Yles lyrikpris till Eino Santanen
Yles lyrikpris Den dansande björnen 2015 tillfaller Eino Santanen för diktsamlingen Tekniikan maailmat. Översättarbjörnen tilldelas Pauliina Haasjoki och Peter Mickwitz för översättningen av Gunnar Björlings diktsamling Solgrönt till finska med titeln Auringonvihreä.
I prisjuryn satt i år lyrikern Merja Virolainen (juryordförande), Yles kulturredaktörer Minna Joenniemi och Marit Lindqvist samt skådespelaren/producenten Erja Manto.
Den dansande björnen
Eino Santanen: Tekniikan maailmat (Teos)
Eino Santanens Tekniikan maailmat är en synnerligen originell samling som samtidigt är en hyllning till traditionen, som surrealism, dadaism och det ryska revolutionstida avantgardet. Stilmässigt är samlingen modig, i den samtida lyriken enastående och unik i sitt slag. Verket är nyskapande. Santanen använder sig t.ex. av typografi som kännetecknar konkret poesi, upprepningar och intertextuella element på ett mer vågat sätt än vi är vana vid i dagens lyrik.
Lyriksamlingen tar fasta på allvarliga och tunga ämnen, som teknikens och ekonomins djupa inverkan på våra liv. Det starka samhällsengagemanget till trots är dikterna mångskiftande och öppnar sig gång på gång för nya tolkningar. Santanens viktiga samling är modig, hjärtskärande, vacker.
Översättarbjörnen
Gunnar Björling: Auringonvihreä, övers. till finska av Pauliina Haasjoki och Peter Mickwitz (Poesia)
Gunnar Björling var en av sin tids avantgardister. I hans poesi kan man se starka inslag av expressionism, surrealism och dadaism. Lyriksamlingen Solgrönt var hans fjärde bok, och den utkom år 1933. Nyöversättningen till finska visar upp en vildare, rikare och mer mångskiftande Björling än tidigare översättningar.
I Auringonvihreä ryms olika former och genrer: långa och korta dikter, sonetter, lyrik med fri form, prosa, aforismer, t.o.m. essäer. I Björlings verk är språket speciellt, och det man gör med språket är av synnerligen stor vikt. I sina bästa stunder är dikterna en språklig fest, och man överrumplas av uttryck som ”silmät / höröllä”, ”tuomion syvä suolisto kasvoillaan”, ”litanian kultajalat”. Tack vare den eminenta översättningen till finska får vi en tydlig bild av författarens egensinniga språk.
Det är en alldeles speciell utmaning att översätta Björlings ovanliga syntax, som t.ex.: ”enempikuinilo / pohjavirtaa; kaikki on sikinjasokin / välttämättömyyden ryysymailla”. Översättarnas arbete har ställvis varit oerhört krävande, men Pauliina Haasjoki och Peter Mickwitz har lyckats klara av utmaningarna med elegans. De har gjort ett utmärkt jobb, och arbetet är en veritabel kulturgärning – vilka vi inte har för många av i vårt litterära landskap i dag.