på Raseborgs sommarteater 1995 och den gången gjorde den succé med Sven Sid som regissör och 19 000 besökare.
Endast "Sound of music" från 1993 är bättre med sina 20 000 åskådare. När han får frågan om han känner någon press att leverera skrattar Jan Korander och svarar på äkta västnyländskt vis:
- Jonej. Men inte kan vi ju tänka på det, det är en helt ny 'show' med ett helt nytt gäng. Jag tror att det kommer riktigt bra med folk ändå.
- Vi har program både före föreställningen och i pausen, så det blir en fin helhetsupplevelse och själva pjäsen kommer att bli lyckad. Vi har fina skådespelare och tillsammans med Pertti Horttanas scenografi och Teddy Granroths musik så kommer det att bli riktigt bra. Har man inte varit till Raseborg tidigare så lönar det sig att komma i år.
Lukas Lundin
