Hoppa till huvudinnehåll

Familj

Buu-klubben
Yle Watt

Maria Sundblom Lindberg: För barnens skull?

Från 2015
Uppdaterad 19.02.2016 12:08.
Maria Sundblom Lindberg
Bild: YLE

De sitter framför mig i varsin fåtölj. Han tittar i golvet och hon snyter sig igen. De är så fina, de är så modiga och de har kämpat länge. Ändå räcker hennes hand inte fram till hans och hans fot har inte rört hennes under täcket på väldigt länge.

Samma frågor om och om igen: Har vi en kris eller är det slut? Eller är det så här för alla? Kan man leva ihop som föräldrar eller får man kräva mer? Borde man inte bara hålla ihop för barnens skull?

Deras frågor denna gång men de har också varit mina och är kanske nu dina. Frågor som man kanske kan svara på först om 10 år. Kanske aldrig.

Det är bara så ofattbart tungt att trampa vatten. Att inte komma någonstans och bara bli kallare och kallare. Därför brukar någondera, förr eller senare, plötsligt bara ta ett överraskande och omänskligt krafttag och simma vidare in i eget hem, in i en annan famn eller tillbaka därifrån man kom. Fel eller rätt har knuffats åt sidan och förändring är det enda man nu vill.

Men borde man hålla ihop för barnens skull? Frågar ni mig så säger jag absolut! Man ska göra allt för sina barn. Så är du utled, irriterad, bråkig, besviken, glömd och kär i någon annan så säger jag bara: Skärp dig!

Om det däremot finns sprit, våld, grov försummelse av barn eller ekonomi, utnyttjande eller övergrepp så ska du inte tveka utan packa ihop barnen och ikea-kassarna i baksätet. Men du ska också packa ihop ditt tvivel och bara göra det som kärleksfullt föräldraskap kräver. För alla er mellan tristess och tortyr har jag däremot inga självklara svar.

Forskningen visar dock på att det inte är själva skilsmässan som drar undan mattan på en lycklig barndom och ett bra vuxenliv. Visst saknar och sörjer alla barn som inte får käka sin ostmacka mellan mamma och pappa i sängen på söndagarna och som dessutom måste packa små väskor hela tiden för att igen bryta upp.

Men det som knäcker dem är om själva separationen och livet efteråt blir en vardag full av vårdnadstvister, bråk, smutskastning, förbud att träffa båda föräldrarna, bruten kontakt med släkten och den gigantiska ensamheten att aldrig få prata med pappa om mamma, och tvärtom.

Det är så märkligt att det är samma människor som sitter hos mig och inte vill skiljas för att barnen kanske far illa som gör så här. Till synes vettiga typer förvandlas under skilsmässan ibland till hänsynslösa terrorister i den upplevda Rättvisans namn och barnen sitter hukade i skottlinjen med blodstänk och splitter i ansiktet.

När man tittade på vuxnas livskvalitet med vetenskapliga mätinstrument kunde man alltså inte se att kärnfamiljsmänniskor mådde bättre än de som upplevt skilsmässa i barndomen. Men man kunde se att de som upplevt en uppslitande och svår skilsmässa i barndomen oftare mådde betydligt sämre än de som upplevt mindre dramatiska separationer eller inga separationer alls.

Skilsmässa är inte heller det datum då pappren dimper ner från myndigheterna. Skilsmässan är närvarande hela livet. Det är en separation som berör otroligt många människor under en otroligt lång tid.

Det är inte heller så enkelt att du går från ångest till frid när du skiljer dig. Ångesten blir ofta bara en annan. Men om du anar att bråken kan bli värre efter att ringarna satts tillbaka i sina askar så skulle jag nästan ge dig rådet att hålla ihop. För barnens skull.

Text: Maria Sundblom Lindberg, familjeterapeut

Läs också: Barnen behöver prata om skilsmässan

Familjeliv: 05.09.15 PODCAST När mamma och pappa skiljer sig

Programmet är inte längre tillgängligt

#inödochlust?