”I ett regeringsparti måste det finnas rättning i leden”

Sannfinländarna kan vara nöjda med resultatet i regeringsförhandlingarna, säger nyvalda riksdagsledamoten Simon Elo. I en intervju för Svenska Yle ger han sin syn på invandringspolitiken, krisen i Mellanöstern och Sannfinländarnas sits som regeringsparti.

Enligt Elo måste samtliga partier tumma på sina krav då man bygger upp ett regeringsprogram. Han är ändå nöjd med de betoningar partiet fick med i fråga om företagsamhet, EU-politik och invandring. De tre ministerportföljerna kommer också att ge Sannfinländarna ett brett inflytande, anser Elo:

- Utrikesministersportföljen är bra även ur partiets synvinkel. Då får vi ut vårt budskap i världen. Via medierna kan budskapet ibland bli fel. Portföljen ger också partiet utrikespolitisk erfarenhet. Att social- och hälsovårdsministern är sannfinländare ger oss möjligheter att påverka utformningen av vårdreformen.

Många har förundrat sig över att Sannfinländarna tackade nej till finansministersportföljen, som av tradition hört till det näst största regeringspartiet. Hur ser du på det?

- Timo Soini har en tendens att överraska, så också i den här frågan. Jag ser beslutet som positivt. Utrikespolitikens betydelse ökar, och jag räknar också in Europafrågorna i utrikesministerns arbetsuppgifter. Det är en viktig post. Överlag borde både riksdagen och de finländska företagen bli mer internationellt orienterade.

Hur ser du på oppositionens sits under de kommande fyra åren?

- Säkert kommer man att försöka måla upp en bild av att det handlar om en motsättning mellan liberala och konservativa, det gör åtminstone De gröna. Ser man till Socialdemokraternas senaste gallupsiffror så är de historiskt låga. Inom partiet måste man nu fundera på hur man får stödet att öka. De gröna har en naturligare motsättning med regeringen, medan jag vågar påstå att Socialdemokraterna hade varit beredda att ta många av de beslut regeringen nu tagit.

Svensk invandringspolitik ingen förebild

Regeringens beslut att skära i utvecklingsbiståndet med 300 miljoner euro har stött på skarp kritik, både bland oppositionen och diverse medborgarorganisationer. Simon Elo sticker inte under stol med att det var Sannfinländarna som drev på beslutet att skära i anslagen:

- Om vi inte suttit med i regeringen så skulle nedskärningarna knappast ha varit så här stora. Samma gäller EU-politiken och skrivningen om att Finland förhåller sig kritisk till utvecklingen mot en förbundsstat samt till att öka på Finlands borgensförbindelser till följd av eurokrisen.

Vi har trots allt en stor flyktingkris på gång. Det finns de som anser att man istället för att dra ner på biståndsanslagen borde satsa mer? Vad säger du?

- När jag var ordförande för Sannfinländarnas ungdomsorganisation föreslog jag att man istället för att betala bistånd eller ta emot flyktingar borde rikta pengarna till exempel till syriska flyktingläger i Turkiet. Jag besökte själv ett läger med 15 000 invånare för några år sedan. Ingen där talade om att västländerna borde ta emot fler flyktingar, utan man efterlyste pengar för att underlätta situationen i dessa läger.

Om man jämför Finland och Sverige så har länderna gått skilda vägar i invandringspolitiken. Hur kan två grannländer skilja sig från varandra i en så här central fråga?

- Ofta sägs det att politiken inte har betydelse och att partierna inte har makt. Skillnaden mellan Sverige och Finland bevisar motsatsen. I fjol tog Sverige emot 80 000 asylsökande, i år kan det bli frågan om 100 000. I Finland talar vi om 3 000–6 000 personer per år. Jag hävdar att det här kommer att medföra stora kostnader och sociala problem för den svenska staten. Integration är den centrala frågan. Jag tror inte Sverige kommer att lyckas integrera alla dem som kommer till landet.

Hur kommer det sig då att det går bättre för den svenska ekonomin än den finska? Talar det inte för att något görs rätt i Sverige?

- För det första har Sverige hållit sig utanför euron, det har man gjort klokt i. För det andra har man i Sverige tidigare än i Finland gjort nödvändiga reformer och ekonomiska anpassningsåtgärder. Och för det tredje har Sverige en större befolkning, också utan invandringen. Dessutom är Sverige och de svenska företagen mer kända ute i världen. Det här har att göra med historiska orsaker, och att det funnits mer kapital i Sverige.

Kritisk Israelvän

När det kommer till konflikten i Mellanöstern har Simon Elo i offentligheten tagit parti för Israel. Han ser det som västvärldens moraliska ansvar att stöda landet. De personliga banden till Israel är också starka:

- Min syster bor i Israel och har dubbelmedborgarskap och barn där. Men jag ser mig inte som en blind förespråkare av Israels politik. När det finns orsak är jag beredd att kritisera den israeliska staten på samma sätt som den palestinska motsvarigheten. Jag är för en tvåstatslösning. Både judarna och palestinierna borde garanteras en fredlig omgivning och drägliga levnadsförhållanden.

Vad kan man kritisera i Israels politik?

- För det första har den utdragna konflikten haft en negativ inverkan på det israeliska samhället och den israeliska kulturen. Det är beklagligt att en slags militarism har fått ett starkt fotfäste i det israeliska samhället, det här är en osund utveckling. För det andra handlar det om Israels bosättningspolitik. Själv hade jag önskat att den israeliska regeringen varit mer återhållsam i sin bosättningspolitik.

Rättning i leden

Under åren i opposition gjorde Sannfinländarna sig kända för sin fräna regeringskritiska linje. Att sitta i regeringen innebär nya utmaningar för Sannfinländarna, säger Elo:

- När man är regeringsparti måste det finnas rättning i leden, om det finns oenighet så behandlas det internt. Det gäller för vilken grupp som helst, vare sig man sitter i regeringen eller i oppositionen. Men visst får man tänka fritt inom partiet, och lyfta fram olika frågor.

Artikeln med Simon Elo är del av en intervjuserie med nyvalda riksdagsledamöter. Intervjun är gjord före uppståndelsen kring riksdagsman Olli Immonens uttalanden.