Jean Sibelius kärlek - Musiken och Aino
Livet som maka till Jean Sibelius var inte lätt precis. Jean förde ett dyrt aristokratiskt liv med konstnärseliten, ofta på restaurang Kämp i Helsingfors. Här beställdes både champagne och ostron och kvällarna blev långa. Det kostade familjen dyrt och prövade Ainos nerver.
Ständig ekonomisk oro
Det blev växel på växel och Aino Sibelius, mor till fem döttrar, togs ibland in för vård för att vila sina utslitna nerver. Men Aino var i grunden stark och gjorde sitt yttersta för att rädda familjen. Samlivet överskuggades också av Jean Sibelius rätt typiska konstnärslynne.
-Ena dagen kunde han vara i rena himmelriket. Följande dag var han i Hades med självmordstankar, berättar musikforskaren Fabian Dahlström.
Dahlström har gett ut en bok om Sibelius dagboksanteckningar och ur dem kan vi utläsa kompositörens ängsla för hustrun Aino. Så här skriver han i december år 1912:
"Aino mycket dålig. Gråter och är slut. Det är så man ville sörja hjärtat ur bröstet. Man frågar sig varför denna underbara kvinna ska få lida så oerhört".
- Sibelius sa aldrig nånting illa om sin Aino, intygar Fabian Dahlström.
Kärlek vid första ögonkast.
Knappast kunde den 17-åriga Aino Järnefelt ana att hon ett par år senare skulle förälska sig i Jean Sibelius. Det var Armas Järnefelt, Ainos bror - blivande kompositör och vän till Jean, som sammanförde paret. Så berättar författaren Suvi-Sirkku Talas. Hon har på basen av sin forskning skrivit otaliga böcker om Aino och Jean Sibelius.
- Det sa helt enkelt "klick" och kärleken var ömsesidig, berättar Suvi-Sirkku Talas.
Och kärleksbreven talar sitt språk. Så här skriver Jean Sibelius till Aino Järnefelt den 18 december 1890 i Wien:
"Du hör till de lyckligt lottade som med sitt blotta väsen gör omgivningen lycklig."
Och Aino skriver till till Jean:
"Mitt livs stora kärlek är du. Hela mitt liv bygger på tro på dig och ditt arbete."
Paret vigdes sommaren år 1892. Före det hade författaren Juhani Aho visat sina djupa känslor för Aino. Känslor hon inte besvarade.
Aino Sibelius i Träskända museum
En vandring i Träskända museum målar upp en mångsidig bild av Aino Sibelius.
- Hon var både praktisk och konstnärligt lagd. Aino kunde väl ha blivit pianist för det fanns påbrå från moderns sida, berättar forskaren Suvi-Sirkku Talas
Ainos mor Elisabeth Clodt von Jürgensburg, som var av adelssläkt från St. Petersburg, lärde dottern både musik och praktiska färdigheter. Och handarbete skulle en adelsfröken behärska. Det kan man också beundra i museet.
Aino hade velat studera
Aino Järnefelt utexaminerades från Kuopio flickskola år 1887, men gick också slöjdskola i Kuopio och Vasa. I skolorna lärde sig överklassflickorna teckning, ornamentik, räkning och bokföring. Dessutom spelade Aino flitigt piano och läste skönlitteratur. I Vasa översatte Aino texter för tidningen Pohjalainen, bland annat Strindbergs novell "Samvetskval" översattes till finska. Hon översatte också franska och tyska böcker till finska.
Aino ville fortsätta studera, men då fadern utnämndes till guvernör ville familjen att hon skulle sköta ekonomin och representera familjen.
Rutinerna i hemmet Ainola
Alla dessa färdigheter kom väl till pass då familjen Sibelius år 1904 flyttade in i det nybyggda hemmet Ainola i Träskända. Det gällde framför allt ekonomin. Jeans överdådiga livsföring gav huvudbry. Aino bokförde allting och såg till att hemmet var självförsörjande.
I trakten fanns gott om jaktmarker och fiskevatten. De fem döttrarna behövde aldrig känna hunger eller nöd. Dessutom hade de en älskande mamma.
Ainos olika roller
Som mamma var Aino ansvarskännande och krävande. Döttrarna undervisades i hemmet av modern innan de påbörjade den allmänna skolgången. När Aino kom in i rummet för att hålla lektion för barnen var hon klädd i svart för att markera sin roll.
- Då sa hon till barnen: "Nu är jag inte er mor utan er lärare och nu börjar lektionen", berättar Suvi-Sirkku Talas.
I Träskända museum visas barnens undervisningshäfte.
Järnefelt - en konstnärssläkt
Elisabeth Järnefelt, Ainos mor, var omåttligt intresserad av litteratur, bildkonst och musik. Och visst delade barnen hennes intressen. Anlagen gick starkt i arv. Här några exempel:
Armas Järnefelt (1869-1958)
Blev kompositör och dirigent, arrangerade och ledde operaföreställningar på Helsingfors opera. Armas Järnefelt var också kapellmästare på Stockholms opera. Senare konstnärlig ledare för Finlands opera.
Arvid Järnefelt (1861-1932)
Han utmärkte sig som författare. Han inspirerades av Leo Tolstoj. Den tolstojska religionsuppfattningen gav upphov till flera noveller.
Eero Järnefelt (1863-1937)
Blev bildkonstnär. Han studerade i Paris och Italien. Han blev känd inte bara för sina landskap utan också som porträttmålare. Många av hans tavlor visas i Träskända museum, med bland annat porträtt av Aino och Jean.
Aino och Jean - kärleken varade livet ut
Först på 1920-talet underlättades parets ekonomin då Finland blev självständigt. Då grundades det som senare skulle kallas Teosto. Det betydde att kompositören fick ersättning för uppföranden av sina verk. På äldre dagar hade paret mera tid för varandra i Ainola. De fick besök av sina barn och barnbarn som Jean Sibelius älskade. Ainos kärlek till musiken var en absolut förutsättning för att hon skulle orka stå vid sin makes sida. Så här skriver hon till Jean 26.3.1909:
"En sak jag kan berömma dig för är din andra symfoni. Den framfördes förra måndagen vid den sista symfonikonserten. Jag var där och njöt omåttligt. Den kändes så hel och otroligt djup."
Ibland förundrade sig Jean hur det var möjligt att Aino så väl kände till hans musik. Långt senare konstaterade han:
"Vi gjorde ju musiken tillsammans, Aino och jag".
Nu i sommar är Ainola öppet tisdag-söndag klockan 10-17.
