Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Sommardröm: Segling

Från 2015
Johannes Björkqvist segling sommardröm
Bildtext Hannes skräckslagna min säger allt om helgens sommardröm.

Då det var dags för Sommarkommitténs sista sommardröm blev Hannes utkastad i en optimistjolle. Det hela liknade en scen ur något överlevnadsprogram. Han hade 25 minuter på att ta sig i land.

Jag har många gånger varit och seglat tidigare. Med seglat menar jag ligga på däck och lapa sol medan någon sjövan kamrat styr kajutan.

Denna gång var det andra bullar. Märta ansåg att jag skulle sättas i en optimistjolle ute på öppet hav. Lätt tänkte jag, det kan ju inte vara svårt då till och med unga barn klarar av det.

Vi kom ut till Magnus Hanséns villa där optimistjollen fanns. Utan desto vidare förberedelser kastades jag in i den minimala båten och bogserades ut på öppet vatten. Mera förberedelser än så fick jag inte, för mitt i allt lossnade repet och sen var det jag och båten.

Kaos

Panik utbröt inom mig men jag försökte hålla mig lugn. Det visade sig vara omöjligt. Jag skulle sätta fast rodret, men med en båt som kastade sig i de hårda vindarna hit och dit visade det sig vara en ordentlig kamp. Efter mycket om och men hade jag till sist fastknäppt allt och det var dags att ta sig tillbaka till stranden.

Vädret sade coacharna Magnus och Märta att var optimalt, jag påstår att de ljög. Det var nästan stormbyar och jollen hade ett eget liv. Jag åkte runt i cirklar och trodde slutet var nära.

Ännu mera kaos blev det när Magnus startade båten och alla vinkade hejdå. Jag fattade noll och släppte en liten “karatår”. Sen tog jag mig i skinnet och tvingade fram Replotbon inom mig.

"Tänk logiskt", ropade Märta åt mig. "Tyst", ropade jag tillbaka. Men när jag såg dem försvinna i horisonten var det just det jag gjorde, åtminstone försökte.

Vägen tillbaka

Vind i seglet fick jag och det här kryssandet som alla ropade om förstod jag till slut. Det var egentligen inte kärnfysik.

När jag började sade Magnus att för godkänt ska jag klara det under 25 minuter. Eftersom jag snurrade runt i cirklar som en livrädd kanin i minst en halvtimme förstod jag ganska snabbt att jag blir mycket underkänd.

Summa summarum så var det en positiv upplevelse. Det var inget extra brus runt omkring utan man fick vara där och guppa på de meterhöga vågorna för sig själv. En frihetskänsla. Skulle jag ha kunnat sitta ordentligt och inte på mina stackars knän vore upplevelsen optimal.

Denna sommardröm får 8/10 jollar av mig. Sommaren är ändå inte slut ännu, inte heller mina försök att bemästra seglingen.