Manliga friluftslekar: lyfta sten

Ett allmänt styrkeprov för unga män förr i tiden var att man skulle lyfta tunga saker. Följande friluftslekar kräver minsann både muskler och en rätt teknik att lyfta.
Lyfta sten
Stenlyftning är ett vanligt styrkeprov, som oftast förekommer bland den manliga ungdomen. Risbackastenen i Terjärv väger mellan 150-200 kg och har använts sedan början av 1700-talet.
För att det skall vara lättare att lyfta stenen begagnar man en stark trädgren, mot vilken stenens vassa undre del vilar och vilken man tar tag i från vardera ändan. I forna tider var det en sed, påstår de gamla, att en man inte fick gifta sig, förrän han orkat lyfta stenen från marken.
På Åland i Björsby i Jomala finnes en lyftsten i vilket årtalet 1783 är inhugget. Till formen är stenen äggrund. Ibland heter det, att den som inte kan lyfta en lyftsten, inte räknas som en riktig karl.
Lyfta lod
Med ena handen försöker man lyfta 5 lispunds lod (ungefär 42 kg) och håller det på utsträckt arm så länge som möjligt. Ibland ställer man sig att stå på en 10 lispunds vikt och försöker, med vardera handen lyfta en likaså 10 lispunds vikt så högt man orkar.
Starka karlar kan också fatta tag i handtaget på ett 10 kg:s lod med handflatan uppåtvänd. På sträckt arm skall man sedan vrida handen, så att handflatan vrider sig inåt nedåt och lodet vrider sig upp och ned. Man tävlar även i vem som lyfter det tyngsta lodet.
Med tummen och lillfingret lyftes ett 10 kg:s lod så, att man håller i ett upp- och nedvänt lod samt vrider handen uppåt, så att lodet kommer i upprätt ställning.
Ur Maximilian Stejskals doktorsavhandling "Folklig idrott" från 1954.