Greenaway, Eisenstein och en röd flagga i rumpan
Peter Greenaways film Eisenstein in Guanajuato är en spretig kavalkad av utmanande sex, teatralt skådespeleri, namnuppräknande, löst sammanhängande bildspel och allmänt pellejönseri. Eller så kan den framstå för ett öga som trubbats av med konventionellt filmberättande.
- Jag hoppas du kan uppskatta ironin där, svarar Greenaway på min fråga om varför han valt att lägga en lång och grafisk sexscen i mitten av filmen.
I scenen i fråga blir Sergej Eisenstein – ett av filmhistoriens allra största regissörsnamn och Greenaways viktigaste förebild – av med oskulden tillsammans med sin mexikanske guide Cañedo (Luis Alberti). Framställningen är understruket fysisk. Det är olivolja som glidmedel, Albertis välexponerade, erigerade penis och Eisensteins jungfrublödning.
- Det finns vissa konventioner för hur man representerar förlusten av oskuld på film. De är förstås heterosexuella konventioner, inte homosexuella. Det enda vi lämnade bort var när skådespelarna tänder en cigarett efter samlaget. Och det hela blir ju rätt så överraskande. För medan de knullar, pratar de hela tiden! De pratar om stora politiska, sociala frågor.
Bilden av manlig homosexualitet
Visst är det ironiskt att Eisenstein får den roll som filmkonventionerna tilldelar den kvinnliga jungfrun. Men å andra sidan är det väl snarare typiskt att manlig homosexualitet representeras just med det anala samlaget? Klichén för den homosexuella relationen är sexuell snarare än romantisk.
Det här är ingenting Greenaway har lust att kringgå.
- Jag vet ingenting om dig, utöver två saker. Två människor knullade för att du skulle komma till. Och jag är väldigt ledsen, men du kommer att dö. Det här är de punkter som vi inte kan förhandla om. De flesta hollywoodfilmer handlar väl om kärlek. Men kärlek är något otroligt förhandlingsbart.
Att spela ful och skör
Den finlandssvenska skådespelaren Elmer Bäck gör filmens titelroll. För honom är Eisenstein en avklädd karaktär, både inuti och utanpå.
- Han är en person utan hud, allting berör honom, han är på det viset som ett barn. Allt är intressant för honom, men också tungt. Allt kommer in.
- Eisenstein är en exhibitionist, samtidigt som han egentligen hatar sin egen kropp. Det gör honom jättenaken, också själsligt, inte bara kroppsligt. Såklart är rollen emellanåt svår att spela. Som man och skådespelare vill man förstås gärna se bra ut. Här ska jag vara naken och det man ska tänka om mig är inte att jag är en jättesnygg man. Men nu tror jag att jag bättre förstår hur det kan kännas för kvinnliga skådespelare. För en kvinna är det inte alls lika accepterat att vara naken på film utan att göra det på ett attraktivt sätt.
Gång på gång återkommer Bäck till nervositeten inför den långa samlagsscenen. Han hade läst den redan innan han fick rollen och visste vad som krävdes av honom. När det väl var dags att spela in scenen gick det hela förvånansvärt lätt.
- Vi övade den en gång och sedan körde vi bara. Scenen är inspelad i en tagning, förutom närbilderna. Vår egen nervositet syns, men jag tycker det fungerar i scenen eftersom nervositeten också skulle finnas där.
Hissa flagg!
I Eisensteins egna filmer är sex inte något framträdande tema. Därför förvånar det mig att hela filmen, som jag uppfattar den, kretsar kring sexscenen. Så jag ställer ännu en fråga om den till Greenaway. Varför talar Eisenstein och Cañedo om syfilis under samlaget?
- Du är besatt av den där scenen! Du måste väl märka att det finns mycket annat än knull i filmen?
”Visst”, stammar jag, ”men jag upplever att den är i själva kärnan av filmen…” Och till min lättnad avbryter Greenaway mig:
- Du har alldeles rätt. Hela filmen är symmetrisk. Den börjar och slutar med samma bild. Den andra bilden och den näst sista motsvarar varandra. Och om man söker sig tillbaka till den exakta mittpunkten av filmen, så ser man en röd flagga som trycks upp i en rumpa!
Hyllning till filmkonsten
Under hela intervjun har Greenaway glimten i ögat. Och det är den glimten vi ska se i hans film, och i alla filmer han gjort.
- Alla mina filmer har en hög grad av ironi. Ingenting är särskilt allvarligt. Själva filmkonsten är korkad och flyktig.
Men åt detta korkade och flyktiga har Greenaway vigt större delen av sitt liv. Och Eisenstein in Guanajuato är en enda lång hyllning till filmkonsten.
Filmen är proppfylld av citat ur hela filmhistorien. Från stumfilmsmästare som Abel Gance och först och främst förstås Eisenstein själv, via Renoir, Resnais, Fellini och Tarkovskij till Scorsese.
- Den nakne mannen som talar till sin kuk, där har vi en referens till Tjuren från Bronx!
Greenaway ska vi njuta av med en ordentlig nypa salt.
Lyssna också på Tomas Janssons radioreportage från Berlin där Eisenstein in Guanajuato fick sin världsurpremiär, och där Elmer Bäck promenerade över samma röda matta som Juliette Binoche eller Nicole Kidman några dagar tidigare.
' /%3E%3C/svg%3E)
