"Smaken och doften i mina texter kommer härifrån"

Arbetarklassens Borgå har definitivt fått en egen skildrare av rang. Sabine Forsbloms nya bok sätter än en gång smak, doft, skratt och smärta på livet i staden vid ån.

”Maskrosguden” har blivit ”Maskrosgudens barn”. Också den är en bok full av Borgåmiljöer. Vi står mitt i en sådan. Tattarmosan, alias Östermalm i Borgå.

Trädgårdarna är lummiga och stora. Här står man gärna länge. Arbetarhusen från förra sekelskiftet bebos nu av ”bättre” folk.

- Här på gårdarna fanns allt. Hemligheter, gömslen, lite farligheter – allt som eggade min fantasi som barn.

- Smaken och doften i mina böcker kommer härifrån, säger Forsblom, om sina barndomskvarter.

- Men det är viktigt att minnas att skildringarna om livet i Tattarmosan inte går att överföra till hur det var att växa upp för mig i Östermalm.

Ett tufft 70-tal

I ”Maskrosgudens barn” andas ett hårt 70-tal. En hårdhet som drabbar hennes många romankaraktärer. Ofta obarmhärtigt.

- Jag ville skriva en rå bok för jag uppfattade att 70-talet var rått på många sätt. Det här gjorde att det var jättesvårt att skriva boken.

- Det gällde att hitta rätt anslag, att inte förminska och försköna, men inte heller frossa.

I boken vimlar det av personer och öden, mer eller mindre originella och väldigt färgstarka. Beskrivna på en fyllig blandning av östnyländska och ett levande talspråk.

Östnyländska nyheter

Programmet är inte längre tillgängligt

Astrid Lindgren efter midnatt

Några av romanpersonerna är verkligt hemska, andra tragiska. Många kommer länge att bo kvar i läsarens sinne.

Sabine Forsblom, ser på det sköra och vackra, hårda och orättvisa, fula och hemska i livet, med öppna, ärliga och vänliga ögon. Lite som Astrid Lindgren, fast efter klockan tolv på natten.

- Jag sku gärna vilja se vad Astrid Lindgren skrev efter midnatt.

Vem skulle inte det?

Nu är det möjligt.