Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Mr Gnägget minns metersöl, hetta och Hesabor

Från 2015
Uppdaterad 23.07.2015 15:47.
Mr Gnägget, Nalle Lindqvist minns - Spela upp på Arenan

Han har sålt öl per meter tills han blev förbjuden att göra det och öppnat Finlands första kommersiella disko i Ekenäs utan att ens veta vad ett diskotek var var. Trots det blev Gnägget vida känt. Mr Gnägget heter Nalle Lindqvist och han samlat sina minnen i ett eget museum.

Den legendariska krögaren Nalle Lindqvist kommer emot utanför sitt hem, en äldre, gul stationsbyggnad i Pojo. Utanför huset finns en elektrisk tågbana som tidigare har funnits i nöjesparken Lystiland i Karis och i Stallörsparken i Ekenäs.

Han är en samlare. I en röd byggnad på gården har han ett privat museum, som är en nostalgisk guldgruva från Västnyland och speciellt Ekenäs.

Minnen från krögarkarriären

Han började bygga det för att få plats med ett kinesiskt skepp som han köpte i Karis. Sedan har han byggt till efter hand.

- Här är nog mitt liv, ja. Jag har alltid tyckt om att samla på gamla grejer, säger han.

Förutom Ekenäs sparbanks skylt som har hängt på bankhuset finns här pappas kaptensrock och en leksaksavdelning. Restaurangerna Knipan och Gästis har också fått varsitt rum.

Främst präglas alltså stället av minnen från hans krögarkarriär som började då han startade upp Grillen i Ekenäs år 1963. Bland de sammanlagt nio restauranger och krogar som han har drivit finns Knipan och Gästis i Ekenäs, Fiskars värdshus och Gropen i Socis i Karis.

En man med grått hår och grått skägg sitter i en soffa. HAn ler och ser ganska nöjd ut.Porträttbild.
Bildtext Björn "Nalle" Lindqvist.
Bild: Yle / Tiina Grönroos

Just nu är det restaurangbåten Sunnan i Ekenäs som gäller, trots att han redan under ett par års tid aktivt önskat sälja den.

Legenden Gnägget

Mest känd är han som mannen bakom det legendariska diskoteket Gnägget i Ekenäs. Det var en av de absolut första kommersiella i diskoteken i hela Finland och öppnade den 4 maj 1970. Många anser att det är det allra första i sitt slag.

Det var ungdomarna som efterlyste ett ställe med mellanöl och åldersgräns.

- Ungdomarna bad att jag skulle ställa upp ett diskotek, men jag visste inte ens vad det var. Vi åkte ner med Skruven, det vill säga Peter Lindqvist, till Tyskland, Belgien och England. Sedan visste vi vad det var.

På den tiden spelades det mest tango, vals och humppa på restaurangerna, minns Lindqvist.

- Ungdomarna förklarade bara att det spelades grammofonmusik på ett diskotek. Men det var ju lite annorlunda grammofonmusik. Och det skulle ju vara dans.

Dj:na fick en viss summa per månad för att köpa skivor.

- Dj:n Jontte Gahnström studerade I Helsingfors så han köpte många av skivorna.

Gästis, Grillen, Gnägget och Knipan samtidigt

Att Gnägget placerades i just Ekenäs berodde på att Nalle Lindqvist då bodde i staden.

- Jag drev både Grillen och Gästis före det.

Han tog också över Knipan år 1976.

Insändare då Gnägget startade.
Bildtext 239825
Bild: Yle/Tove Virta

Något år efter att Gnägget öppnade så kom det första diskoteket till Helsingfors. Det var placerat i hotell Hesperias källare.

Från saltmagasin till diskotek

Gnägget var ursprungligen ett gammalt saltmagasin. Nalle Lindqvist fick höra att det skulle hyras ut då han var i järnaffären Jansson i Ekenäs.

- Jag såg på magasinet ute på Stallören och konstaterade att man inte skulle störa någon där. Jag hörde med staden om jag skulle få hyra det. De tyckte att de gick bra.

Då det blev klart vad Nalle Lindqvist skulle göra av det gamla saltmagasinet startade en insändarstorm och de negativa åsikterna haglade. Flera insändare om Gnägget pryder en vägg i hans museum. En är undertecknad "Björnjägare".

- Det är klart. Så är det alltid i Ekenäs. Det är alltid mycket negativt då man gör något, säger Lindqvist.

Alko på 1960-1970-talet

En ny lag om alkohol trädde ikraft 1 januari 1969. Barer fick sälja mellanöl i Finland och alkoholbutiker fick nu etableras på landsbygden.

Den tidigare åldersgränsen på 21 år sänktes så att den som fyllt 18 år fick köpa svaga alkoholdrycker och den som fyllt 20 år fick köpa alla alkoholdrycker.

Mellanölet fick nu säljas fritt i drygt 17 000 livsmedelsaffärer. Flera nya restauranger som serverade mellanöl öppnade och år 1969 var antalet i Finland uppe i 2 716. Oy Alkoholiliike Ab bytte namn till Oy Alko Ab.

Källa: www.alko.fi

Kritiken handlade om att diskoteket skulle störa trafiken till Knipan. Diskoteket ansågs också överlag vara störande, liksom att alkohol och ungdomar inte är en bra kombination.

Men kritiken lugnade ner sig efter att Gnägget öppnade.

- Det var bara båtturisterna i hamnen invid som klagade lite. Men det var ju inte lite liv på Gnägget, det var mycket.

Problem med alkoholloven

Då Gnägget öppnade blev diskoteket av med sina ölrättigheter endast efter någon dag.

Det berodde på att beteckningen diskotek inte fanns i Alkos listor. Då man insåg att ett diskotek var en ungdomsdansplats där det såldes öl, så drog Alko in rättigheterna.

Men då det blev klart att det fanns en åldersgräns för att komma in fick Gnägget snart sälja öl igen.

En meter öl, tack!

Gnägget blev vida känt för sin metersöl, tills Alko förbjöd det också.

Om man köpte en meter öl så fick man en på köpet. En meter öl bestod av 13 flaskor. Men på 1970-talet fick inte en krog inte sälja mer än en flaska öl i taget till varje kund. Först då den var slut fick man följande.

- Metersölen var mycket populär. Men Alko fick reda på det och märkte att jag inte ens hade några bord där det rymdes 13 personer. Då förstod Alko att det var något lurt med det.

Lagen var sådan att man exempelvis inte fick placera 10 flaskor på bordet om endast 5 person satt vid det.

- Jag blev tvungen att berätta för Alko hur det låg till och då blev det direkt förbjudet att sälja metersöl.

Lindqvist anser att Alkohollagen alltid har varit lite mystiskt. Nu är den bättre, men den har varit ganska hopplös, säger han.

- Hela krogen styrdes av Alko, bland annat priserna.

Interiör från gnägget i ekenäs
Bild: Yle/Monica Slotte

I Finland fick mellanöl börja säljas i butiker och restauranger år 1969.

Knipan var en dröm

Nalle Lindqvist tog över restaurang Knipan i Ekenäs efter att han hade drivit Gnägget i sex år.

- Då uppfylldes en dröm som jag hade haft ända sedan min pappa tog över Knipan 1952. Han hade restaurangen endast i tre år eftersom han dog hösten 1955.

Nalle Lindqvist var i New York då, bara 15 år gammal och sjöman.

- Man var tvungen att ha lov av sina föräldrar för att få jobba på sjön som så ung. Det var min pappa som gav lov åt mig och det var det sista brev han gav åt mig.

Ingen specialbehandling

Då han tog över Knipan så jobbade han där ungefär lika mycket som på Gnägget. Ibland var det så mycket folk som ville till Gnägget att han inte rymdes förbi kön för att ta sig på jobb till Knipan.

- Jag minns en ung man som trängde sig förbi alla för att komma in till Gnägget. Jag sade åt honom att han inte kan kila de andra, men då berättade han för mig han skulle in eftersom han var från Hesa. "Nu har du nog kommit riktigt fel, det här är gjort för Ekenäsbor, nu får du gå sist i kön", svarade jag.

Nalle Lindqvist skrattar till och konstaterar att killen trodde att man kom in var som helst då man var Hesabo.

Många simturer efter hettan

Lindqvist har speciellt många historier på lager från Gnägget.

- Det var en flicka som nyss hade börjat som servitör och förvarade pengarna i ett glas på brickan. Men någon stal pengarna.

Det loft som fanns på Gnäggets vind har också gett upphov till flera minnen hos både personal och besökare. Uppe på loftet kunde det vara 50 grader varmt. Eftersom Knipans strand ligger mittemot så blev simturerna många efter timmarna på loftet.

En gång blev endast kläderna kvar av en man som gav sig ut för att simma, han återvände aldrig. Historierna om personer som har fallit ner från loftet hörs också i bygderna.

- Men tänk att ingen kastade ner ett stop på dem som dansade. Idag skulle man vara tvungen att bygga ett galler. Ungdomen betedde sig kanske lite annorlunda då. De tog platsen som sin egen, anser Lindqvist.

Populär jubileumsbok

En bok om Gnägget kom ut i våras. Den har varit så populär att den första upplagan har sålt slut och följande nu säljs. Boken är skriven av en av Gnäggets dj:n, Kjell Ekholm, till vardags musikredaktör vid Svenska Yle.

Boken Gnägget på Stallören, skriven av Kjell Ekholm.
Bildtext Boken on Gnägget av Kjell Ekholm.
Bild: Yle/Malin Valtonen

- Det var något i stämningen som gjorde platsen så stor. Dels var det doften, dels hela miljön i kombination med den absolut senaste musiken. Det gamla mötte det nya. Mitt ibland det här fanns ungdomarna, säger Ekholm.

Han pekar på den speciella interiören, musiken och personalen som var annorlunda än på korgarna i allmänhet. Dessutom var Ekenäs en stor studieort.

Tävling om gästerna

Gnägget hade lov att ta in 130 personer. Det var ändå normalt att ett par hundra personer var inne samtidigt.

- Dörrvakterna hade en tävling som jag förbjöd, säger Nalle Lindqvist. En gång berättade en av dem att han slagit rekord. Han sade åt mig att "jag har 340 personer inne".

Men det blev stopp för det.

- Jag sade att de inte fick hålla på med att försöka slå sådana rekord, tänk om det skulle ha hänt något.

Hela Gnäggettiden fick man ännu röka inne.

- Jag uppskattar att ungefär 80 procent av gästerna rökte. Ibland såg man inte ens dansgolvet från andra ändan av rummet, minns Lindqvist.

Musiken viktig

En stor del av Gnäggets framgångar berodde på att diskoteket hela tiden bjöd på det nyaste inom musiken.

- I början och mitten av 1970-talet hade diskomusiken inte ännu strömlinjeformats. Det var egentligen i och med filmen Saturday night fever som man visste att "det här är diskomusik"., säger dj:n och författaren Kjell Ekholm .

- Folk kom ju för att dansa. Det var det viktiga. Oberoende av stilen på musik så om det var en bra låt så var det fullt på dansgolvet och var det tomt så var det en dålig låt.

Lyssna på gamla Gnäggetfavoriter på Spotify:

Nalle Lindqvist hade en bashögtalare som var en meter gånger en meter stor.

- Ljudet for in i märgen, det hördes både ute och inne. Vi försökte en tid skruva ner musiken eftersom jag tyckte ljudet var jädrans högt. Men efter 10 minuter kom alla upprusande och skulle ha mer ljud. Det skulle vara det där ljudet, säger han.

Onsdagarna var gråa

Han uppskattar att kanske en femtedel av Finlands befolkning har varit på Gnägget. Många av besökarna var från olika delar av landet eftersom de gjorde sin värnplikt vid Nylands brigad i Ekenäs.

Speciellt på onsdagar då "Drakapojkarna" hade permission var stället grått av beväringar.

- Där var 100 pojkar och 10 flickor vilket betydde att flickorna fick dansa alla danser. Men det var ju ölet som var viktigt för pojkarna.

Maten en bit av legenden

Gnäggets pyttipanna var välkänd och som mest så såldes ett hundratal portioner per dag. Allt lagades på plats.

- Maj-Gret Ekman lagade mat hos oss väldigt länge. En dag frågade jag henne om det var mycket liv och rörelse. Då tänkte hon nästan kasta ut mig eftersom det hade gått åt så förbajskat med mat. Hon var nog nära att slå stekpannan i huvudet på mig, skrattar Nalle Lindqvist.

Han uppskattar att flera hundra personer sammanlagt har jobbat på Gnägget genom åren.

- Det var 8 till 9 personer på jobb hela tiden. Och nu är det säkert också ett och annat par som hittat varandra på Gnägget, säger han.

Avlopp och ruttna stockar

Mycket av livet som krögare handlar om att sköta rent praktiska grejer, som att hålla byggnaden i skick. På Gnägget innebar det extra mycket utmaningar. Byggnaden är nämligen delvis byggd på vattnet.

- Vi visste inte hur mycket den egentligen stod på vattnet. Men vid ett tillfälle blev golvet mjukt och jag måste kolla varför.

gnägget höll på att glida i havet och stängdes
Bildtext Gnägget-byggnaden står delvis på vatten.
Bild: Yle/Monica Slotte

Det visade sig att en enormt stor stock som stöttade upp hela golvet hade mjuknat.

- Då fick jag veta hur mycket vatten det egentligen var under. Endast en dryg meter står på mark, resten av byggnaden står på pelare.

Det sämsta med Gnägget var att toaletterna var väldigt små och få, anser han. Räddningen var de två utetoaletter som fanns i ändan av byggnaden

- Då man dricker öl blir det ju lite problem. Pojkarna kunde springa ut men det var värre för flickorna.

Gnägget lever vidare

Ännu i dag ordnas Gnägget-kvällar, så kallade Gnägget revivals. Om allt går enligt planerna kommer följande kväll att ordnas på lördag 1 augusti på Bossa Nova.

- Det är skoj att Gnägget efter 30 år fortfarande är så populärt. Få krogar har sådan pondus, konstaterar Nalle Lindqvist.

Abrupt slut år 1986

Allt med Gnägget tog slut för Nalle Lindqvist del år 1986.

- Jag byggde ett hotell som hette Strandhotellet. Men jag förbyggde mig och gick i konkurs. Då förlorade jag både Gnägget och Strandhotellet. Sedan ordnade staden så att jag också förlorade Knipan.

Gnägget fortsatte som diskotek till år 1991 i annan regi. Sedan satte staden stopp och ville använda det som för annan verksamhet.

Ekenäs naturum
Bildtext Idag är byggnaden Ekenäs naturum.
Bild: YLE/Malin Valtonen

- Då sade man på staden att byggnaden inte gick att reparera. Men det tror jag inte på. Man skulle ha kunnat renovera det, det är bara fråga om pengar, säger Nalle Lindqvist medan han blickar ut över sitt privata museum, hans liv.

Små glimtar från Nalle Lindqvists museum - Spela upp på Arenan

Arkiv: 27.2.2014 Samtal om livet med Nalle Lindqvist

42:15

Radio Vega Västnyland

31:23

Diskussion om artikeln