Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

”Vi måste få fler att jobba”

Från 2015
Uppdaterad 03.04.2016 20:50.
Elina Lepomäki

Med ett offentligt underskott på närmare tio miljarder euro har regeringen inte så många alternativ att välja mellan, säger riksdagsledamoten Elina Lepomäki (Saml). Hon tror att ytterligare nedskärningar kan bli aktuella om sysselsättningsgraden inte höjs.

Enligt Lepomäki visade regeringsförhandlingarna på att det finns en gemensam uppfattning om Finlands ekonomiska läge inom såväl Centern, Samlingspartiet som Sannfinländarna. Det här märktes bland annat i arbetsgruppen för hållbar offentlig ekonomi, där Lepomäki själv medverkade:

I rådande läge finns det inte så många alternativ att välja mellan.

- Jag är nöjd med vad vi uppnådde. Många av besluten fattades av nödvändighetens tvång, men jag vill samtidigt ge erkänsla åt representanterna för de två övriga regeringspartierna som gick in i förhandlingarna med ett öppet sinne. Det kändes som att alla var medvetna om de stora utmaningarna vi står inför. I rådande läge finns inte så många alternativ att välja mellan.

Hur ser du på regeringsbasen, de tre största partierna?

- Jag tror regeringen har goda förutsättningar att fungera. Att det finns färre partier med i regeringen, och att de medverkande partierna dessutom är relativt jämnstarka talar för det här. Dessutom har vi nu, som jag nämnde, en klarare förståelse för vilka åtgärder som krävs.

Senaste regeringsperiod präglades starkt av dragkampen mellan Samlingspartiet och SDP. Vilken är Samlingspartiets roll i förhållande till Centern och Sannfinländarna?

Faktum är att nedskärningarnas omfattning fortfarande inte motsvarar de underskott vi har i de offentliga finanserna.

- Under förhandlingarna blev det klart att Samlingspartiet har goda förutsättningar att samarbeta med de två övriga partierna. Den förra regeringsperioden var däremot ganska svår, och det handlade till en stor del om personfrågor, och om att både SDP och Samlingspartiet bytte ordförande under riksdagsperioden. Det här bidrog till intrycket att Samlingspartiet och SDP inte spelade ihop så bra. Och visst finns där ett korn av sanning. Uppfattningarna om det läge Finland befinner sig i, vart vi är på väg och vilka strukturella reformer som behövs var de största skiljelinjerna.

Beakta meriter, inte kön

Reaktionerna på regeringsprogrammet har inte låtit vänta på sig. Flera av oppositionspartierna har beskyllt regeringen för att skyffla över de tuffa besluten på dem som redan har det svårt. Att regeringen skulle gynna de rika stämmer inte, menar Lepomäki:

- För det första är endast en tredjedel av befolkningen nettoskattebetalare, och en stor del av dessa är hög- eller medelinkomsttagare. För det andra är alla de ovillkorliga skattelättnaderna som man kom överens om riktade till låg- och medelinkomsttagarna via jobbskatteavdraget. Dessutom har regeringen en kraftig arbetslinje, målet är att få upp sysselsättningsgraden till 72 procent, och det här kommer att förbättra levnadsstandarden för många finländare.

Om vi strävar efter en 50-50 fördelning så har vi ett problem i det här landet. Då beaktar vi inte meriter och kunnande, utan hänger upp oss på förutbestämda kriterier.

- Problemet är att statens och kommunernas sammanlagda underskott är 9,4 miljarder euro. Nu har regeringen kommit överens om skära ned kostnaderna med 4 miljarder euro per år fram till år 2019. Det är klart att nedskärningarna kommer att drabba dem som hör till mottagarna i samhället (”saamapuolella”). Ett annat faktum är att nedskärningarnas omfattning fortfarande inte motsvarar de underskott vi har i de offentliga finanserna.

Ser du behov av ytterligare nedskärningar, om de överenskomna åtgärderna inte biter?

- Sanningen är att vi inte har några alternativ, om vi inte lyckas få fler att jobba. Nu hoppas vi att dessa åtgärder ska räcka.

Många presenterar också kritik mot regeringens jämställdhetspolitik. Det hävdas att kvinnorna skulle lida extra mycket under den nya regeringen?

- Jag skriver inte under det överhuvudtaget. Man måste ha en vild fantasi för att påstå något sådant. Vi håller på att gå mot friare samhälle, där människorna har möjlighet att ingå flexiblare arbetsavtal. Det om något skulle gynna unga mammor, som kommer att få bättre förutsättningar att arbeta deltid.

Vi håller på att gå mot friare samhälle, där människorna har möjlighet att ingå flexiblare arbetsavtal.

Man har också påtalat det faktum att majoriteten av regeringsförhandlarna, och en majoritet av de nya ministrarna, är män. Är det här ett problem?

- Om vi strävar efter en 50-50 fördelning så har vi ett problem i det här landet. Då beaktar vi inte meriter och kunnande, utan hänger upp oss på förutbestämda kriterier. Det är tråkigt om det här kriteriet är könet. Dessutom var fördelningen till exempel inom Samlingspartiet ganska jämn i förhandlingarna. Bland ministrarna är det visserligen fler män, men räknar man med talmannen och utskottsordförandena i riksdagen så ser jag inga problem. Om man upplever det här som ett centralt problem, så har man kanske inte sett sig omkring i samhället på sistone.

Se över studiestöden

Elina Lepomäki kom in i riksdagen ifjol som ersättare för Jyrki Katainen. Hon har tidigare jobbat för olika europeiska investeringsbanker, samt som forskningschef för tankesmedjan Libera. Till sin utbildning är hon ekonomie magister, och diplomingenjör – i likhet med statsminister Juha Sipilä:

- Jag är av uppfattningen att vi inte sedan Iiro Viinanen har haft en diplomingenjör som minister i landet. Det här är konstigt med tanke på hur stort mervärde diplomingenjörerna skapar!

Det kan vara värt att fundera på om nedskärningen av studiestödet verkligen är Finlands största problem.

Sin gedigna högskolebakgrund till trots har Lepomäki inte aktiverat sig i studentpolitiken, med undantag för medlemskap i Kokoomusteekkarit, Samlingspartiets teknologförbund. Hennes hälsning till dagens studentkårsaktiva är att se till helheten, snarare än de egna snäva intressena:

- Det kan vara värt att fundera på om nedskärningen av studiestödet verkligen är Finlands största problem. Ibland skulle jag hoppas att studentorganisationerna skulle ha andra mål än det kortsiktiga höjandet av den egna levnadsstandarden via studiepenningen.

Ser du att de unga, och speciellt studerandena, kunde ha mer att bidra med i tider då det skärs på alla fronter?

- Jag tror systemet med studiestöd och studiepenning måste ses över under de närmaste åren. Det handlar inte bara om att spara pengar, utan om att bygga upp ett system som är sporrande. Då måste man se över utbildningspolitiken som en helhet, säger Lepomäki.

Intervjun med Elina Lepomäki är en del av en artikelserie med nya riksdagsledamöter. Nästa vecka presenterar vi SFP:s Anders Adlercreutz.