Finska spetsen i fara?
Det föds allt färre valpar av den finska nationalrasen det vill säga finsk spets. Det föds och registreras så få spetsar att det kan vara svårt att upprätthålla rasen och att bibehålla rasens hälsa.
I fjol registrerades färre än 800 valpar. Det är det lägsta antalet på flera årtionden. Så sent som på nittiotalet registrerades årligen tre gånger fler.
En stor del används inte för avel.
- Nio av tio hanhundar och sju av tio tikar förblir outnyttjade för avel. Eftersom det är brukshundar förstår ägarna inte att de har att göra med ett värdefullt arv. Hundarna borde också användas för valpproduktion och för att bevara rasen, säger Pertti Saarenketo på sektionen för Finsk Spets inom den Finska Spetsklubben.
Stödpersoner
Sektionen för Finsk Spets har grundat ett nätverk av stödpersoner som man kan ta kontakt med för att få råd av erfarna uppfödare.
Största delen av valparna föds under enkla omständigheter, och till exempel jägare låter hundarna föda i hemförhållanden. Det finns inga inrättningar för finsk spets, säger Kari Rautiainen på kenneln Marjakangas.
- Genom en kampanj vill vi uppmuntra folk så att vi får ens en valpkull. Det skulle räcka. Men det är mycket arbete med till exempel fem valpar innan de når sju veckors ålder och kan överlämnas.
Brev till tikarnas ägare
Sektionen för Finsk Spets har kört igång en brevkampanj för att uppmuntra ägare till tikar att låta dem få valpar.
- Vi har skickat nästan 300 brev till personer som äger tikar. Vi vill uppmuntra och ge råd åt dem som inte ännu har låtit sina hundar få valpar.
Det finns en efterfrågan på brukshundar men den finska spetsen duger också till annat.
- En gammal uppfattning lever kvar om att en finsk spets behöver ett hus på landet eller ett egnahemshus. En finsk spets klarar sig bra också i ett vånings- eller radhus, alldeles som vilken annan ras som helst, säger Rautiainen.
Skäller mycket?
Och hur är det med det berömda skällandet?
- Här på tomten finns nu två vuxna spetsar och det hörs ingenting. Spetsen behöver aktiviteter. Största orsaken till att de skällde var att de dygnen i ända var fastbundna utan stimulans. Vem skulle inte då skälla, frågar sig Rautiainen.
Antti Seppälä, Riitta Raitio /Yle Keski-Suomi