Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Lasse rekommenderar

Från 2015
Uppdaterad 29.10.2015 12:37.
Iron Maiden
Bildtext Kassetterna är köpta på 80-talet. Book of souls i fredags.
Bild: Lars Grönroos

Äntligen är den då här. ”The book of souls” av Iron Maiden. Om du gillar Maiden har du redan skaffat den och bildat en egen åsikt. Om du inte gillar Maiden så orkar du knappast läsa om den.

När jag är inne på andra genomlyssningen av mastodontalbumet känns det spontant som att Iron Maiden levererat en ytterst stark, episk, briljant skiva. Redan första singeln Speed of light lovade gott.

Det är så stort att plattan innefattar en hel värld av djungeläventyr, fantastiska flygande maskiner och elstötar genom hela kroppen från tre gitarristers gitarrer, på toppen av dimhöljda berg och brinnande skyskrapor.

Avslutningslåten Empire of the clouds är över 18 minuter lång och det är för första gången det spelas piano på ett Maiden-album. Tro det eller ej, men låten är en av skivans bästa. Way to go Bruce Dickinson!

Själva förpackningen är så stor att jag inte vet hur jag skall få den att rymmas i cd-hyllan. Ett litet minus faktiskt. Jag köpte dubbel-cd-versionen, för en trippelvinyl känns som litet för mycket.

Hoppas vi ser Iron Maiden nästa sommar framföra flera av dessa låtar i Kantola hårdrockspark i Tavastehus! Jag tippar att de åtminstone spelar The red and the black, Speed of light och som de brukar nyaste skivans öppningsspår, här låten If eternity should fail.

Soulfly slår hårt igen

En av senaste dagarnas positivaste överraskningar är Soulflys nya album ”Archangel”.

Om vi jämför Sepultura efter Max Cavaleras avhopp och Max's följande band Soulfly (icke att förglömma Cavalera conspiracy-projektet) så drog Max det klart längre strået.

Men efter hand började Soulfly upprepa sig och urvattnas. När de 2005 värmde upp Black Sabbath i Helsingfors på Arenan så var det så sövande trist att jag trodde jag aldrig mer skulle få en kick av Soulfly.

Tji fick jag. Den kicken träffar rätt i fejset med öppningsspåret We sold our souls to metal som är rena rama hardcoren. Så här brutal har Max Cavalera inte varit sedan Bestial devastation-dagarna. Det är skivans hårdaste spår, men resten av plattan är ingalunda några bagateller eller ballader.

Soulfly har dragit ner på djungeltrummandet och etno-elementen som i.o.f.s. gett både Sepultura (Roots och Chaos A.D.) samt förståss Soulflys skivor en bra inramning, men för mycket är för mycket. Det får inte bli ett självändamål att sitta på sin feta bak i djungeln med någon ny indianstam på varje platta. Archangel är en hård och tuff skiva som kom s.a.s. ”bakom trädet ifrån”. Riktigt bra.

Se video på YouTube

Fear Factory: Genexus

Det må ha gått exakt tjugo år sedan Fear Factorys absoluta höjdpunkt: skivan Demanufacture, men på nya Genexus visar de sig i toppform igen. De överträffar förstås inte Demanufacture, men cyber-metallen och android-temat är lika starkt närvarande både i musik, text och image som när det begav sig och här finns riktigt bra låtar.

Se video på YouTube

Ajaj, jag minns ännu när jag tillsammans med vokalisten Burton C. Bell efter en intervju med dem på Roskilde-festivalen 1996 promenerade den flera kilometer långa vägen mot huvudscenen för att tillsammans se på Slayer. En riktigt trevlig typ, Burton.

Speedtrap: Straight shooter

Den 11.9 släpper inhemska Speedtrap sin andra skiva och jag gillar först och främst omslaget som kunde vara ett klassiskt fånigt omslag av Sodom eller Kreator från 80- eller 90-talet.

Om du gillar Midnight eller finska Ranger så är Speedtrap någonting för dig. Och jag råkar gilla bådadera så Speedtrap har den senaste veckan förgyllt mången sen kväll hemma och tidig cykelfärd till jobbet. Skitigt, djuriskt, barbariskt men ack så ärligt old school att man bara måste gå och lägga sig utan att ta patronbältet av sig först. Lysande stuk fast inte världens mest minnesvärda låtar.

Se video på YouTube

PS. Den 25.9 firar Speedtrap skivrelease på Kuudes Linja i Helsingfors.

Annat jag lyssnat på...

Mindre orgastiska musikaliska upplevelser har jag fått av Soilworks ”The ride majestic”, Niles ”What should not be unearthed” och Symphony X.s ”Underworld” (okej, den är helt ok faktiskt, även om det inte är helt min tekopp) så jag ids inte säga så mycket mer om dem. Jag har lyssnat ganska mycket på nygammal King Diamond och en fenomenal dubbelsamlingsskiva (”Samlingen”) med gamla goda Ebba Grön den här veckan. Nu skall jag lägga på The book of souls igen.

Up the irons!

Metallväktarna

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle