Berättelse 27: "Sjukdomen dödade kärleken"
Vi hade varit gifta i 9 år och hade fått två barn när jag drabbades av en allvarlig sjukdom.
Under två års tid orkade jag ingenting och min man fick göra det mesta. Jag försökte orka med barnen, att ge dem kärlek, ömhet och omtanke. Till mannen räckte inte krafterna.
Under de här åren kommunicerade vi väldigt lite och vi hade nästan aldrig sex. Min man drog hela vardagsgsrumban, men klagade inte. Han blev nog tystare hela tiden men jag märkte det inte då.
Hans kärlek till mig dog under dessa år.
#inödochlust
Läs alla berättelser om separationer här
Berätta din historia
Myter om skilsmässor - sant eller falskt?
På Åland och i Österbotten håller man ihop
Funderar du på parterapi?
Fler söker och får parterapi
Så här skiljer du dig
Medling i tid istället för kronisk konflikt
Lyckligt gift men kär i en annan
Otrohet är det största hotet
Det känns hemskt att tänka att sjukdomen inte bara tärde på mig fysiskt, utan också tog det finaste jag hade. Min man som jag älskade.
Det sägs att man ska vårda ett parförhållande. Men hur gör man om man är så sjuk att man inte orkar?
Idag mår jag bra, även om jag är utmattad och inte helt återställd mentalt. Min man lämnade mig när jag var på benen igen.
Han har enorma skuldkänslor för att han inte orkar älska mig längre. Jag förstår honom samtidigt som jag är oerhört sårad och besviken.
Det finns de som svetsas samman av svåra saker och det finns de som glider isär. Hur som helst så tycker att alla familjer som drabbas av svår sjukdom borde få hjälp att klara sitt parförhållande.