München lyfter upp sitt bruna förflutna

Där det så kallade ”bruna huset” i tiderna stod, står nu en vit byggnad som kan liknas vid en enorm sockerbit. Det är tänkt att det nya dokumentationscentret ska sticka ut ur mängden där det står bland nazisternas tidigare administrationsbyggnader.

Det var exakt på den här platsen i ett litet palats i den eleganta stadsdelen Maxvorstadt som det tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet upprättade sitt partihögkvarter år 1931.

Till slut fanns här över sextio byggnader varifrån nazisterna administrerade sitt parti och senare sin politik i hela Tyskland. På sitt sätt en massiv brottsplats.

– Det här dokumentationscentret får stå som en symbol för att staden München efter alla dessa år öppet erkänner att man var den nazistiska rörelsens huvudstad. Hittills har det i stadsbilden varit svårt att finna några direkta spår från den här tiden, säger chefen för det nya dokumentationscentret Winfried Nerdinger.

Kontroversiella byggnader

Och spår är svåra att hitta. Efter kriget var många av byggnaderna svårt bombskadade och flera av husen revs. Av det ”bruna huset” återstod endast två ytterväggar och år 1947 revs de sista befintliga resterna.

Andra byggnader fick med tiden helt nya funktioner. I grannhuset, som tidigare gick under namnet Führerbau, finns i dag en högskola för teater och musik.

Det var i Führerbau den brittiske premiärministern Neville Chamberlain år 1938 undertecknade överenskommelsen som skulle komma att ge nazisterna fria händer i Tjeckoslovakien, men samtidigt enligt Chamberlain innebära fred i vår tid. Det var en av Hitlers största fredstida segrar och det på hemmaplan i München.

– Det var här i München som nazismen kom till. Det var här som förbrytare som Hitler, Heinrich Himmler och Reinhard Heydrich tilläts verka.

Man fick ett starkt stöd från olika grupperingar i staden och till slut också från befolkningen.

– Det här är förstås något som man efter kriget helst inte ville föra fram. I utställningen nämns många namn som ännu idag är bekanta och spelar en viss roll här i München, fortsätter Nerdinger.

Vallfartsort för nationalister

I Tyskland finns från tidigare flera liknande dokumentationscenter som befattar sig med nazisterna och Det tredje riket. Det som gör centret i München unikt är att man här så gott som enbart koncentrerar sig på stadens roll i förhållande till nationalsocialismen.

1920- och 30-talets München var på alla sätt en ypperlig grogrund för nazismen. Den konservativa och slutna staden uppfattades som en motpol till huvudstaden Berlin, med sin modernitet, dekadens, och sina sympatier för vänstern. Ett Berlin där man efter det förlorade världskriget trots allt blickade framåt.

München blev ett centrum för motkrafterna. Här samlades de som var emot Versaillesfreden, demokrati och liberalism. Här samlades de hårda nationalisterna och antisemiterna.

– I utställningen tar vi bland annat fasta på hur man fick stadsbefolkningen att ställa sig bakom rörelsen och hur man i staden reagerade på diskrimineringen och avgränsningen av mänskor som inte ansågs uppfylla de nazistiska idealen.

Koncentrationslägret i det närbelägna Dachau spelar här en central roll. Det var nazisternas första koncentrationsläger och det skulle komma att stå som modell för många fler.

– Vi följer dessutom upp vad olika enheter från staden gjorde under kriget. Alltså polisbataljoner och specialförband som i huvudsak hade som uppgift att döda mänskor i de under kriget ockuperade områdena, säger Nerdinger.

Brunt blev färgglatt

Allt sedan krigsslutet år 1945 har staden München haft det svårt med att komma tillrätta med sitt nationalsocialistiska förflutna. Därför hann det gå hela 70 år mellan krigsslutet och den dag då man fick en bestående dokumentation och ett bestående minnesmärke över stadens bruna historia.

– Helt allmänt kan man säga att det här har varit en långsam process i hela Tyskland. Det var först på 80-talet man började öppna dokumentationscenter av det här slaget. Här i München tog det ännu 25 år längre och det hänger väl ihop med att det för många var svårt och pinsamt att inse att det var här allt fick sin början.

Efter kriget lyckades man dessutom rätt så snabbt med att måla upp en ny bild av staden.

- En världsöppen stad med stort hjärta och här passade de bruna fläckarna inte överhuvudtaget in i bilden, säger Nerdinger.

Samtidigt vill man ändå visa att de bruna fläckarna finns kvar än idag, inte bara i München utan också i Tyskland och i Europa. På skärmar i slutet av utställningen hittar man ständigt uppdaterade rubriker och nyhetstexter om dagens högerextremistiska brott.

– Vi vill få våra besökare att inse att det de ser och upplever här inte enbart handlar om historiska händelser. Vi vill också ta fasta på förbindelserna mellan då och nu, så att vem som helst kan tänka sig till vad som kan hända då man börjar dela upp mänskor i olika grupper, säger Nerdinger.

Text: Johnny Sjöblom