Forsby gamla bruksområde är en idyllisk pärla
Byn Forsby i gamla Pernå är känd bland annat för Askolins såg som verkade på orten fram till 1950-talet. I dag finns fortfarande spår av bruksområdet kvar. Yle Östnyland gjorde en liten upptäcktsfärd i Forsby såg.
Torsdag förmiddag. Yle Östnylands reporter parkerar bilen vid Forsby mattvätt och stegar i väg mot den gamla bron som leder över ån till Askolinsvägen.
Uppe till vänster ligger den så kallade Kungsbacken med såväl nyare hus som stora arbetarkaserner från sekelskiftet 1800–1900 och mindre arbetarbostäder, varav de äldsta är från 1700-talet.
Ett dovt brusande skvallrar om forsen som döljer sig bakom de lummiga träden.
Obehörig vistelse förbjuden
Från träbron öppnar sig en vacker utsikt över den gamla sågbyggnaden av tegel, samt av Forsby gård med sitt rundade torn.
Herrgårdsbyggnaden går i jugendstil och ritades av den svenska arkitekten John Settergren år 1904.
Yle Östnylands reporter fortsätter sin vandring över den gamla bron och förbi sågbyggnaden. Vid porten hänger en skylt som förbjuder obehörig vistelse på fabriksområdet.
Någon närmare upptäcktsfärd där blir det alltså inte, men reportern traskar i stället upp för backen och längs Askolinsvägen.
En solig sommardag känns det nästan som att befinna sig i Astrid Lindgrens Bullerbyn, med alla de vackra, gamla träbyggnaderna som flankerar vägen.
Högst uppe på backen möts man av den gamla lanthandeln i en stor, gul träbyggnad. Lanthandeln renoverades år 2011 och fungerar numera som bland annat ungdomslokal.
Änder och kråkor
Här avviker reportern från Askolinsvägen och svänger in på en annan väg till vänster, förbi ett litet rött trähus som skymtar bakom ett grönskande buskage, mot Sandbäcks park.
På höger sida ligger en spegelblank damm som endast störst av ett par änder som flyter på ytan.
På andra sidan dammen finns en gråaktig men på ett rustikt vis stilig hög träbyggnad. På staketet som omger sitter en skock med skränande kajor, vars ljud överröstar allt annat.
En bil kör förbi och kajorna flyr. De håller sig ändå kvar i närheten och cirklar i stället runt byggnadens tak.
Familjen Askolin var en bra arbetsgivare
En som känner till bruksområdet mer än väl är Nils-Erik Andersson som har bott i Forsby hela sitt liv. Mellan 1966 och 1972 jobbade han som privatchaufför åt familjen Askolin som basade över sågen och bruksområdet från och med 1880.
Fastän Askolins såg hade flyttat till Isnäs redan på 1950-talet, tillbringade Andersson en hel del tid på fabriksområdet i Forsby.
– Jag har inget negativt att säga om min tid som chaufför hos Askolins. Det var ett bra jobb och man kände sig nästan som en del av familjen, säger Nils-Erik Andersson.
Fick inte sälja fångsten
Han hade bland annat lov att utnyttja Askolins skogar och vattenområden för jakt och fiske.
– Man fick jaga och fiska på hans marker så länge man inte sålde fångsten. Man måste äta den själv.
Det var trevligt eftersom Andersson var intresserad av både jakt och fiske, och höll på med det ofta. Numera fiskar han inte längre, men jagar nog.
– Jag körde ganska mycket om kvällarna och satte övertidstimmarna på lager. Ibland fick jag ta lediga dagar i stället, och då kunde jag ge mig ut och jaga med mina stövare mitt i veckan, säger han.
FBK övade på fabriksområdet
År 1972 gjorde Askolins sig av med fabriksverksamheten och sålde den åt Rauma-Repola. Då följde också Andersson med till det nya företaget.
När Andersson övergick i Rauma-Repolas tjänst började han också med frivilligarbete som kårchef på fabriksområdet. Då Forsby FBK övade på området en gång i veckan fick dessutom fabriken lite bonus på sin industriförsäkring.
Numera rör Andersson sig inte längre på själva fabriksområdet. Men han har ändå vägarna förbi Forsby såg då och då eftersom han bara bor två kilometer bort.
– Askolin har fortfarande sitt kontor i den gamla sågbyggnaden. Sedan har de Forsby Träs hyvleri som underhyresgäst, berättar han.
Mer information om Forsby bruk finns på Museiverkets webbplats. Här finns bilder på hur sågområdet och bruket såg ut förr.
