Manliga friluftslekar: åka runt i väderkvarnsvingen

Från 2015

Publicerad 25.07.2015 06:00. Uppdaterad 25.07.2015 18:44.

Manliga friluftslekar - Spela upp på Arenan

Ett riktigt prov på mod förr i tiden var att åka runt hela vägen i luften med väderkvarnsvingen. Här presenteras också två andra lekar: "kragtag" och "knokas".

En man håller i en väderkvarns kvarnving och är redo att åka upp i luften med den. Bilden är tagen 1930 i Sund, Tranvik, Åland. — Bild: Maximilian Stejskal 1930, med tillstånd av Svenska litteratursällskapet/Folkkultursarkivet
åland,sund,1930,manliga friluftslekar,maximilian stejskal,tranvik,gå runt med kvarnvingarna

Gå runt med kvarnvingarna

Att ”gå runt med kvarnvingarna” går till så att man ställer sig med fötterna emot en tvärslå i en kvarnvinge, samt huvudet stött emot en annan tvärslå. Händerna grepo tag om en tredje tvärslå invid höfthöjd. Sedan gällde det bara att följa runt med kvarnvingen.

Kragtag

Två deltagare fattar varandra i kragen eller kraguppslagen vid bröstet och försöker lägga omkull varandra. Deltagarna har rockarna på sig och det gäller att få motståndaren på rygg.

Ibland sker denna brottning med raka armar. Stundom försöker man klämma till mot strupen nära halsen, dock skäligen lätt, men så att man får ett ordentligt grepp.

Knokas

Två deltagare visar sin styrka i nävarna genom att turvis slå sin hårt knutna hand mot den andres. Den segrar som tål mest. Det sker på lek och man får icke ta illa upp.

Ännu på 1850-talet och något senare var ”att ge örfil" ett omtyckt tidsfördriv bland karlarna. Karl den, som slog bäst och karl den som tog emot bäst. Två personer ger turvis varandra ett slag på kinden. Den som tål mest eller slår omkull den andre segrar.

Ibland sitter deltagarna på en bänk mittemot varandra och det gäller att puffa varandra ned från bänken. Man får slå var som helst, men man brukar mest skydda sina kinder för att icke få ”smällfikon” dvs. örfilar. Stundom kan det hända, att man får ett slag på ”benkammaren”, skämtsamt uttryck för munnen.

Man får inte bli ond, ty då får man som straff – stryk av åskådarna.

Ur Maximilian Stejskals doktorsavhandling "Folklig idrott" från 1954.