Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Audas-Willman: Kyrkan får viktigare roll i debatten

Från 2015
Uppdaterad 05.04.2016 10:37.
Ann-Mari Audas-Willman
Bildtext Ann-Mari Audas Willman.

Som präst upplever jag ibland att folk vill berätta för mig varför de hör till kyrkan. Många ger uttryck för att det är en självklarhet och att man knappast kan må dåligt av det.

Och att det finns en trygghet i det, för att man tror att det finns något större och något slag av plan även om man kanske inte vill kategorisera sig själv som troende eller särskilt kyrksam.

Många gånger nämner man kyrkans verksamhet bland barn och unga som ett föredömligt arbete, som man gärna med sitt medlemskap och sin medlemsavgift vill stöda.

En annan sak, och något jag tror blir allt viktigare, är kyrkans diakoniarbete. Diakonin, som hjälper där nöden är som störst och där ingen annan hjälper, är något som man gärna ser att får de resurser den behöver, även om behoven naturligtvis är gränslösa.

Kyrkans missionsarbete och Kyrkans Utlandshjälp har färre så kallade mellanhänder än de flesta välgörenhetsorganisationer och är därför kanaler man gärna ger bidrag vid katastrofer men också till exempel inför julen.

Kyrkan behövs

Jag tror att kyrkan kommer att få en allt viktigare roll då det gäller samhällsdebatten. I ett hårdnande samhällsklimat behövs en röst som fri från dagspolitiska bindningar kan vara ett gemensamt samvete.

Någon som höjer ett varningens finger. Någon som påminner oss var och en om vårt ansvar och talar om människovärdets betydelse.

Under de senaste åren har det talats mycket om utskrivningarna, att folk lämnat den kyrka som de döpts in i. Nu är det flera än någonsin som återvänder som medlemmar, men om det talas det mindre.

Många gånger är det så också på det personliga planet, att man gör mera väsen av sig då man går. I synnerhet om det är en reaktion på något som man inte tycker om eller för att man blivit kränkt eller illa bemött av någon man ser som en kyrkans representant.

De som stannar kan påverka

Glädjande att många av dem som sett sig tvungna att gå, nu kommer tillbaka. Människor som insett att de vill ha en relation till sin kyrka. De som ser att de inte kan påverka lika bra utanför som inom kyrkan och att om de man tycker "har rätt" går blir effekten av att de som har en annan åsikt får allt mera att säga till om.

Men är det kanske också så, att individualismen och dess mest negativa avarter i ett samhälle som blir allt tuffare, behöver en motvikt. Ett sammanhang av andra värderingar att vara delaktig av. En gemenskap som bygger på annat än trender och åsikter. En kyrka som har ett längre perspektiv och sätter varje liten människa på den kartan.

Ann-Mari Audas-Willman
Kyrkoherde i Solf församling