Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Berättelse 26: "Han bedrog mig redan i början"

Från 2015
Uppdaterad 19.02.2016 11:29.
man och kvinna med barn diskuterar med #inödochlust-stämpel
Bild: Yle/ Marcus Rosenlund

Vårt förhållande började egentligen fel nu när man ser på det så här efteråt. Från första stund kunde jag aldrig veta om jag fick ett ärligt svar, ett färgat svar eller en total lögn på en fråga.

Han bedrog mig redan under de första månaderna men jag förlät då han gråtande sa att han inte kan leva utan mig. Vi gifte oss ganska snabbt efter endast 2 års förhållande. Det sista året innan bröllopet lyckades han dölja sina förhållanden på sidan om ganska bra eller så valde jag att vara blind.

Efter bröllopet blev jag ganska snart gravid. Det var en planerad och önskad graviditet. Under den sista månaden var han knappt hemma utan mest ute med sina "kompisar". Dagen innan förlossningen skulle sättas igång var han ute med sin kompis på öl även om jag bönade och bad att han skulle stanna hemma eftersom jag var skitskraj inför förlossningen.

Jag sköt upp skilsmässan gång på gång

Efter förlossningen led jag av förlossningsdepression som enligt mig förvärrades av honom. Han tog den skrikande babyn ifrån mig med en blick som sa "du klarar inte det här, jag sköter henne". Han ifrågasatte allt jag gjorde med vår dotter och lät mig förstå att jag inte var en så bra mamma. Han byggde upp ett mycket starkt förhållande till sin dotter och jag kännde mig ofta lämnad utanför.

Kvällar och nätter då flickan sov sprang han ute med kompisar och "väninnor".

Jag sköt upp skilsmässan gång på gång, delvis för att jag tyckte att jag inte kunde göra det åt vår dotter som var pappas flicka och mycket fäst vid honom, och dels för att jag så gärna ville tro hans löften om en förändring och hans lögner om att han inte kunde leva utan mig.

Det finns tiotals mycket fula episoder som alla bestod av lögn, svek och total avsaknad av respekt. Pricken på i var då han meddelade att han åker ensam på semester utomlands med sin väninna och att han redan köpt biljetten (jag hade då försörjt vår familj ensam i 3 års tid). Samtidigt insåg jag att min dotter inte sett mig skratta eller le på närmare ett halvt år och att det inte kunde vara det bästa för henne.

Jag meddelade honom att efter resan så skulle han inte längre ha ett hem att komma till och så gick det.

Efter separationen gick vi ett par gånger i parterapi men terapeuterna ansåg precis som jag att det inte fanns något att rädda. Mådde ganska skit länge, men efter att ha varit på ett skilsmässoläger tillsammans med min dotter började det gå uppåt.

Visst var det svårt för min dotter då vi skilde oss, hon var 3 år gammal då. Men jag vet att det var det bästa beslutet både för henne och för mig, och vi fick en chans att bygga upp vårt förhållande till något starkt och vackert. Hon är allt för mig och jag är hennes trygghet och vardag. Jag är den som sätter gränser men älskar utan villkor. Och idag finns det skratt i vårt hem vilket var mycket sällsynt innan separationen.

Hon träffar sin pappa 8 dagar i månaden. Hon älskar honom men är mycket besviken på alla lögner hon får fast honom för. Hon tycker också synd om honom och ser det som sin plikt att fara till honom fastän hon inte alltid skulle vilja. Den tösen avgudade sin pappa för några år sedan, men han har själv med sitt beteende, sin falskhet och sin egoism lyckats förstöra det.

#inödochlust?