”Hur länge ska den grekiska farsen pågå?”

Internationell press har låtit pennorna glöda i och med den accelererande krisen i Grekland. Domen är att grekerna inte är de enda att skuldbelägga i soppan – också EU borde se sig själv i spegeln för att inte tappa i trovärdighet.

Allt du hört om grekiska utsvävningar och ansvarslöshet är falskt. Orden kommer från Paul Krugman i en kolumn skriven för New York Times.

Krugman motiverar sitt påstående med att den grekiska regeringen förvisso levde över sina tillgångar innan 2010, men har sedan dess skärt ner i utgifterna och höjt skatterna. Addera andra nedskärningar och Grekland har gjort mer än tillräckligt för att vända underskottet i ekonomin till ett stort överskott.

Euron har tvingat in Grekland i en ekonomisk tvångströja, fortsätter Krugman, som gjort det omöjligt för Grekland att – utan en egen valuta att devalvera – göra exporten konkurrenskraftig.

EU glömmer sina egna ideal

Förhållandet mellan den så kallade Trojkan av lånegivare, det vill säga EU, Europeiska centralbanken ECB och Internationella valutafonden IMF, handlar sist och slutligen om makt, enligt Krugman. En makt över Grekland som existerar så länge som ett utträde ur euron anses otänkbart.

I Storbritannien framhäver flera kolumnister EU:s avsaknad av solidaritet och demokrati: grundstenen på vilken EU står på.

Det är kanske komiskt, enligt The Telegraph, att demokratin som föddes i Grekland för mer än 2 000 år sedan inte längre gäller när den ekonomiska politiken räcks över till en överstatlig kropp.

- Nedvärderingen som nu överhopar ett stolt och gammalt land är en nyttig läxa för alla medlemsländer. Utan makt att fatta egna beslut, är man alltid beroende av de icke folkvalda byråkraternas och finansiärernas välvilja.

Inget ord är mer kärt i EU:s eget lexikon än solidaritet.

Charles Moore - The Telegraph

Premiärminister Alexis Tsipras har kanske spelat med sitt lands framtid på ett fruktansvärt sätt, men han har på ett lysande sätt vänt sin egen svaghet till att exponera den väldiga eurozonen, skriver Charles Moore i The Telegraph som ifrågasätter EU:s brist på lojalitet.

- Inget ord är mer kärt i EU:s eget lexikon än solidaritet. Om den inte kan rädda sin fattigaste medlem så faller den idén, skriver Moore.

- Euron grundades utgående från idén att valutakontroll var opolitisk. Den har förstört den myten och tagit demokratin med sig, skriver Zoe Williams i The Guardian.

Onödigt peka ut syndabockar

Det är lätt för Tsipras att peka ut EU, IMF och Angela Merkel som de onda men grekerna är huvudansvariga för sina nationella skulder och de har misslyckats att bygga upp en konkurrenskraftig ekonomi i en tuff värld, skriver Sean O’Grady i The Independent och tillägger att alla parter har gjort misstag någon gång under processens gång.

- Om något gott ska komma ur den grekiska tragedin är det att Paris och Berlin inser att François Mitterrands och Helmut Kohls plan om att påtvinga europeisk enighet genom ekonomiska medel misslyckats.

Det är ändå irrelevant att peka ut skyldiga parter, tycker Tony Barker i Financial Times.

Om EU inte räddar Grekland från politisk, ekonomisk och social kollaps, kommer landet att sjunka ännu djupare in i politisk radikalism, ekonomisk misär och organiserad brottslighet.

Tony Barker - Financial Times

- Klockan slutar inte ticka bara för att Greklands partners – om partners ens är rätt ord mera – i eurozonen har deklarerat att deras tålamod är slut.

Barker menar att stabilitet i de södra delarna av Europa är av högsta intresse både för EU och för Nato.

- Om EU inte räddar Grekland från politisk, ekonomisk och social kollaps, kommer landet att sjunka ännu djupare in i politisk radikalism, ekonomisk misär, organiserad brottslighet okontrollerad invandring eller ett regelrätt krig som sträcker sig från Balkan till Syrien.

Utträde mest realistiskt

I motsats till vad finansminister Alexander Stubb (Saml) sagt om att EU inte vill att Grekland lämnar euron, tycker flera att det är den enda vettiga lösningen.

Trojkan måst helt enkelt acceptera att Aten aldrig kommer att kunna betala tillbaka sina lån på 131 miljarder euro och låta Grekland lämna eurosamarbetet på ett elegant sätt, skriver Peter Morici i Washington Times.

- Men att skriva ner en rejäl bit av skulderna skulle bara misskreditera nedskärningarnas arkitekter – Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Internationella valutafondens chef Christine Lagarde.

- Det är dags att helt enkelt bryta upp euron, där holländarna och finländarna håller ihop med tyskarna och alla andra devalverar och omstrukturerar, skriver O’Grady i The Independent.

Allister Heath menar i Australian Financial Review att ett utträde är den enda realistiska lösningen, eftersom EU är filosofiskt inkapabelt att erkänna allvaret i situationen.

Det största hotet mot euron är inte att Grekland lämnar eurosamarbetet, utan att andra större stater uppmuntras att följa i samma fotspår. Om Grekland kan äta kakan och samtidigt behålla den, kommer mer radikala falanger i Spanien och Italien i sinom tid att kräva samma sak.

- Att tvinga Grekland ur eurosamarbetet skulle vara en chansning men chansen skulle vara större att smittan inte hinner sprida sig, skriver Heath som frågar sig hur länge den grekiska farsen ska pågå.

- För allas skull, det är dags att låta Grekland gå.