Berättelse 23: "Vi växte i olika takt"
Vi hade varit ihop i +/- 9 år och hade det rätt stormigt, rätt ofta hade vi pauser.
Det tog slut, vi flyttade ifrån varandra etc. Först tyckte jag det var hennes fel, att hon var osäker på vad hon ville. Hennes studier krävde tid och jag tyckte det var hennes fel att hon var eftertraktad bland andra män.
Sen var det förstås inga fel hos mig då jag stödde henne ekonomiskt så mycket och var annars också var så bra på alla vis (njaaa).
Nu i efterhand när jag mognat en del under åren blev det dock rätt klart att jag och hon var i alldeles olika faser. Vi växte inte i samma takt.
#inödochlust
Läs alla berättelser om separationer här
Berätta din historia
Myter om skilsmässor - sant eller falskt?
På Åland och i Österbotten håller man ihop
Funderar du på parterapi?
Fler söker och får parterapi
Så här skiljer du dig
Medling i tid istället för kronisk konflikt
Lyckligt gift men kär i en annan
Otrohet är det största hotet
Jag var den kontrollerande, omogna och dominanta partnern vars åsikter kring inredning, mat, karriär och familj alltid var rätt. Hon hade svårare med känslor, öppenhet och kommunikation och hon godtog tyst mitt dominanta jag.
Ingalunda var hon förstås offret här, men med facit i hand var det nog jag som var boven då.
Vi splittrades sen för gott efter 9 år och allt som allt var det rätt tufft av henne att hålla ut så länge, även om det ofta var drama mellan oss. Vi försökte om och om igen under tiden.
Hade vi träffats 5-10 år senare hade vi kanske varit ihop för gott, när man själv har blivit av med många av de sämre egenskaper man en gång hade. Som tur gifte hon sig senare med en annan och själv har jag lärt mig från mina misstag från det förhållande som hjälper mig i mitt nuvarande.
man 35+ eller 40-