Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Pjäs på Wasa Teater lär dagisbarn tolerans

Uppdaterad 09.09.2015 11:57.
Lurvis (Julia Johansson) och Rynkel (Jakob Johansson) förundras över det röda ägget.
Bildtext Lurvis (Julia Johansson) och Rynkel (Jakob Johansson) förundras över det röda ägget.

Lurvis och Rynkel vaknar upp i sin vita, rena värld. De är klädda i vitt, från de vita stickade tofflorna till de vita hattarna. Vitt är normen och det vackra – lite som hemmen i inredningstidningarna de senaste åren.

Efter att ha skött hygien och andra morgonrutiner börjar Lurvis och Rynkel jobba. De städar och fejar i och kring sitt vita hus och de vita fågelholkarna.

Fullständig kontroll

Allt ska vara i skick, knarrande gångjärn fixas på fågelholkarna och osynligt damm borstas bort. Allt visar sig vara som det ska också den här morgonen, och de har kontroll över sin värld. Här råder lugn och rutin, ordning och reda.

Så ställer sig Lurvis och Rynkel och väntar på någons ankomst. Utgående från fågelholkarna och brickan med äggkoppar som väntar, anar vi att det är ägg på kommande.

Lurvis (Julia Johansson) och Rynkel (Jakob Johansson) granskar en fågelholk.

Syskon på scen i en internationellt känd pjäs

På Vasallens scengolv på Wasa Teater har vi syskonen Jakob och Julia Johansson, scenkonstutbildade med inriktning på fysisk teater båda två - samt på nycirkus för Julias del. De är drillade av regissör Agneta Lindroos, som har ett antal barnpjäser på Wasa Teater bakom sig. Ifjol spelade hon katten i "Farbror Fedja - katten och hunden" och tidigare har hon bland annat regisserat "Askungen". Förra spelåret regisserade hon också ”Varför måste jag alltid diska”, med Julia Johansson i en av de två rollerna.

Andy Manleys pjäs "VIT" uruppfördes i Edinburgh 2010 och den har spelats på många håll i Europa, Asien, Australien och USA. Pjäsen har vunnit priser bland annat för sitt fysiska och visuella uttryck. Den har också utsetts till bästa barnpjäs i Storbritannien.

Kasta ut det som stör

Som publik sitter vi nära och har inga problem att följa varje skiftning i skådespelarnas ansiktsuttryck. Replikerna är få, istället följer vi med i deras talande rörelser och ögonkast. Föreställningen är rak och lätt att ta till sig, både visuellt och innehållsmässigt.

Plötsligt upptäcker Lurvis och Rynkel färgade fjädrar i en av fågelholkarna. Det som stör ordningen ska kastas i skräptunnan. Eftersom allt måste vara rent och vitt börjar man ana att ödet snart kommer att spela dem ett ännu större spratt än några fjädrar.

Så kommer äntligen äggen, de verkar falla ner från skyn och fångas upp av Lurvis och Rynkels förkläden. Äggen får varsin vit äggkopp att vila i och en värmande vit mössa. Allt är frid och fröjd, alla äggkoppar är fulla – då hör vi att ännu ett ägg är på kommande. Ett rött ägg. Mitt i allt det vita.

Rynkel (Jakob Johansson) och Lurvis (Julia Johansson) öppnar fågelholken med det röda ägget.

Jakob Johanssons Rynkel är hård som en finsk politiker. Det röda ägget måste i soptunnan, fast vi hör hur hjärtat slår. Julia Johanssons Lurvis vill inte, men ger till sist efter. Men hon smyger upp på natten och tar hand om ägget. Det får nu samma behandling, med äggkopp, mössa och egen holk. Och under den här natten tar färgerna över, nästa morgon är inget sig likt.

Att motarbeta fördomar

Vill man bryta ner fördomar ska man börja med barnen. Och Wasa Teaters första premiär är helt i led med spelårets övergripande tema, att det annorlunda är okej. Kanske kan det här med att olikheter är helt i sin ordning - och till och med kan göra en glad - finnas med i bakhuvudet när barn (och vuxna) som sett pjäsen möter någon som är annorlunda än de själva. För när också Rynkel accepterar det som är annorlunda, blir allt så mycket roligare och glädjen släpps fri i deras värld.

Mer om ämnet på Yle Arenan