Ekonomi eller maktpolitik i Arktis?

De världspolitiska stormarna efter krisen i Ukraina skapar vågor också i Arktis. Men en annars kylig relation betyder inte att det blir maktpolitik också av den arktiska frågan, säger Harri Mikkola på Utrikespolitiska institutet.

– Det är sant att Ryssland nu spelar enligt reglerna i Arktis för att det helt enkelt är lönsamt att göra det, säger forskaren Harri Mikkola, expert på Arktis och säkerhetspolitik.

Mikkola säger att det inte är sannolikt att farhågorna om Arktis som det nästa stormaktspolitiska krisområdet går i uppfyllelse.

Förklaringen är olja. Upp till en fjärdedel av alla outnyttjade oljefyndigheter i världen tros finnas i Arktis.

Därför är Ryssland, Danmark, Norge, Kanada och USA måna om att få ta del av rikedomarna i framtiden.

Länderna gör nu alla anspråk på utökade arktiska ekonomiska zoner, alltså det område där man till havs har ensamrätt att dra ekonomisk nytta.

Enligt FN-avtal ska alla anspråk på utökade ekonomiska zoner styrkas vetenskapligt, genom bevis att ett undervattensområde på något sätt hänger ihop med ländernas land- och kustområden.

Vetenskaplig kamp

Nyckeln i de arktiska anspråken heter Lomonosovryggen.

Lomonosovryggen är en 1800 kilometer lång bergskedja som löper under havet mellan Grönland och Sibirien precis invid nordpolen.

Danmark gör anspråk på hela ryggen och dess omgivning, Ryssland på halva.

Och de båda ländernas anspråk överlappas delvis också av Kanadas.

Hittills har alla länder kring Arktis lovat att hålla sig till de FN-mekanismer som används för att avgöra liknande tvister.

Ukraina tär på samförståndet

Men i och med konflikten i Ukraina och de allt mer kyliga relationerna mellan väst och Ryssland har också misstänksamheten mot Rysslands löften om Arktis vuxit.

– Den allmänna tilliten till Ryssland har försvagats, och Arktis är inte isolerat från världspolitikens stormar. Då är det också klart att vågorna från de här stormarna skvalpar i Arktis. Möten har inhiberats, Ryssland har förhindrat EU från att bli observatörsmedlem i Arktiska rådet och Väst har infört strikta sanktioner mot den ryska oljeborrningen i Arktis, säger Mikkola.

Speciellt den ryska militariseringen i Arktis har fått många i väst att höja på ögonbrynen.

Ryssland ser idag Arktis som ett av landets strategiskt viktigaste områden, flera nya baser har öppnats, några byggts ut och flera planeras.

– Rysslands militarisering har ju varit på gång redan en lång tid före krisen i Ukraina, men sen krisen ser man nu på den i väst med stor misstänksamhet. Före krisen sågs det som ett helt normalt tryggande av ett nytt gränsområde med stora naturresurser. Nu ser man att det kan finnas andra motiv bakom det.

Lönsamhet före stormaktsmuskler

Mikkola menar alltså att de stora förändringarna inte har skett i Rysslands handlingar i Arktis, utan snarare i hur de nu tolkas i väst.

Risken för att området ska bli föremål för maktpolitik har inte ökat, menar Mikkola.

Så länge Arktis ses som ett område som kan ge stora ekonomiska vinningar vill man inte riskera konflikter om eller i området.

– Internationellt samarbete och de administrativa strukturer som finns i Arktis gör det möjligt att göra stabila investeringar i området - vilket Ryssland som ett helt oljexportberoende land behöver. Ryssland följer folkrätten här för att det helt enkelt är ekonomiskt lönsamt och alltså strategiskt vettigt.

Långsiktig strategi

Men för tillfället är det ändå inte ekonomiskt lönsamt att utvinna olja i Arktis, framförallt inte att göra nya investeringar.

Påverkar det då inte Rysslands inställning till hur arktiska frågor ska lösas?

– Förståelsen för hur svårt och dyrt det är att utvinna olja i Arktis har ökat, och man räknar med att en lönsam verksamhet kräver ett pris på kring 100 dollar per fat medan priset nu ligger på kring 40 dollar. Så det är helt klart att det inte just nu är lönsamt, säger Mikkola.

– Det är ändå viktigt att komma ihåg att då det gäller oljeborrning i Arktis kan det ta 15 till 20 år mellan att fynden hittas och produktionen kommer igång. En uppskattad period på två år med låga priser påverkar alltså inte lönsamhetskalkylen på längre sikt värst mycket.

Miljömedvetenhet kan påverka

Däremot kan andra faktorer påverka den ekonomiska lönsamheten på lång sikt och vilken roll Arktis får, alltså om det blir en arena för stormaktspolitik framom samarbete.

– På längre sikt har sådant som energimarknaden i stort, priset på förnybar energi, råvarupriser och politiska åtgärder kring klimatet och så vidare större betydelse, säger Mikkola

Mikkola säger att nuläget såklart inte är hugget i sten, men påpekar att det finns mycket lite som tyder på att Ryssland inte på allvar skulle vara mån om att lösa de arktiska frågorna på laglig väg.

– Arktis är som vilket område som helst och som vilken fråga inom den globala politiken som helst. Det kan uppstå kriser, och kriser kan skapas avsiktligt. Men det viktiga att komma ihåg här, är att det inte nu finns någon orsak för Ryssland att skapa kriser kring Arktis, eftersom den samarbetsanda som har präglat den här processen är i landets intresse medan eventuella kriser inte skulle vara det.