När Jarl Hemmer blev refuserad
Visste ni att Jarl Hemmer skrev en refuserad pjäs om inbördeskriget innan han, på basen av den, skrev sin romanklassiker En man och hans samvete?
När han 1928 sände in sin pjäs Gehenna och ljusstrålarna, senare kallad Ljuset i Gehenna, till Svenska Teatern ansågs den omöjlig att spela. Tiden var ännu inte mogen för hans skildring av grymheterna på de vitas fångläger.
Radioteatern fortsätter alltså nu sin serie med sommarklassiker med ytterligare en pjäs om inbördeskriget. Kontrasten till förra veckans pjäs kring ämnet, Runar Schildts Den stora rollen, är slående. Där huvudpersonen i Schildts pjäs är en naiv och fåfäng teaterstatist som låter sig luras med på den röda sidan trots att han saknar politisk övertygelse, brottas huvudpersonen i Ljuset i Gehenna, fånglägerprästen Bro, med de stora problem kring tro och moral som inbördeskriget för med sig.
Föreställningen låter bitvis teatral på ett sätt som kan kännas svårsmält för en modern lyssnare. Men efter en seg början väntar faktiskt riktigt starka diskussioner mellan lägrets två präster Bro och Hastig och lägerläkaren Ceder.
Hur ska man handla som präst inför det våld och lidande man ser omkring sig? Stanna och hjälpa de dödsdömda med ”religionens morfinspruta” eller avsäga sig sitt prästerskap? Hemmer låter både Hastig och Bro klä av sig prästrocken och rymma – men på helt olika sätt.
Föreställningen är från 1963 och har regisserats av Börje Lampenius och i rollerna hör ni Paul Budsko som prästen Bro och Paul Eiwerts som Hastig. Henake Schubak gör Doktor Ceder och som Flickan och hennes far hör ni Ulla-Britt Boström och Axel Slangus.
' /%3E%3C/svg%3E)
