Hur du överlever som finlandssvensk i Sverige

Säg inte att du har stegring, men krama alla. Här är Louise Lindbergs handbok i överlevnad för en finlandssvensk i Sverige.

Välkommen till min handbok om hur du överlever som finlandssvensk i Sverige! För två år sedan tog jag mitt pick och pack och flyttade till vårt västra grannland.

Att flytta till Sverige är inte så problemfritt som man kunde tro. Förutom att du inte alla gånger blir förstådd på grund av din dialekt och dina finlandismer, får du gråa hår av att gång på gång förklara vad en finlandssvensk är för något.

Men man lär så länge man lever, och nu ska jag dela med mig av det jag har lärt mig i mitt nya hemland. Varsågoda, och lär er av mina misstag!

Ord och begrepp du inte ska använda

Jag var förberedd på att de inte skulle förstå mig om jag sa “kiva”, “semla” eller “krabbis”. Men nu ska jag lista ord och uttryck som är mindre självklara.

Egnahemshus. Tydligen heter det villa i Sverige, vilket jag genast kopplar ihop med ett väldigt stort hus. Typ en herrgård.

På hälft. Man kan inte säga att man är på hälft med något, men det är ändå ett uttryck jag tycker att borde införas i Sverige. Svenskar kan ju aldrig ta beslut, istället håller de möten för att lösa saker. Utan att ändå lösa något alls. Med andra ord är de alltid på hälft.

Dynvar. Okej, fastän "var" är lite äckligt att ha efter "dyn" så är ordet dynvar mycket mycket mer logiskt än örngott. Vadå för örn och varför är det gott?

Veckoslut. Vecko. Slut. Slutet på veckan. Ganska logiskt eller?

Tio före tre. “Tio i tre” är alltså det korrekta i sveariket, för om du säger “tio före tre” har de ingen aning om vad klockan är. Överkurs: vissa välformulerade svenskar säger också “fem i halv”, och min hjärna går på högvarv varje gång jag ska försöka räkna ut vad klockan är då. (Svar: 25 över.)

Jag har hett. Du kan inte ha hett i Sverige, där är du bara varm.

Stegring. Okej, det här misstaget har jag faktiskt inte själv gjort men jag har en rolig historia att berätta. Det var en gång en finlandssvensk som hade stegring i Sverige, alltså lite feber. Han skulle meddela detta till sin chef via sms och skrev att han inte kan komma på jobb eftersom han har stegring. Om man har lite feber i Sverige säger man inte att man har stegring. Om du har stånd däremot kan du använda det begreppet. Ja, så ni förstår, det blev ett litet missförstånd. Hihi.

Nu har ni lärt er vad ni inte ska säga. Om du också är intresserad av att smälta in finns det vissa saker du kan använda i vilket sammanhang som helst. Typ.

Ord och begrepp du ska använda om du vill smälta in

Lägg "fett" framför allt du vill förstärka. Eller "as". Fettnajs. Asgod.

Men assååå.

Gött.

Aa. Som i ett jakande svar, inte att förväxla med när du har förstått något ("Aa, okej!"). Och ja, jag använder det alltid i sammanhang nummer två.

Jag pallar inte!

Ball. Som i häftig, inte mannens testiklar. PS. Efter att ha googlat runt på ordet ballar har jag lärt mig att man i Skåne syftar på rumpa då man säger ballar. Bara så att ni vet. DS.

Beteende

1. Krama alla.

2. Fråga alltid hur det är med folk, fastän du inte bryr dig om svaret. Om du själv får frågan svara bara att det är bra, för den som frågar bryr sig antagligen inte heller om vad du svarar.

3. Drick inte lika mycket alkohol som du skulle ha druckit på en fest i Finland. Du kommer nämligen vara ensam gällande mängden.

4. Lär dig att gå över folk som kommer emot dig på gatan (i Stockholm). Lär dig helt enkelt att inte ta hänsyn till förbipasserande, för ingen tar hänsyn till dig heller. Så gå rakt framåt utan att sänka blicken, för om du en gång börjar väja kommer du bli nertrampad och kanske aldrig komma fram till din destination.

5. Fastän vi finländare har den allmänna uppfattningen om att svenskar är mycket mer sociala än vi, så gäller samma oskrivna regel där: prata inte med personen bredvid dig på tunnelbanan, bussen eller tåget. Sätt dig inte heller bredvid en annan person om det finns andra lediga platser.

Frågor och kommentarer

Till sist vill jag dela med mig av den största och viktigaste lärdomen av alla. För att ni inte ska bli allt för chockade då ni kommer i kontakt med svenskar, tänker jag lista saker som har sagts till mig och frågats av mig under min tid i Sverige.

"Tänk att du har bott här i bara ett halvår och kan redan så där bra svenska!"

(Efter att du än en gång har förklarat att ditt modersmål är svenska och att du har pratat svenska hela ditt liv:)

"Jahaa, men då förstår jag! Men din mamma är svensk då alltså?"

"Asså, varför måste inte vi lära oss finska i skolan om ni måste lära er svenska?"

"Det låter sååå gulligt när du pratar!"

"Du pratar som mumin."

"Du pratar som Mark Levengood."

"Du pratar som Arja Saijonmaa."

"Hör Åland till Finland eller Sverige?"

För att undvika alla oförstående frågor som nämndes ovan föreslår jag att ni exempelvis tatuerar in texten “FINLANDSSVENSK=EN FINLÄNDARE MED SVENSKA SOM MODERSMÅL” i pannan. Lycka till och välkommen till Sverige!

Rättelse: 14.7.15 kl. 9.10, artikelförfattarens namn lades till i ingressen.