Lovisa förr och nu
Ännu för dryga 100 år sedan kunde Lovisa stoltsera med ett kasino, en ståtlig segelpaviljong och framför allt ett välbesökt badhus. Dra på bilderna och kolla in ett förvandlat Lovisa.
Lovisa grundades år 1745. Staden hette då Degerby och är från första början grundad och planerad som en gränsort eftersom den östligaste delen av riket saknade både militärt skydd och handelsmöjligheter.
Kommendanthuset murades upp 1755 och kallades då för Brigadhuset. Huset byggdes av natursten och tegel från trakten.
De största förändringarna i Lovisa sker 1855 då staden med sina vackra trähus prydda med snickarglädje ödeläggs av en stor brand. Liksom de flesta städer på den tiden, bestod också Lovisa till största delen av trähus. Ungefär hälften av husen i centrum förstördes i branden.
Allt sedan Lovisa grundades har det funnits två torg. Rådhustorget var platsen för all handel medan hantverkarna höll till på Saltbodtorget. Därifrån var det också nära till Saltbodarna och hamnen.
Lovisaborna var i början av 1900-talet uppdelade i ett tydligt klassamhälle. Många var intresserade av att utbilda sig och medborgarinstitutet blev populärt.
Gamla tidskrifter avslöjar att en livlig språkdiskussion fyllde spalterna. Lovisa var en svenskspråkig stad men finskan började sakta etablera sig på 1900-talet. Lovisa gick allt mer mot att vara en tvåspråkig stad. I och med att Finland var underställt det ryska riket var även det ryska språket, hur det skulle användas och av vem, ett hett diskussionsämne bland Lovisaborna.
Lovisaborna själva var förtjusta i sin hemstad. I en bok som heter ”Min födelsestad Lovisa”, utgiven år 1917 och skriven av Maria Nyström beskrivs staden som en vacker, charmig och trevlig stad vid havet med lummiga parker. Också badgästerna berättar att de trivs i badorten Lovisa och de uppskattar speciellt naturen.
Lovisa blomstrade också då upp under sommarsäsongen. Det tack vare den enorma mängden badgäster och sommargäster som besökte staden. Vid 1910-talet var invånarantalet i Lovisa kring 3000 och under sommarmånaderna kunde upp till 2000 badgäster komma på besök. Staden fylldes av liv och rörelse.
Ett fönster öppnades upp till stora världen då Lovisaborna fick se hur modet hade utvecklats på kontinenten och nya danser förevisades. Besökare kom från Huvudstadsregionen, från de baltiska städerna och från Ryssland. Flera av badortsgästerna återvände årligen, de hade fått nya vänner i Lovisa. Lovisaborna gladdes åt att få träffa dem igen och få nys om alla nymodigheter. Sommarlivet bestod långt av dans, musik och soaréer.
Nöjeslivet blev livligare då Lovisa Casino byggdes år 1898 vid den nuvarande simstranden. Kasinot blev en populär festplats och restaurang. Badgästerna promenerade från badhuset som låg invid Kommendanthuset, längs med strandvägen, via gamla stan och ner till kasinot vid badstranden.
Det fanns tidvis stora planer för hur Lovisa borde utvecklas, speciellt som badort. Skytteltrafiken mellan badinrättningen och casinot väckte diskussion om ifall hela badinrättningen borde flytta närmare Casinot. Det fanns också planer på att en badort med all inclusive och organiserad logi. Men en januarinatt 1936 vaknade Lovisaborna till brandsirenernas tjut och fick inse att badhuset brunnit ner.
Segelpaviljongen har stått nere vid Tullbron och uppfördes av Östra Nylands Segelförening år 1941. Segelpaviljongen såldes och revs ner. En ny segelpaviljong byggdes på östra sidan av staden och blev en populär dansplats och festlokal. Också den brann ner, på 1970-talet.
En smalspårig järnväg för allmän trafik öppnades vid sekelskiftet 1900 mellan Lovisa och Lahtis. Järnvägsstationen revs 1973 då den västra infarten till staden byggdes.
Artikeln ändrad 6.7.2018. Bilden från Kuckustenen år 2015 har tagits bort eftersom den inte är på samma plats som utsiktspaviljongen.
Källa: Museiintendent Jaana Toivari-Viitala, Lovisa stads webbplats, Wikipedia,
För kroppens hälsa och sinnets vederkvickelse - badortsliv i Lovisa 1762-1936 skriven av Mia Grönstrand