Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

70 år sedan Hiroshima – 8-åriga Keiko överlevde atombomben

Från 2015
Uppdaterad 02.08.2015 10:26.
Keiko Ogura överlevde Hiroshima som 8-åring
Bildtext Keiko Ogura året efter Hiroshima.

Keiko Ogura kände av explosionen från världens första atombomb i sin egen kropp. Hon berättar sin historia så att ingen annan ska behöva vara med om samma sak.

Den 6 augusti gick inte Keiko till skolan med de andra eftersom hennes pappa kände på sig att något dåligt skulle hända den dagen. Hon hade fyllt åtta år två dagar tidigare.

– Jag minns allt tydligt som om det hade hänt igår. Jag stod på gatan nära vårt hus när en enorm flamma plötsligt syntes på himlen. Jag kastades till marken och tappade medvetandet, berättar Keiko Ogura i telefon från Hiroshima där hon har bott hela sitt liv.

Hon vet inte hur länge hon var medvetslös, men när hon vaknade var hela världen svart och från himlen kom det ett svart regn. Det rådde ett fullständigt lugn. Bara hennes lillasyster och lillebror grät inne i det skal som fanns kvar av deras hus. Huset fanns 2,4 kilometer från platsen där atombomben fälldes.

– Jag minns starkt alla de hemska lukterna som svävade i luften under de dagarna. Först kände man lukten av bränt hår som sedan blandades med lukten av brända kroppar.

– Nära vårt hem fanns ett shintotempel som gjordes om till en första hjälpstation. Därför kom skadade människor till vårt område och jag såg hundratals sjuka och döende människor. De vandrade som spöken. Jag såg bara mörka figurer som sträckte ut sina armar och ben. Mångas hud var svårt bränd.

Familjen överlevde mirakulöst

Keiko såg hur huden hängde från människors kroppsdelar och speciellt från fingrarna. De var uppsvällda på grund av strålningsskadorna.

– Det var hemskt.

Ett fotografi av den amerikanska atombomben över Hiroshima.
Bildtext Atombomben detonerade över Hiroshima på morgonen den 6 augusti 1945.

Som ett mirakel räddades hennes egen familj. Ingen familjemedlem dog den där dagen för 70 år sedan då en aldrig tidigare upplevd skräck bredde ut sig över världen.

Keikos pappa började arbeta vid krematorier där de döda kropparna brändes. Han brände hundratals kroppar dagarna efter att atombomben föll.

– Människor berättade att hela Hiroshima hade förstörts. Också vårt eget hus var fullt av glassplitter men väggarna stod fortfarande kvar.

Keiko började efter ett par dagar göra kortare turer till skräckens slagfält.

– Vi förstod inte vad som hade hänt. Ingen pratade med oss om atombomben. Vi trodde att tiotals eller hundratals bomber hade detonerat. Först mycket senare förstod vi att vår stad hade förstörts av kraften från en enda bomb.

– När någon dog sa vi att den dött ”av ett sken”.

Speciellt minne från dagarna efter

– Människor bad desperat om vatten. Jag hämtade vatten åt dem från vår brunn, men de kräktes upp allt. Många dog mitt framför ögonen på mig. Min pappa kom hem och sa att om någon ber om vatten så får jag inte ge något.

Keiko trodde att hon dödade människor genom att ge dem vatten. Hon var så rädd att hon inte berättade åt någon om vattnet förrän tiotals år senare när hennes pappa hade gått bort.

Bakgrund

Den 6 augusti 1945, klockan 8.16 på morgonen, detonerade en atombomb över Hiroshima i Japan.

Tiotals tusen dog direkt och tusentals fick strålningsskador. Det högsta uppskattade antalet dödsoffer är 140 000.

Tre dagar senare släppte USA en andra atombomb över Nagasaki. Den högsta siffran över antalet döda är 74 000.

Japan kapitulerade en vecka senare.

Typiska symtom på strålningsskador är hög feber, aptitlöshet, blödningar och håravfall. Keiko har inte haft nästan några symtom överhuvudtaget förutom att hon började blöda näsblod.

– Jag kunde inte koppla ihop blödningen med atombomben förrän tiotals år senare när jag hörde att näsblod var vanligt hos barnen som bodde nära det område som drabbades av kärnkraftsolyckan vid Fukushima.

Hon har också drabbats av anemi, men i övrigt har hennes hälsa varit god.

Skammen förenar Hiroshima och Fukushima

Många så kallade ”hibakushas”, de som överlevt atombomben, har under årtionden hemlighållit var de befann sig när atombomben detonerade.

– Vi var rädda för diskriminering. Till exempel ville ingen gifta sig med någon som varit nära platsen där atombomben slog ner. Kanske var man rädd för att det skulle vara något fel med ättlingarna, tänker den nu 78-åriga Keiko.

Keiko säger att hon var chockad också efter olyckan vid kärnkraftverket Fukushima 2011.

– Människorna vid Fukushima har samma öde som oss. Man är rädd för dem och de diskrimineras i det japanska samhället. Människor börjar förvrida sanningen, hitta på lögner om det förgångna och hemlighålla till exempel handikappade barn som föds.

Keiko Ogura överlevde Hiroshima
Bildtext Keiko Ogura

Eftersom atombomben så mycket hör ihop med hemlighetsmakeri och skam, har Keiko Ogura bestämt sig för att berätta sin egen historia för världen. Hon har ägnat sitt liv åt att bevara det historiska minnet och är tacksam för alla som vill lyssna på hennes berättelse.

Hon berättar om chocken när hon hörde att USA fortsatte sina kärnvapenprover på Bikiniatollen i Stilla havet ännu på 1950-talet. Där började hennes arbete för fred.

Bland annat har Keiko grundat en liten grupp av hibakushas, Hiroshima Interpreters for Peace, som försöker förklara för världen vad som hände i Hiroshima för 70 år sedan.

– Så att ingen ska behöva uppleva samma sak.

Jaana Kanninen/Yle Uutiset