Fester till minne av de döda
I månadsskiftet oktober-november infaller på olika håll i världen fester till minne av döda anhöriga. Några av dessa är alla helgons dag, halloween och de dödas dag.
Alla helgons dag
Alla helgons dag, som är en kristen helgdag, infaller i Finland alltid lördagen mellan 31.10 och 6.11.
Traditionen att fira helgon och martyrer uppstod tidigt i den kristna kyrkan. Alla helgons dag har fått sin början av en fest till minnet av alla martyrer, det vill säga de som hade dött för sin tro.
Senare vidgades firandet att gälla alla helgon som inte hade en egen dag i helgonkalendern. De kända helgonen hade en egen dag då man kom ihåg dem och dessa dagar är ursprunget till våra namnsdagar.
Biskop Björn Vikström berättar att ett helgon är en person som har gjort goda saker i sitt liv. Inom den katolska kyrkan tänker man att man i sina böner kan vända sig till helgon som i sin tur för bönerna vidare till Gud.
Innan reformationen firades också alla själars dag då man kom ihåg de avlidna anhöriga som ännu inte var frälsta och som inte med säkerhet befann sig i himmelriket.
Martin Luther och reformationen tyckte att helgondyrkan hade gått för långt. Reformationen som skulle förnya eller förbättra kristendomen skapade i stället splittring och det ledde till att nya kyrkogemenskaper bildades.
I den lutherska kyrkan och i andra kyrkor som har uppkommit efter reformationen tänker man att alla människor kan vara heliga och att vi är Guds avbilder. Det här betyder att vi under alla helgons dag tänker på alla döda.
I kyrkorna är alla helgons dag en mycket populär helgdag och på gravgårdarna tänds ljus till minnet av alla de som gått bort.
Biskop Vikström tycker att det är fint att man under alla helgons dag, då det blir mörkare, kallare och dystrare ute i naturen, tänder ljus som berättar om hopp och tröst.
Samhain
Traditionen att föra ljus till gravar har sina rötter i förkristna keltiska traditioner. På Irland och i Skottland firades den keltiska skördefesten samhain där man firade sommarens slut.
Under samhain ansågs gränsen mellan vår värld och de dödas värld vara som tunnast. Kelterna ansåg att de döda på hösten återvände hem och skulle vägledas med ljus och eldar, och det lever kvar i den moderna traditionen att tända ljus vid anhörigas gravar.
Också i Norden har man firat skördefester genom tiderna.
Mickelsmäss
I det gamla svenska bondesamhället var mickelsmäss en storhelg i klass med jul och midsommar.
Kring mickelsmäss ordnades marknader, boskapen togs hem från fäbodarna och skörden skulle vara bärgad. Vid mickelsmäss fick man igen tända ljus om kvällarna.
Mickelsmäss eller mikaelidagen, som dagen också kallas, har fått sitt namn efter ärkeängeln Mikael. I religiösa berättelser beskrivs han som djävulens främsta motståndare. Ärkeängeln Mikael hade som uppgift att väga de dödas själar inför den yttersta domen.
Kekri
I Finland firades skördefesten kekri innan man började fira alla helgons dag.
Kekri firades som avslutning på böndernas arbetsår. Man firade kekri genom att dansa, sjunga och leka. Borden dukades med köttbullar, gris-, ko- och lammkött, kålrötter, ost och öl.
På 1800-talet smälte firandet av kekri samman med firandet av alla helgons dag. Industrialiseringen och urbaniseringen ledde till att kekritraditionen så småningom försvann.
Halloween
Halloweenfirandet, som också har sina rötter på de brittiska öarna, är en blandning av gamla keltiska traditioner och alla själars dag.
Under 400-talet började Skottland och Irland kristnas och i flera hundra år försökte den kristna kyrkan både kristna och utrota festligheterna.
Kyrkan lyckades inte utplåna det folkliga firandet, men traditionerna påverkades av varandra.
Till festligheterna hörde att skrämma bort häxor och onda andar genom att tända eldar. Dessutom klädde man ut sig och gick runt och tiggde mat.
På 1800-talet tog irländska invandrare med sig dessa traditioner till USA, där halloween har blivit en stor familjefest.
Glädjen och allvaret får gärna gå hand i hand i firandet av alla högtider
Björn Vikström tycker inte att man behöver se ner på eller förkasta halloween, man kan i stället ta det som en kul grej.
Det är olyckligt i vårt samhälle att vi gömmer undan döden och inte vill prata om den. Det att man firar halloween hindrar ju inte att man går till kyrkan eller gravgården, tänder ljus och ber för sina döda anhöriga, säger Vikström.
Tvärtom tycker Vikström att glädjen och allvaret gärna får gå hand i hand i firandet av alla högtider.
Dia de los muertos – de dödas dag
De dödas dag firas främst i Mexiko. Högtiden är en sammansmältning mellan gamla indiantraditioner och katolicismen, berättar Annika Jokela som är guide på Helinä Rautavaaras museum i Esbo.
De dödas dag skiljer sig från vår alla helgons dag främst genom vårt sätt att minnas de döda. I Mexiko är högtiden mer glad och positiv och inte så högtidlig och stillsam som vår alla helgons dag.
De dödas dag firas i tre dagar. Man dukar upp gåvobord och äter och dricker gott.
Första dagen hedras döda barn, då lyfter man fram mat och dryck som barnen har tyckt om.
Den andra dagen hedras vuxna som gått bort och deras själar och då dukar man offerborden med drycker och maträtter som de vuxna gillat.
Tredje dagen äter och dricker man upp det som dukats på offerborden tillsammans med familj och vänner. Man klär också ut sig för att skrämma bort de dödas själar.
Alla helgons dag, halloween och de dödas dag är inte de enda högtiderna då man kommer ihåg sina avlidna anhöriga.
Andra liknande högtider firas på olika håll i världen. Bland annat qingmingfestivalen i Kina, skördefesten chuseok i Korea och den hinduiska festivalen gai jatra är några exempel på fester med samma tema.
Döden är också ett populärt tema i många låtar.
Här kan du lyssna på spellistan Fester till minne av de döda.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
