Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kampen om skattkistan Arktis

Från 2015
Uppdaterad 04.05.2016 13:49.
Karta över Arktis
Bild: Yle/Nyhetsgrafik

Arktis är ett av jordklotets mest unika, mest extrema och mest krävande områden. Det är lika stort som Afrika, omfattar Norra ishavet runt Nordpolen och landområden i Ryssland, Alaska, Kanada, Grönland, Island och Skandinavien.

Här finns en enorm artrikedom av till exempel fåglar och flera av världens rikaste fisken, såsom stora torskbestånd som också människan behöver som föda, säger naturskyddschef Jari Luukkonen från Världsnaturfonden i Finland. Arktis är som en skattkista.

Jari Luukkonen, Naturskyddschef vid WWF Finland.
Bildtext Jari Luukkonen, WWF Finland.
Bild: WWF / Aki-Pekka Sinikoski

Arktiska rådet möts på måndag

USA är för tillfället ordförande för Arktiska rådet. President Barack Obama har kallat alla utrikesministrar från de arktiska länderna till ett möte i Alaska på måndag. Alla utom Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov är på väg. Från Finland deltar utrikesminister Timo Soini. Finland tar över ordförandeskapet för Arktiska rådet efter USA, under åren 2017-2019.

I Alaska ska man diskutera såväl miljöpolitiken som ekonomin i området, och hoppas få till stånd en deklaration som kan ligga till grund för det stora klimatmötet i Paris i december.

Unik och hotad miljö

Det hastar på med både åtgärder och beslut. Klimatförändringen syns kanske tydligast i de arktiska områdena där havsisen har minskat med närmare 40 procent de senaste 40 åren, enligt WWF. Isen minskar både till sin tjocklek och utbredning.

Valrossar i havet i Arktis.
Bildtext Valrossar.
Bild: WWF / Wim van Passel

Arktis specifika miljö gör också att klimatförändringen försnabbas. Det sker bland annat på grund av den så kallade albedoeffekten som gör att solens värme reflekteras tillbaka till atmosfären från vita ytor, som snö eller is.

Då isen smälter krymper de vita ytorna, och mindre mängder värme reflekteras bort. I stället sugs värmen upp av det blottade mörka vattnet, det blir ännu varmare, och ännu mer is smälter.

Det finns också risk för att permafrosten, den eviga tjälen, smälter på den sibiriska tundran. I så fall frigörs metan, en mycket kraftig växthusgas, som skulle påskynda växthuseffekten ännu mer.

Vattnen i Arktis blir också surare, då koldioxidhalten ökar i luften och havet tar upp det. Via kemiska processer minskar då pH-värdet i havet, vilket i sin tur betyder att djur som behöver kalk får problem. Musslor och fiskar får svårare att bilda skal eller ben.

Gas - och oljeintressen

Men Arktis har inte bara fascinerande djur och en enastående natur - här finns också 13 % av världens oljefyndigheter. Flera internationella oljebolag, som Shell, ryska Rosneft eller norska Statoil är intresserade av olje- och gasfyndigheterna i Arktis, och de arktiska staterna är inte sena att utnyttja sina territorier. Vad som riktigt tillhör vem är en öppen fråga, till exempel gör både Ryssland och Danmark anspråk på Lomonosovryggen som löper under Nordpolen.

- Det är obegripligt att man ska borra olja i farliga och svåra förhållanden då vi vet att oljeförbrukningen borde upphöra om 35 år, säger Jari Luukkonen från WWF.

Enligt Världsnaturfonden borde jordens temperatur få stiga högst 1,5 grad. Användningen av fossila bränslen måste minska inom tio år, och frångås helt senast år 2050, alltså under nästa generation.

Oljebolagen ser däremot att världens befolkning växer, och att energibehovet, speciellt i tredje världen, kommer att öka.

Knut Rostad, presstalesman för Statoil
Bildtext Knut Rostad, presstalesman för Statoil.
Bild: Statoil / Ole Jørgen Bratland

- Det är viktigt att komma ihåg att Arktis består av olika typers områden med olika komplexitet, säger Knut Rostad, presstalesman för Statoil. Det finns både isfria och istäckta områden. Statoil delar in Arktis i tre områden, "workable", "stretch" och "extreme", fortsätter han. För tillfället har vi bara produktion i de områden där man kan arbeta, produktion i de extrema områdena ligger långt fram i tiden. Vi går inte raskare framåt än vad teknologin tillåter och opererar bara där det är isfritt.

Statoil är verksam i till exempel Barents hav sedan länge, och har över 100 oljebrunnar norr om polcirkeln.

Det låga oljepriset är ändå utmaning för branschen, medger Rostad. Det gläder däremot miljöorganisationerna. Till exempel WWF hoppas att oljebolagen ska sluta intressera sig för Arktis om det blir för dyrt.

Dåligt ställe för oljeolyckor

Då aktiviteten ökar blir risken för oljeolyckor uppenbar. Arktis är sällsynt illa lämpat för oljekatastrofer. Det går helt enkelt inte att "städa upp olja" i Arktis, visar all vetenskaplig forskning.

- Olja beter sig annorlunda i kallt vatten än i varmt. Kylan gör att oljan stelnar, den faller sönder och till botten och kan inte samlas upp varken från hav eller stränder. Den avdunstar inte som i varmare luft. Sker det en oljeolycka blir oljan kvar. Det ser vi till exempel i Alaska, 25 år efter att oljetankern Exxon Valdes gick på grund, säger Jari Luukkonen från WWF.

Oljebolaget Shell, som nyss fick nya lov att borra i Alaska, menar ändå att risken för olyckor är liten, vilket får WWF att fnysa.

-Till och med USA:s regering räknar med en 75 procents risk för oljeolyckor, så Shell snackar nog in sig i ett hörn, säger Luukkonen.

Shell menar också att ursprungsfolken, som inuiterna, har rätt att utnyttja sina naturresurser och gärna samarbetar med oljebolagen. Det argumentet köper inte Luukkonen.

- Man kan ifrågasätta vilken nytta ursprungsfolken får av att ha en oljerigg i sina vatten, säger han. Högst antagligt kommer arbetstagarna på oljeplattformen att kallas in utifrån, och pengarna hamnar i fickan på aktieägarna.

Trafiken ökar

Det var den Finlandsbördiga geologen Adolf Erik Nordenskiöld som i tiderna ledde Vega-expeditionen, och var den första att segla genom Nordostpassagen via Berings sund 1878 -1880. Då fördröjde isen genomfarten med ett år. Den isen har för länge sedan försvunnit och i dag går det undan.

Trafiken genom både Nordostpassagen och Nordvästpassagen har ökat, transporterna blir kortare, och då ökar också sannolikheten för helt vanliga olyckor till havs.

Isbjörn i Arktis.
Bild: WWF / Steve Morello

Många arter hotade

Det är knappast alla som gråter över snön som föll ifjol, men för isbjörnarna och sälarna, valrossarna och fjällgåsen är utsikterna inte direkt lysande.

-Det är svårt att flytta vidare från den allra högsta bergstoppen. Hur det går för fjällgåsen ser vi inom 20 år, säger Luukkonen. Isbjörnarna, som har blivit en symbol för klimatförändringen, kommer att lida mycket, och minska radikalt. Späckhuggaren har redan tagit över som det största rovdjuret i Arktis.

Yle Nyheter TV-nytt: Finland blir ordförande för Arktiska rådet om två år - Spela upp på Arenan