Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Säkerhetskällor: Ministrar behöver oftare skydd

Från 2015
Säkerhetsvakter övervakar statsminister Sipilä
Bild: Henrietta Hassinen/Yle

Ministrarnas personskydd har utökats under de senaste månaderna, erfar Yle. Åtminstone utrikesminister Timo Soini (Sannf) och finansminister Alexander Stubb (Saml) får just nu regelbundet skydd av vakter.

Traditionellt har det varit bara presidenten och statsministern som har skyddats av säkerhetsvakter. Andra ministrar har haft säkerhetsvakter bara i speciellt hotande situationer.

Också då ministrarna har besökt länder med högre risk har de skyddats av vakter.

Enligt Yle har säkerhetsvakter blivit vardag då det gäller centrala ministrar. Poliser har som livvakter regelbundet setts bland annat i närheten av Stubb och Soini i samband med olika publik- och partitillställningar och offentliga uppträdanden.

Från fall till fall tidigare

Tillförlitliga säkerhetskällor bekräftar för Yle att det personliga skyddet har ökats. Under den tidigare regeringsperioden tillämpades fortfarande gammal praxis, det vill säga att man från fall till fall beslöt om det behövs personskydd.

Inrikesministern har naturligtvis på grund av sin ställning alltid haft en polis som chaufför, som samtidigt fungerar som säkerhetsvakt.

Vilken grad av skydd ministrarna behöver baserar sig på Skyddspolisens bedömning. Ministrarnas säkerhetshot behandlas av tre instanser: Skyddspolisen, statsrådets beredskapsenhet och personskyddsenheten vid polisen i Helsingfors.

Skyddspolisen utreder hot som riktas mot statsledningen på basen av spaningsarbete och gör en officiell bedömning för statsrådets bruk. För bedömningen använder sig Skyddspolisen av ett speciellt hotregister.

Statsrådets beredskapsenhet beställer säkerhetsvakter av enheten för personskydd vid Helsinfors polisen på basen av bedömningen.

Vid enheten för personskydd arbetar veterligen omkring 60 poliser av vilka hälften har som uppgift att skydda presidenten och den andra hälften sköter skyddet av ministrar, riksdagens talman och statsbesök.

Spändare politiskt läge

Att personskyddet har ökat torde bero på det spändare politiska läget och det ökande hatpratet. Stubb fick redan som statsminister flera hot och det fick också Soini under sin tid som oppositionsledare.

Soini skyddades också som oppositionsledare undantagsvis av poliser som livvakter på grund av hoten. Av alla partier har enligt Yles uppgifter Sannfinländarna mest använt sig av privata säkerhetstjänster på grund av hot och skadegörelse.

Statsledningens säkerhetsarrangemang har skärpts speciellt under 2000-talet. Det var så sent som på 1980-talet som man överhuvudtaget började skydda ministrar.

Mordet av den svenske statsministern Olof Palme den 28 februari år 1986 ledde till ett förändrat säkerhetsläge i alla nordiska länder och ledde också i Finland till förstärkt bevakning.

Skyddspolisen fick omedelbart två tjänster som delades mellan terrorbekämpning och säkerhetsövervakning. Samtidigt började Skyddspolisen aktivare beskydda medlemmar i statsrådet.

Flydde undan sin vakt

I praktiken fick inte ministrarna heller då permanenta säkerhetsvakter utan behovet av skydd bedömdes från fall till fall.

Då statsminister Kalevi Sorsa på 1980-talet fick ett dödshot som verkade allvarligt beslöt ledningen för Skyddspolisen att bevaka statsministern under ett veckoslut.

Inte ens Sorsa själv visste om saken utan fick veta om det via sin privata säkerhetsvakt - en ung detektiv som var tvungen att springa i fatt den flyende Sorsa i en park.

Statsministern hade blivit rädd för detektiven och trott att han var ett hot.

Avföring i posten

Statsministern fick ordinarie säkerhetsvakter på 90-talet då speciellt den ekonomiska nedgången skärpte klimatet. Den dåvarande finansministern Iiro Viinanen och statsminister Esko Aho fick ta emot många hot.

Politikerna fick både hotbrev och avföring i posten och mot Viinanens hus riktades till och med ett bombhot.

År 2002 fick statsledningens säkerhetsövervakning fler tjänster som en följd av terrorattackerna i New York hösten 2001.

Mordet på den svenska utrikesministern Anna Lindh år 2003 blev också en vändpunkt och personskyddet blev en alltmer väsentlig del av statsrådets säkerhetsarrangemang.

Ursprunglig artikel av Jan Fredriksson/ Yle uutiset