Perseiderna skymdes av nattmolnen

Meteorskådespelet på småtimmarna blev inte fullt så praktfullt som det till en början verkade. Om natten hade varit klar skulle himlavalvet ha flimrat av tunna ljusstreck från stoftmolnet Perseiderna. Nu skymde molnbankar sikten på många håll.

Möjligheterna att iaktta Perseiderna var överlag bäst i södra Finland, där ett relativt molnfritt område under natten förflyttade sig österut. Också på andra håll i landet var himlen åtminstone delvis klar under kortare stunder.

Norr om Uleåborgs breddgrad var himlen fortfarande alltför ljus för att stjärnfallen skulle synas.

Även om fenomenet nådde sin kulmen under natten till torsdag, kan meteorskurar iakttas också under de kommande nätterna. Bäst syns Perseiderna på en någonlunda öppen plats, utan höga byggnader och träd i närheten, och utan störande artificiellt ljus från bebyggelse.

Perseiderna är partiklar som frigjorts från kometen Swift-Tuttle, som kretsar runt solen på en elliptisk bana. Stjärnfallen uppstår då jordens och kometens banor skär varandra.

Uppkallade efter martyr

De små partiklarna är i regel inte större än sandkorn, andra är i klass med ärter eller sockerbitar. De sveper in i jordens atmosfär, ungefär 90 kilometer över markytan, med en fart på ungefär 60 kilometer i sekunden, eller 216 000 kilometer i timmen. Genom friktionen fattar de eld och brinner upp.

Perseiderna har iakttagits i minst tvåtusen år. Den första noteringen av fenomenet gjordes av en kinesisk krönikör år 36 före Kristus. I västerlandet har de fått sitt namn av att den punkt på himlen de tycks komma från ligger i stjärnbilden Perseus.

Meteormolnet kallas också Laurentiussvärmen eller Sankt Lars tårar, men anledning av att fenomenet infaller kring den helige Laurentius dag, Larsmässan. Laurentius var en romersk diakon, som enligt legenden stektes till döds på ett halster den 10 augusti 258. Genom att uppkalla himlaljusen efter en martyr sökte kyrkan utplåna de snuskiga föreställningar de hedniska romarna haft - att det var fruktbarhetsguden Priapus som ejakulerade och befruktade jorden.

Perseiderna är det mest kända av de omkring tjugo stoftmoln som jorden passerar genom under året. En lika berömd svärm är Geminiderna, som kan ses i december, med kulmen den 13. Men här på våra latituder är det få som orkar tillbringa Lucianatten utomhus för ett aldrig så grant meteorregns skull. Dessutom är himlen ofta mycket molnig vid den tiden.