Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt
MGP

Berättelse 10: "Jag sörjer att mitt liv gått så fruktansvärt åt skogen"

Från 2015
Uppdaterad 19.02.2016 11:30.
Kvinna i trappa med #inödochlust-stämpel

När pappret att vi blivit dömda till skilsmässa kom i juni i år, kände jag en stor lättnad. Det här trots den ekonomiska ojämlikhet som följt efter den. Jag hade då flyttat till en permanent bostad och långsamt
börjat landa igen.

Femton år hann vi vara tillsammans och tre barn har vi. Relationen präglades från början av psykiskt övervåld och ekonomiskt förtryck, som var väldigt svårt att greppa till en början.

Det här är bara min berättelse. Hans låter helt annorlunda.

Eftersom jag är uppvuxen i en familj där kris var vardag - två av mina syskon led av livshotande sjukdomar och var ständigt in och ut på sjukhus och jag var det friska barnet, som hjälpte föräldrarna att hålla ihop. Så jag gick in i krisläge och fungerade på automatik. Jag hade dessutom innan det här äktenskapet en sju år lång relation bakom mig med en man, som då och då blev psykotisk och en natt försökte strypa mig.

Allt är gemensamt, sa min man, men vartenda kvitto, att bastun varit på för länge, att barnen fått nya kläder, fick jag skäll för. Jag hade ingen insyn i ekonomin, blev hotad mitt i natten upptryckt mot en vägg, att jag inte skulle våga annat än att lita på att han skötte ekonomin. Efter det skakade jag av skräck i dagar. Jag fick inte tala i telefonen när han var hemma, då blev han rasande. Jag hade telefonen på tyst och levde i åratal med att bara sms:a med de få vänner som höll kontakt.

Jag var ensam veckor i sträck, utan att träffa en annan vuxen människa. Jag skötte alla nattvak, all hemmets logistik, alla skolsaker ensam. Jag var bara en arbetsmaskin. Sex skulle jag ställa upp på så att han hölls på gott humör, även om jag inte hade lust. Jag skötte allt som en automat och tappade helt glädjen för att leva. Om jag föreslog att vi skulle ha hemhjälp fick jag som svar att hans mamma inte haft hjälp, att jag hade fel inställning till allt, att en aupair kunde komma i fråga för det var billigt.

Min man är ytterst förmögen och fruktansvärt snål. Jag visste att jag måste orka för vår äldste son är hyperkänslig och skulle ha knäckts av sin pappa om jag tagit ut skilsmässa. Sen fick min man flera hjärninfarkter. Han hade tur. Bara närminnet och en del av synfältet påverkades. Jag bad att han skulle ordna ekonomin, om han skulle dö plötsligt och jag bad om ett pensionsspar för mig. Ingenting.

Ständigt skulle vi till stugan och förutom primitiva förhållanden skulle vi naturligtvis ha gäster. Han byggde och eller sov på soffan. Jag skötte allt i hushållet, barn, gäster...

Nu efteråt förstår jag inte att jag ens lever.

2007 brakade min hälsa för första gången. Läkaren som undersökte mig hittade inga fel, men tittade strängt på mig och sa: "din relation gör dig sjuk." Men jag kämpade på för barnen och tänkte att en dag ska jag resa mig. 2009 brakade jag igen. Lunginflammation och misstanke om bröstcancer. Min man körde bara på. Ingen vila, inga pauser, ingen semester och framförallt ingen kontroll över mitt eget liv. Jag försökte studera för att förbättra mina möjligheter att få arbete och kunna lämna relationen, men allt torpederades. Han skötte varken matlagning eller barn.

När jag försökte tala om problemen vändes de alltid till att det var fel på mitt huvud och slutade med att jag grät för att jag var så dålig.

Så en dag tog jag upp en ny hobby för att rädda mig andligen på något sätt. Då träffade jag en ny man. Jag tänkte att om jag inte går vidare med honom, dör jag. Den relationen blev en vändpunkt för att jag skulle börja resa mig. Tack vare den klarade jag två år till innan ett första ordentligt nervsammanbrott. Jag blev diagnostiserad med medelsvår utmattningsdepression och fick medicin. Jag överlade självmord, kände att jag inte var något värd som inte kunde försörja barnen själv. 2013 hade jag ett andra nervsammanbrott. Med hjälp av en jätteskicklig terapeut började jag komma på fötter.

Under hela tiden hade jag byggt upp en liten företagarverksamhet för för att få en liten egen försörjning. Den nya relationen var fin, men mannen klarade inte av att ändra sitt liv när jag ändrade mitt. Han ville inte bo med mig och barnen, när jag äntligen hade brutit upp. Innan dess hade min man försökt med parterapi. Terapeuten fattade inte ens att jag varit utsatt för misshandel. Jag var bara en otrogen hora, som min man framhöll.

Om min berättelse kan hjälpa någon är jag glad.

Tack vare några artiklar jag råkade läsa förstod jag att mitt äktenskap var sjukt. Varken familj eller vänner ville se eller hjälpa. Skilsmässoavtalet är ett skämt. Mitt nervsystem funkar fortfarande inte normalt och jag skakar fortfarande av skräck när jag vaknar på morgonen. Jag lever bara en dag i taget och har inget hopp om framtiden, men jag är åtminstone ute ur relationen.

Det är bättre att visa att man får gå ur en osund relation, än att man måste bli kvar till varje pris.

Jag lever. Varför vet jag inte. Det finns mycket mer att berätta av skräck och förödmjukelser, men jag orkar inte. Förtvivlan växer mig över huvudet. Mitt ex anser att han är helt oskyldig till allt, att det var min otrohet som förstörde allt. Innan dess var det perfekt. Jag har bett om ursäkt för otroheten, men ångrar den inte. Den relationen räddade mitt liv. Första gången någonsin tänkte jag bara på mig själv.

Jag tror inte den här relationen skulle gått att rädda. Problemen hade inte gått att lösa.

Barnen mår lyckligtvis mycket bättre idag. Min äldste vägrar bo hos pappa om hen inte måste. Men hen vågar säga det. Vi talar mycket om det som hänt med barnen.

Några få riktiga vänner har stannat kvar. Resten har skingrats. Precis som om jag hade pest.

Jag sörjer att mitt liv gått så fruktansvärt åt skogen. Nu försöker jag bara överleva.

anonym kvinna

#inödochlust?

Teddybjörn

Vad säger skilsmässobarnen?

Barnens röst i medierna är inte en självklarhet.

Osams i förhållandet.

När förhållandet suger som en disktrasa

Ofta söker par i kris hjälp flera år för sent.

Man och kvinna sitter på varsin sängkant.

Otrohet, misshandel och beroenden spräcker våra parförhållanden

Många av skilsmässoberättelserna är mycket dramatiska.

Ledsen kvinna framför fönster med #inödochlust

Berättelse 40: "Min man gjorde ingenting hemma"

Jag passade upp familjen och försummade mina egna behov.

Anne Bjaerre

Anne Bjaerre: Efter nöden kommer lusten

Lyckan kommer också efter en skilsmässa.

Kyssande par på strand med #inödochlust-stämpel

Berättelse 39: "Har som 70+ hittat mina drömmars riddare"

Efter 50 års stagnerat äktenskap hittade jag riddaren.

Ett par sitter vid köksbordet.

Berättelse 38: "Vet inte vad jag känner och vill"

Tillsammans i 18 år men vet inte mera vad jag vill.

förälskelsens kemi

Förälskelse är kemi - inte magi

Idag vet forskarna vad som händer i hjärnan när du blir kär.

Man vid fönster med #inödochlust-stämpel

Berättelse 37: "Efter separationen blev jag svartmålad"

Det fula spelet började efter separationen.

Ett barn tittar på grälande föräldrar.

Berättelse 36: "Sluta favorisera mammorna i vårdnadstvister"

Hade jag varit veckoslutspappa hade det blivit katastrof.

Kyssande par på strand med #inödochlust-stämpel

Berättelse 35: "Jag knarkade förälskelser"

Så fort förälskelsekänslorna svalnade måste jag hitta en ny

Kvinna i fönstret.

Berättelse 34: "Är gräset grönare på andra sidan?"

Passionen och vardagsömheten är borta.

man och kvinna med barn diskuterar med #inödochlust-stämpel

Medling i tid - i stället för kronisk konflikt

Låg tröskel för medling när föräldrar skiljer sig.

Nicklas Kurkio.

Efter skilsmässan: Sonen grät efter föräldern som inte var på plats

Nicklas Kurkio berättar om skilsmässa med fokus på sin son.

Ett barn tittar på grälande föräldrar.

Så här skiljer du dig

En skilsmässoguide.

Kvinna i fönstret.

Berättelse 32: "Mina känslor dog av svält"

Jag var alltför ensam om allting.

Kvinna vid köksbord

Berättelse 31: "Han förälskade sig i en yngre kvinna"

I tre år hade vi en annan kvinna i vårt äktenskap.

en man lutar sig över bordet

Berättelse 30: ”Ångrar att jag bröt med min tjej”

Hon är mitt livs kärlek men vi var för unga.

Man vid fönster med #inödochlust-stämpel

Berättelse 29: "Jag var hennes sugardaddy"

Det började knaka när hon miste sin mamma.

Kvinna i fönstret.

Berättelse 28: "Han söp sig full flera gånger i veckan"

Han tyckte det var en mänsklig rättighet få supa sig full.

skugga av par med #inödochlust-stämpel

Otrohet är det största hotet mot parförhållandet

Tristess får oss att söka oss utanför parrelationen.

Maria Sundblom Lindberg

Maria Sundblom Lindberg: För barnens skull?

Borde man hålla ihop för barnens skull?

Kvinna ensam i dubbelsäng.

Berättelse 27: "Sjukdomen dödade kärleken"

Min man orkade inte älska mig efter min sjukdom.

Karta över skilsmässofrekvens

Här skiljer man sig mest och minst

Karta över skilsmässor i Finland.

Ansiktslös kvinna.

Lyckligt gift men kär i en annan

Agera eller låta förtjusningen passera?

man och kvinna med barn diskuterar med #inödochlust-stämpel

Berättelse 26: "Han bedrog mig redan i början"

Min dotter hade inte sett mig le på ett halvår.

Grafik för skilsmässor bland finlandssvenskar

På Åland och i Österbotten håller man ihop

Kommunerna med minst skilsmässor på Åland och i Österbotten.

Ett par sitter vid köksbordet.

Berättelse 23: "Vi växte i olika takt"

Vårt förhållande var stormigt.

blomma täckt med snö

Narcissisten krossar sin partners självförtroende

Hur vet du att din partner är en narcissist?

man och kvinna med barn diskuterar med #inödochlust-stämpel

Berättelse 22: "Han lämnade mig på grund av min familj"

Jag var hans drömtjej men han gillade inte familjen.

Ensam kvinna i dubbelsäng stämplad med #inödochlust

Berättelse 21: "Jag var gift och uttråkad"

Vi blev uttråkade och skilde oss.

En man sitter i soffan och tittar på tv.

Berättelse 20: "Jag vågar inte bryta upp"

Stressen knäcker mig men jag kan inte fly min familj.

Man tittar ut genom fönster.

Berättelse 19: "Min fru säger att hon inte är kär längre"

För två veckor sedan sa min fru att hon vill skilja sig.

Man ligger på soffan.

Berättelse 18: ”Mitt självförtroende knäcktes totalt”

Vårt förhållande pendlade mellan härligt och förfärligt.

Kyssande par på strand med #inödochlust-stämpel

Berättelse 17: "Vi klarade det via parterapi"

Min fru förlät att jag var förtjust i en annan.

Man vid fönster med #inödochlust-stämpel

Berättelse 16: "Vi kunde inte kommunicera"

Vi kunde inte reda ut bråk utan surade.

Man och kvinna i parterapi.

Funderar du på parterapi?

Parterapi ger båda parterna en chans att bli hörda.

deprimerad ensam kvinna med inödochlust-stämpel

Berättelse 12: "Gå vid första misshandeln!"

Alkoholenen förstörde äktenskapet.

Kvinna i trappa med #inödochlust-stämpel

Berättelse 10: "Jag sörjer att mitt liv gått så fruktansvärt åt skogen"

Det här är bara min berättelse. Hans låter helt annorlunda.

Marvin Gaye: Trouble Man

10 låtar att skilja sig till

10 låtar som kan fungera som soundtrack till en skilsmässa.

Porrsida med #inödochlust-stämpel

Berättelse 9: "Min man tände inte längre på sex med mig"

Mannen porrsurfade istället för att vara med mig.

Ensam kvinna i dubbelsäng stämplad med #inödochlust

Berättelse 8: "Han blev kär i en annan och ville skiljas"

Under småbarnsåren gled vi ifrån varann.

Ett barn tittar på grälande föräldrar.

Berättelse 4: "Hon fanns på varenda dejtingsida i Finland"

Jag har blivit brutalt våldtagen av FPA och samhället.

Kvinna i fönstret.

Berättelse 3: "Jag var ung och kär, helt förblindad"

”Gift dig inte med en utlänning, det blir bara problem."