Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Berättelse 7: "Vi kom till en punkt då jag måste välja att rädda mig själv"

Från 2015
Uppdaterad 19.02.2016 11:58.
Flaska, två vigselringar och kvinnohänder med ett glas i handen.
Bild: Yle/Marcus Rosenlund

Jag trodde att jag kunde lita på min man. I början av förhållandet och äktenskapet pratade vi om allt. Vi hade inga hemligheter för varann. Trodde jag.

Vi hade ett stor hus och ville hjälpa människor i nöd då barnen flyttade hemifrån. Plötsligt hade vi en ung tjej med en son hemma hos oss några nätter och de kom och hälsade på titt som tätt. Jag märkte att kvinnan inte kom för att hon hade det så dåligt med sin sambo och sitt omhändertagna barn. Hon återkom till oss för att träffa min man.

Min man började hälsa på nya vänner varje kväll och kom inte hem till natten alla kvällar. Han slutade svara i telefonen när jag ringde.

Jag pratade med min man om mina misstankar. Att han hade ett förhållande med den unga kvinnan. Han nekade och sa att hon har det svårt hemma och att hon inte får träffa sina barn.

Han vidhöll att vi ska hjälpa och stöda henne tillsammans. Det gick en tid men jag minns det så tydligt ännu när min man plötsligt en dag kom fram till mig med en tom sopsäck i handen.

Han sa att han flyttar ihop med den andra kvinnan!

Jag trodde inte det var sant. Vad? Flyttar ihop med henne? Varför?

- Ja jag älskar henne, och det är dags att du hör sanningen, sa han och packade en del av sina kläder.

Jag stannade kvar i huset och tänkte att jag väntar ut denna försälskelse. Jag blev knäckt. Jag hade förlorat allt - mannen jag lovat att älska och stödja genom livet och han hade förlorat mig.

Jag ringde honom, jag hotade och jag skrek, men inget hjälpte. Och jag förlät honom varje dag. Dagarna blev till ett år.

Han hämtade mera kläder från vårt hem och bodde med den nya kvinnan i hennes nya lägenhet. En dag lämnade han in skilsmässopappren.

Plötsligt satt jag ensam i mörkret efter många gemensamma år.

Min exman fortsatte besöka mig och vårt hem på grund av praktiska saker. Jag lade märke till att han magrat.

Visserligen hade också jag magrat i och med vår separation. Men döm om min förvåning när han erkände att han börjat använda droger.

Visst jag hade lagt märke till att det hade försvunnit smycken, jag hittade sprutor hemma men då jag frågade om dessa tidigare hade det inte funnits och jag hade tagit fel sa han. Men när han pantsatte min vigselring för droger revs mitt hjärta i tusen bitar.

Det här var inte den samma man jag många år tidigare älskat. Jag kände inte ens igen min man till det yttre.

Rösten var förändrad och hans blick iskall. Hans kläder smutsiga och han själv eländigt mager.

Han ville prata med mig om hur illa ställt hans nuvarande fårhållande var. Plötsligt var jag hans terapeut. Jag höll mig för att inte gå sönder.

Jag lyssnade, gav råd, uppmanade honom att lämna det livet innan han går under. Han ville försvinna, ta livet av sig och han sa att han aldrig kan få tillbaka det vi en gång hade.

Jag kommer alltid att älska honom, som den han var när vi träffades för första gången. Men vi kom till en punkt när jag måste välja att rädda mig själv.

Efter 15 år ansökte han om slutlig skilsmässa och jag flyttade långt bort från honom. Han har inte lämnat kvinnan och drogerna men han hotade ta livet av mig då jag sa att jag flyttar. Så jag blev väldigt rädd för honom.

Det här är inte den man jag älskade och gifte mig med. Jag ringde polisen och begärde polisskydd. Idag har jag spärrmarkering för att förhindra att min exman hittar mig.


anonym kvinna

#inödochlust?