Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Debatt: "Det handlar inte om kön"

Från 2015
Uppdaterad 28.06.2015 14:29.
Debattbild med pratbubblor.
Bildtext Linda Karhinen (Saml) och Mia Haglund (Vf)
Bild: Yle

Efter valet i våras flammade en könsdebatt upp. Regeringsprogrammet var en flopp för jämställdheten, sades det och förklarades med att kvinnor var underrepresenterade bland regeringsförhandlarna. Men är det så enkelt?

Vi sammanför Linda Karhinen från Samlingspartiet och Mia Haglund från Vänsterförbundet för att reda ut saken:

Det som har fått landets feminister på krigsstigen är att jämställdheten endast nämns i en mening i regeringsprgrammet. I den meningen konstateras att kvinnor och män i Finland är jämställda.

Mia Haglund: Det visar helt enkelt att det här inte har varit en prioriteringsfråga och att det inte har funnits någon större tanke eller förståelse för vad till exempel nedskärningspolitiken kommer att leda till. Jag tycker att det är nästan ett hån att bara konstatera att vi är jämställda punkt slut.

Linda Karhinen: Det är frågan om ett strategiprogram och jag skulle nog vara jätteförsiktig att skjuta deras arbete i sank redan nu när vi bara har sett ett par strategipunkter. Sen hoppas jag de gör en konsekvensbedömning av de här nedskärningarna som ser till att de slår lika mot män och kvinnor och det är en mycket viktigare fråga, än vem som sitter och tar besluten.

Hur är det med kvinnorepresentationen?

Så här såg könsfördelningen ut under regeringsförhandlingarna i år.

Stapeldiagram som visar att kvinnor är i minoritet i Samlingspartiet, Center och Sannfinländarna.

Eftersom alla partier inte var med i år tittar vi också på hur partierna skötte sig vid regeringsförhandlingarna 2011, för fyra år sen:

Stapeldiagram som visar att kvinnor är i majoritet i KD och De Gröna, män i de andra partierna.

(Grafiken är hämtad ur Yle Nyheters bakgrundsartikel om könsbalansen vid regeringsförhandlingarna.)

KD och Gröna bäst, Sannf, VF och C sämst

I sak har kritikerna rätt: Det var färre kvinnliga regeringsförhandlare 2015 än 2011. Men det finns intressanta skillnader partierna emellan:

Vid regeringsförhandlingarna för fyra år sen var det framför allt de Gröna och Kristdemokraterna som drog upp andelen kvinnor, båda partierna hade en majoritet kvinnliga regeringsförhandlare.

Nästa grupp är SDP, Samlingspartiet och SFP, som hade 40 procent kvinnliga förhandlare eller mer.

Samlingspartiet är det enda parti som har varit med båda gångerna och ökade antalet kvinnliga förhandlare i år jämfört med för fyra år sen.

Centern i år och Vänsterförbundet 2011 hade en tredjedel kvinnliga regeringsförhandlare.

Absolut lägst andel kvinnliga regeringsförhandlare har Sannfinländarna i årets förhandlingar.

Huvudsak att man driver en feministisk politik

Linda Karhinen: Jag tycker att det är intressant. Vänsterförbundet var inte med i regeringsförhandlingarna nu, men för fyra år sen då de var med så hade man 58 procent kvinnliga riksdagsledamöter men i regeirngsförhandlingarna så deltog bara 33 procent kvinnor. Så jämfört med till exempel Kristdemokraterna så korrelerar det här man pratar om och gör i praktiken inte alls i mina öron.

Mia Haglund: Jag tycker det är jättedumt, något som man måste ta i beaktande nästa gång det är en liknande situation. Men fortsättningsvis skulle jag gärna tala om de strukurella problemen och precis som du sa tidigare, det har inte så stor betydelse vem som gör det, huvudsaken är att man driver en feministisk eller jämställdhetsbefrämjande politik. Och jag tycker att dit hör också rättigheter för sexuella minoriteter och det är inte något som till exempel KD har gjort sig kända för.

Men var nu den låga kvinnorepresentationen ett problem eller inte?

Mia Haglund: Min syn på feminism är nog inte att det bara är kvinnor som driver jämställdhet eller att det bara är via en stor kvinnlig representation som man kan säkra feministisk politik. Tyvärr går de ofta hand i hand men jag tycker nog att det är klart att även män eller vem som helst som tar sig an jämställdhet kan driva jämställdhetspolitik.

Linda Karhinen: Varför har det då blivit så stort hallå från vänsterhåll, att det inte var tillräckligt många kvinnor med i förhandlingarna? Om du håller med om det som jag sa att det är slutresultatet som gäller?

Mia Haglund: Jag håller inte helt med om att all kritik som har kommit fram bara handlar om representationen. Den har kommit upp jättemycket nog, det stämmer. Men nog har det också talats om själva målen och om det här ena konstaterandet som var det enda som gällde jämställdhet i regeringsprogrammet. Och jag tycker att det är synd att det påvisar att det behövs kvinnor, eller att det behövs feminister helt enkelt. För mig är det sak samma vilket kön man representerar så länge man kör feministisk politik.

Är det här då en fråga om höger och vänster, egentligen?

Mia Haglund: Ta till exempel det här med högre sysselsättningsgrad, det är något som alla eftersträvar. Det ser jag inte bara som en vänsterkritik, det ser jag nog som en bred jämställdhetskritik. Och de här frågorna handlar ju också om ekonomi, att till exempel en höjd sysselsättning i Finland och fler kvinnor på arbetsmarknaden skulle gynna oss ekonomiskt. Men hu har vi inte haft viljan att ändra på strukturerna som skulle göra det möjligt.

Linda Karhinen: När vi sitter här och diskuterar nedskärningar och ekonomi så är det faktist så att – och det tror jag börjar gå upp för var och en – att vi i Finland är i en fruktansvärt dålig ekonomisk situation. Men när alternativet är att vi för tredje året i rad skulle göra ett underskott och hamna på helt fel väg ekonomiskt, då det är nu vi måste spara. Det kommer att svida och det som jag litar på är att det kommer att göras en konsekvensbedömning som ser till att det inte slår ojämt mellan kvinnor och män.

Vad tycker du? Säg din mening i kommentarsfältet nedan!

Programmet är inte längre tillgängligt
Slaget efter tolv - dagens debatt: 16.06.15 Dagens debatt om feminism och politik - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)