Många vill frivilligt svettas och röja skog
Det är inte bara läger för barn som är pop under sommaren. Minst lika pop är vuxenlägret där svett och naturvård är det som gäller. Anmälningslistorna fylls på några timmar och den här veckan pågår lägret där alla måste vara myndiga i Tvärminne i Hangö.
De 15 deltagarna har tagit sig ut till Tvärminne zoologiska station i Hangö och sedan ytterligare vidare med båt över till Långön. Från och med i lördags bor de här i tält en vecka framåt oberoende av väder. De är med på ett av WWF:s talkoläger som hålls i sommar. De ska restaurera gammal betesmark som vuxit igen.
- Man ska gilla fysiskt hårt jobb, säger WWF:s skyddsexpert Matti Ovaska som håller i lägertrådarna.
Deltagarna fäller träd, bär kvistar, eldar upp riset och klipper gräs. Små öppna fläckar ska bli stora öppna ängar och tät skog ska bli mindre tät skog där djur kan beta. Dessutom lägger de upp staket.
Tanken är behålla sådana växter som trivs på betesmarker, men som nu blir allt mer sällsynta då mer och mer av landets betesmark växer igen.
Tidigare torp och får
Innan frivilligarbetarna kommit hit har skogsarbetare varit här en vecka innan och fällt de största träden.
På området finns förutom skog också äppelträd och krusbärsbuskar eftersom här ännu på 1940-1950-talet låg ett gammalt torp. Då hade husbondsfolket får och andra djur här. Nu finns endast några stenar från husgrunden kvar och allt är igenvuxet.
- Eftersom torpet och livet här försvann så har allt grott igen, säger Hanna-Leena Keskinen som är planerare vid Forststyrelsens naturtjänster.
Det är hon som också gjort upp en skötselplan för det här området. Då man väljer vilka områden som ska göras till betesmarker så ser man speciellt efter var det finns hotade eller mycket hotade arter.
- Nu gör vi endast en grundrestaurering på Långholmen, efter det kommer får hit och sköter området. Vi fortsätter restaureringen under flera års tid, säger Keskinen.
Redan i år kommer en mindre flock får och åtminstone för fem år görs avtal upp om att fåren ska hålla betesmarken uppe.
"Man ska vara lite galen"
De frivilliga får alltså inget betalt utan tvärtom betalar de också maten själva.
- Det är billig semester, säger Hangöbon Aila Salonen som deltagit som frivillig närmare 30 gånger. Jag har räknat att jag sammanlagt har varit ett halvt år på läger .
Man ska vara lite galen, skrattar hon. Vi alla som är här tycker om naturen, vi tänker alla lika.
- Många jobbar på kontor och vill göra något helt annat då de är lediga, säger Salonen.
Lätt att hitta frivilliga
- Det är överraskande lätt att hitta frivilliga, säger Ovaska. Varje år har vi flera läger. De blir fullsatta på några timmar efter att anmälningarna tas emot.
Han säger att det är väldigt olika typer av människor som kommer på läger. Både unga och gamla är med, gemensamt är att de gillar att röra sig i naturen. Dessutom gäller en åldersgräns på 18 år.
De som deltar kommer från olika delar av Finland och också från olika håll av världen, exempelvis är en från Neapel med på årets läger.
Fästingar
De har hittills haft tur med vädret under det här lägret. Veckoslutet var soligt och varmt och under natten regnade det rejält, vilket var uppskattat. Ännu på tisdag morgon rådde skogsbrandsvarning och med det också förbud att göra upp eld. Men tack vare regnet så brinner flera brasor redan på tisdag förmiddag runt om i skogen.
- Igår kunde vi inte elda, men nu går det bra, säger Salonen. I natt regnade det ju så det var som musik för öronen.
Maten är viktig för att alla ska må bra och hålla humöret uppe.
- Vår kock Rita kommer ända från Italien, säger Ovaska och verkar nöjd med smaken på maten. God mat är det viktigaste av allt.
Alla rör sig i långt gräs. Är inte Aila Salonen rädd för Finlands farligaste djur fästingen?
- Jag har nog haft kanske ett hundratal fästingar. En gång har jag haft borrealis. Men inte skulle man komma hit om man hela tiden skulle vara rädd.
Helsingfors universitets privata naturskyddsområde
Med på lägret finns också Forststyrelsens och WWF:s personal. Så sammanlagt har ett tjugotal personer bosatt sig på Långön, som egentligen inte är en ö utan en udde dit man också kommer med bil. Några sommarstugor finns i grannskapet.
Området på Långön, som ligger mitt emot Tvärminne zoologiska station hör tilll Helsingfors universitet. Det är ett privat naturskyddsområde.
Universitetet och Forststyrelsen har avtalat om att Forststyrelsen sköter naturvården. Därför ordnar Forststyrelsen och WWF talkolägret just här.
Efter att de har röjt 5 hektar skog så kommer området att ha havsutsikt åt båda hållen. Tanken på att ha en fantastisk sommarstuga är dyker upp. Men det är inte möjligt för området är fredat. Ingen får alltså gå i land här, zoologiska stationens land- och vattenområden är fredade för forsknings- och undervisningsändamål.
Många arter sprids
Ovanliga arter som behöver öppnare ytor att leva på drar nytta av att betesmarken röjs.
- Viktiga arter som nu får en chans att spridas just här på Långholmen är exempelvis äkta johannesört, teveronika, ärenpris, luddhavre, knägräs, svartkämpar, säger Keskinen.
Området är indelat i en del där man röjer och skapar en parkliknande miljö. På andra sidan är staketet är det oröjt och alltså mycket skogsbevuxet. Där blir en hassellund var där bland annat tandrot och nattviol trivs.
- Vi ser till att mångfalden blir kvar på olika sätt på båda sidor om staketet.
Talkolägret är en del av projektet Naturvård-LIFE som finansieras av Europeiska unionen. WWF har ordnat flera talkoläger per sommar runt om i Finland sedan 1977.
Hur gick det med Rundeln?
ETt annat restaureringsprojekt för att växter ska få en bättre livsmiljö är det då ön Rundeln brändes i augusti 2013.
Det var först efter många försök som man lyckades svedjebränna ön.
Ön brändes för att olika blommor, svampar och insekter som är beroende av bränning ska kunna etablera sig.
- Vi har åkt till rundeln för att se hur det gått för ön. Där är en förkolnad stomme som småningom repar sig. Vi önskade nog att det skulle bli kvar mer förkolnat trä, nu blev det mer en ytbränning. Kvar blev också murkna träd som förnyas, säger Forststyrelsens Hanna-Leena Keskinen.
